Jag och min telefon

Jag har ingen som helst ordning på mig trots att jag är så gammal som jag är. Ta det här med telefonen t ex.

Jag började använda mobiltelefon för tre år sedan då jag blev ensam och övertog mannens mobil. Före det hade jag inte haft varken lust eller intresse av att ha en sådan. Känner inte att jag behöver vara nåbar dygnet runt och pratar helst i telefonen hemma och inte på bussen, banken, ICA, gator och torg.

Mannens mobil var så pytteliten så den gick knappt att hålla så dottern och barnbarnet köpte en ny åt mig. Jag vill bara ha en telefon som går att ringa och skicka sms med. Det räcker för mig. För mig ska en telefon vara en telefon och inget annat.  Datorn har jag hemma och den utnyttjar jag varje dag för olika ändamål. Jag har ju inte facebook, instagram och andra sociala media och känner heller inte att jag måste ägna dagarna åt att hänga med i vad andra gör dagligen och stundligen. En del meddelar verkligen vad de gör stundligen……jag ska ut och handla…..jag har kommit hem nu från affären…..nu ska jag laga mat……nu har jag lagat mat…….o s v. Helt ointressant.

Jag märkte ju på den tiden jag jobbade hur kollegor höll koll på varandra via facebook. Det tyckte jag var lite creepy faktiskt. Hur kan man orka och vilja hänga på  kollegors sidor och ha stenkoll och sedan skvallra om det? Jag har ett eget liv att leva och kämpa med och det räcker verkligen till. De människor jag är intresserad av vill jag träffa och umgås med och inte bara följa i media.

Nåja, jag fick en ny telefon och som barnbarnet sa ” den har stora siffror och är för gamla människor”. Där höll det på att skita sig för den gossen och arvet höll på att frysa inne kan jag säga. Vadå gammal? Hmmm……hade jag varit en bil hade jag varit antik för över trettio år sedan så ja, kanske. Men näääääää.

Så här ser den ut i alla fall min lilla teletut, inte mycket större än en tändsticksask.

DSCN0090

I utfällt läge med stora fina tydliga siffror *S*. Ni vet, för gamla människor.

DSCN0091.JPG

Jag har som sagt ingen egentlig vana vid att bära omkring på en telefon och det innebär att jag mycket, mycket ofta tappar bort den. Lägger den lite här och var och i bästa fall kan jag maila dottern eller någon kompis att ringa mitt nummer så jag kan leta efter den.

Ibland hittar jag den direkt och ibland inte. Ofta har den legat och laddat ur också eftersom jag väldans sällan kommer ihåg att ladda den. Ja jisses så man är. Nu sista gången jag tappade bort den var runt min födelsedag i början på maj. Då var den spårlöst borta i tre-fyra dagar och jag letade som en tok på alla andra ställen där jag glömt den tidigare men ingen liten telefon fanns att se.

När det gått tre eller fyra dagar skulle jag tvätta och när jag plockade ur fickorna på kläderna hittade jag den lilla luringen i fickan på ett par brallor…….i tvättkorgen.  Ibland blir jag så trött på mig själv men det var fasen så mycket enklare förr när telefonskrället satt fast i väggen. Då hamnade den aldrig bakom tv-apparater, i hyllor, i fel handväska eller i tvättkorgen. OM man nu som genom ett herrans under lyckas hålla ordning på var man har telefonen så måste man ju komma ihåg att mata den också. Nääää, jag känner att jag inte riktigt har disciplinen som man skulle behöva ha. Dumma mej!

Jag har ju en bästa vän och kamrat som ringer varje fredag. Eller varje fredag när jag hittar telefonen / har den laddad. Han är viktig i mitt liv och jag är oändligt tacksam över att han fortfarande fortsätter att åtminstone försöka ringa mig trots att jag är en drulle.  Vid något tillfälle mailade han mig detta: ”Ibland, eller mest hela tiden undrar jag varför du överhuvudtaget har en telefon”.  Tror faktiskt inte han är ensam om att undra just det.  Nåja det är som det är och jag har i alla fall blivit lite bättre. Med betoning på lite men rätt som det är så har jag stenkoll på rubbet. Vilket år som helst. Jag lovar *korsar fingrarna bakom ryggen*.

På det här gnöliga inlägget får jag väl lov att lägga till ett par vardagslyckor också för att balansera det hela.

Gullvivor från en vän som kom på besök och som tog mig med på utflykt häromdagen. Hon hade fullt av sådana här gullvivor på sin gräsmatta. Nog är det väl fantastiskt vackra färger. Tack raraste T.

DSCN0075.JPG

På utflykten till landsbygden som ligger så nära stan men som jag aldrig tidigare besökt var det så här vackert.

DSCN0073

Jag hoppas ni alla har riktigt fina dagar…..med eller utan mobiltelefon

 

 

Dom är här nu

DSC04106.JPG

Maskrosorna alltså. Det är mer än en vecka sedan jag tog den här bilden och jag tyckte då att de var så vackra. Precis som små glada solar mitt i allt det gråa och cementiga. Idag när jag gick till sophuset så var den här plantan inte alls ensam och unik utan det var fullt med plantor som letat sig upp mellan garageväggen och asfaltskanten. Det är märkligt att dom kan växa precis var som helst där man inte tror att något skulle kunna leva.

Jag upptäckte att när de blev väldans många så tyckte jag inte att de var underbart vackra längre utan tänkte bara att jag måste se till att ta dem innan de blir dunbollar. De första gula fina uppskattar jag lika mycket som jag uppskattar första tussilagon, krokusarna och scillan. Sen blir dom mest till besvär eller  i alla fall irritation när dom parkerar sig på gräsmattan. Nåja den dagen den sorgen.

Mer gult och vackert kommer i form av vardagslyckor.  Gula vackra blommor som jag fått av min granne A-M, min dotter och min vän G. Gula blommor är det allra vackraste jag vet och jag blir lycklig inuti av dem.

DSC04077.JPG

Dottern har legat i som en utter och virkat ponchos. De ska få följa med ut på marknad när det är så dags.

DSC04082.JPG

Dagens vardagslycka är att barnbarnet är här hos mig och vi har ätit lax och potatis. Nu vilar han lite middag och jag vilar här vid bloggen. Om en stund ska han få gå iväg för jag ska gömma ett påskägg, en chokladpåskhare och en annan liten grej. Sen får han leta.  Det är en liten tradition vi har och han uppskattar den fortfarande trots att han är 15 år.

Idag är det så varmt så det är helt galet. Man hinner inte riktigt med. Jag har inte tagit fram trädgårdsmöblerna och spolat av dem och altanen. Nåja, jag hinner nog. Här ska inte stressas bara för att solen vräker ner. Det kommer mer sol det är jag säker på och då har jag med hjälp av barnbarnet fått allt i ordning för altanhäng. Visst känns livet lite lättare när solen lyser och man kan gå ut utan att behöva ta på sig varma kläder, strumpor och skor. Tänk så härligt att få sitta och vippa med bara tår igen. I solen.

Jag hoppas att ni alla har en kanondag………med eller utan maskrosor.

Utflykt i snålblåsten

Nog är det väl vardagslycka att kunna packa matsäck i form av tre limpmackor med stekta ägg och ge sig iväg på utflykt med en vän. Hon hade hett vatten i termos med sig och både kaffepulver och tepåsar. Så där satt vi i solen och blåsten och hade det riktigt mysigt. Vi tittade ut över sjön där isen började mjukna och det kluckade efter strandkanten. Trots detta så var det en pojke och hans mormor/farmor som var ute och åkte skridskor men som tydligen letade efter en plats att gå iland. Nära oss kom dom inte för där var isen porös och det låg vatten uppepå isen.

DSC03987.JPG

Jag mumsade på mina medhavda mackor och hon åt sushi och vi konstaterade att vi hade det så bra som hipp som happ kunde styra upp en utefika tillsammans. Vilken härlig stund tillsammans med en fin vän. Vardagslycka mina damer och herrar.

DSC03986.JPG

På vägen hem visade hon mig det här trädet. Jag väljer att se det som ett hjärta. Nog är naturen fantastisk ibland.  Titta bara på alla löven som bildar en så vacker matta.

DSC03991.JPG

På hemvägen åkte vi in till en gårdsbutik som heter Solby gård och där köpte jag ägg som var kanonfina. De var dessutom rejält stora. Det var kul att gå i butiken som hade lite av varje. Det fanns potatis och grönsaker, saft, chips, olika oljor och inläggningar samt lite inredningsdetaljer. Den här mysko plåtkatten fanns att köpa också. Undrar var man ska ha en sådan. Lite läskig tycker jag.  Tack fina T för en härlig utflykt.

DSC03992.JPG

Nu går vi mot våren med stormsteg. Det blommar överallt av vintergäck, krokus och snödroppar och grannens rosbuskar är fulla av röda fina skott. Så nu är den snart här på riktigt…….våren alltså.  Den här vintern har ju varit skruttig och jag saknar arbetet i snösvängen för det är ju den som hållit mig igång under vintertiderna.  Tjock och präktig har ju ju varit länge men nu är jag ännu lite tjockare men lika präktig p g a att jag inte behövt skotta så mycket snö utan kunnat stanna inne och ägna mig åt att slita på kyl- och skafferidörrarna.

Vilken dag som helst så ska jag ta och låta någon cykelreparatör titta över världens bästa kompis, min cykel. Det är nog ett par år nu som jag bara kunnat använda 3:e växeln. De andra har gett upp. Men nu ska den få en välbehövlig översyn och rundsmörjning tänkte jag. Den är ju så bra att ha. Jag älskar min cykel för den tar mig precis dit jag vill utan att jag måste passa (buss-)tider och det är enkelt att ta sig fram överallt. Så den trogna plåtåsnan är verkligen värd lite extra kärlek och omsorg nu till våren.

Hoppas ni alla har det kanoners……med eller utan förvårliga utflykter.

Nu river jag………

……hela lakanet till 8 cm breda remsor som sedan ska hyfsas till lite och rullas till lindor. Dessa lindor skall sedan skickas till ett hälsohus i Gambia. Jag hade turen att få många gamla lakan av mina vänner G och L och en annan vän tipsade om att det behövdes lindor till hälsohuset. Då var det bara att sätta igång och riva. Men efter ett lakan var jag tvungen att ta lite rast och påfyllning av kraft.

DSC04015.JPG

I måndags träffades jag och mina två vänner för frukostlunch och efter att den var avklarad såg det ut så här på bordet

DSC04021.JPG

Flitiga händer som hjälps åt att linda upp remsorna. Var och en har sin egen stil och teknik. Pratar gör man  och tiden bara rusar iväg. När alla remsor var lindade hade det blivit 51 stycken.

DSC04022.JPG

När vi var klara tyckte damerna att det här kunde vi göra om för vi kan lika gärna jobba lite när vi ändå sitter still och pratar. Så nu håller jag på att riva fler lakan. En del lakan har jag dock lagt undan för att göra tygblöjor av. 70 x 70 cm som sedan ska zig-zagas runt om.

Jag ska göra ett tillägg till ett tidigare inlägg: Vad gäller de stickade bindorna så viks de på mitten och sys ihop utefter ena långsidan men i mitten lämnar man öppet för att man ska kunna stoppa in klippta wettexremsor. Man syr en tredjedel, lämnar öppet en tredjedel och syr ihop en tredjedel.

DSC04013.JPG

Vad gäller tjejen som via Fb efterlyste mormorsrutor och andra rutor till filtar, hon fick 7000 stycken så hon lär ha jobb i åratal framöver. Många rutor blev de’.

Men nog är det väl en fin vardagslycka att ha vänner som brinner för samma sak som man gör själv. Som man kan arbeta sida vid sida med och som ger goda energier. Jag är så tacksam för alla goda människor jag har omkring mig, min familj och mina vänner. De hjälper till att göra livet och världen lite bättre.

En annan vardagslycka är när grannen AM lämnar över fem stycken stora fina apelsiner med orden ”vi köpte dom till dig för vi vet att du tycker om apelsiner”. Ja som sagt, jag har så otroligt mycket att vara tacksam för. All omtanke. Allt.

DSC04023.JPG

Hoppas ni alla har en fin fredag…….med eller utan apelsiner

 

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Nu är jag trött på det här

Det är vinter och snön har legat i stora drivor vit och fin. När då solen skiner och det är några grader kallt så är det ju helt perfekt. Men det var då. Nu sedan mer än en vecka tillbaka så är det plusgrader och i två dagar har det regnat. Regnet lägger sig uppepå isen som bildats då plogen farit fram och nu är det riktigt marigt att ge sig ut och gå.  Det bildas små sjöar här och var men jag var förutseende och var ut och med spett fick jag bort isen runt om brunnen utanför mig. Jag hällde i hett vatten i omgångar och både igår och idag har jag varit ute och kollat och smältvattnet rinner så fint ner.

Men fy farao vad jag längtar efter att det ska bli barmark så jag kan ta fram min cykel. Min älskade slitvarg. Eftersom jag inte kör bil så kommer jag inte så långt när det är vinterväglag men jag brukar ta med mig cykeln för att ha något att hänga handlingskassar på istället för att gå och bära. Då går jag givetvis med cykeln.

Men jag längtar verkligen efter att få cykla. Cykeln är helt perfekt för mig. Jag tar mig dit jag vill och jag kan i stort sett packa på hur mycket som helst så har jag bara min cykel så är jag inte begränsad. I höstas t ex då jag köpte ny madrass till dagbädden, nytt madrasskydd samt en tvättsvamp med teleskopskaft för att nå in under badkaret. Hela rasket fick rum på min cykel. Eftersom jag glömt att ta med mig snöre så frågade jag om de hade någon snörstump på Jysk som jag kunde ha att binda fast madrassen lite extra. Men se det hade dom konstigt nog  inte.  Då tog jag kedjan till cykelns extralås och drog runt och låste fast. Funkade kanoners. Alla sätt är bra utom dom dåliga som min mamma brukade säga. Resten fick plats i kasse och cykelkorg.

DSC03720.JPG

Vardagslycka var när jag kom ut från en liten ICA-butik och den här gamla skönheten stod parkerad utanför. Jag blir så glad så jag hoppar jämfota när jag ser sådant här. Minnena bara sköljer över mig och jag känner lycka över att någon har den och använder den. Jag skulle dessutom inte ha ett dugg emot att ha den själv. Tänk så mycket mer jag kunde packa på.

DSC03917.JPG

Jag saknar verkligen mina dagliga cykelturer och längtar till barmarkens återkomst nu när den vackra vita snön i alla fall inte fick ligga kvar längre. Förr vill jag minnas att februari brukade vara den kallaste månaden men så är det inte nu. Nä usch och fy för blöta och regn på snö och is.

Dagens varning! Gå inte för nära husväggar när ni är ute och traskar.  Dessa vackra fenomen är rena spjuten där dom hänger och nu när det är plusgrader lossnar dom och ramlar ner. Så se upp!

DSC03942.JPG

Jag hoppas ni har en finfin dag …….med eller utan slitstarka cyklar

 

Ett annorlunda slakteri

När jag var barn så hade mina föräldrar en sommarstuga utanför stan och dit tog vi oss med moped. Jag satt i någon slags barnsadel bakpå mammas moppe och så fräste vi iväg. När vi kom ner mot hamnen så var det ett ställe (snett emot kraftvärmeverket) där det luktade riktigt otäckt. Det luktade sött, tjockt, varmt och bara riktigt äckligt. När jag blev lite äldre så förstod jag att lukten kom ifrån slakteriet som låg där och som ibland hade sina fönster öppna utåt gatan.  Jag tyckte det var riktigt läskigt att åka förbi där.

Döm då om min förvåning när en fin vän för en massa veckor sedan ringde och frågade om jag ville följa med till slakteriet i Västerås. Genast kom lukten tillbaka i mitt minne och jag frågade henne om hon varit där tidigare men se det hade hon inte. Oj oj oj tänkte jag då vet du inte hur jädrans otäckt det luktar men eftersom hon är en bra vän och vi både kan vara allvarsamma och skojsiga tillsammans så sa jag att jag ville hänga med.

Det visade sig att hon skulle köpa kött från en särskild gård som ligger på vägen till Strömsholm. Den gården har en gårdsbutik men under vintern så är den stängd och butiken flyttad till slakteriet. Jag fattade inte ett jota. Man kan väl för farao inte ha en butik i ett slakteri som luktar död och evig förintelse. Tankarna gick och jag kunde inte föreställa mig detta hur jag än vände och vred på det.  Nåja tänkte jag, den som lever får se.

Nog fasen fick jag se och här ska ni också få se. Det här möttes jag av när vi väl kom fram

dsc03844

Va! Jösses! Det gamla otäckstyget har blivit en saluhall. Inte ett slakteri utan Slakteriet.  När man ser trappan här så går vägen vi åkte förbi på med moppe till vänster bredvid kortsidan på huset.  Jag har aldrig sett den här byggnaden från det här hållet tidigare men det var ju definitivt inte en saluhall när jag var barn för den låg nere i Västerås centrum då.

Så välkomna in och bli lika överraskade som jag blev. Det var så fint.

DSC03839.JPG

Överallt låg små butiker där man kunde köpa kvalitetsvaror och det fanns köttdiskar med alla möjliga och nästan omöjliga köttsorter och spännande ostdiskar. Familjen som hade butiken som ni ser här ovan jobbade som ett team. Han var jägare och hade många olika slags kött att sälja och frun lagade mat och bakade. Hon hade ett eget litet kökskrypin i anslutning till fiket och butiken. Deras fik hade fullt med hembakade smaskigheter till kaffet och det var så spännande att gå runt och titta i alla butiker och små restauranger. Det luktade gott av mat och kaffe.  Man kunde beställa i vilken restaurangdel som helst och få en pipdosa med sig och så satte man sig var man ville på flera olika ställen där det fanns bord och stolar och där man tyckte det var mysigast.DSC03838.JPG

Vi passade givetvis på att äta lite. Vi valde asiatisk mat och det var banne mig ett bra val för det var väldans gott. Sedan handlade vi det min kompis skulle ha och innan vi åkte så bjöd jag henne på fika. Allt var hembakat mumsigt och lade sig som bomull på volangerna som man redan hade runt den i stort sett obefintliga midjan.

Det fanns en liten butik som var specialister på allt som hade med grillning att göra. Det fanns grillar och verktyg till det, olika glaze som killen kokade ihop själv,  grillböcker och skojiga tillbehör. Det fann hur mycket som helst och för en grillare måste det ju vara fantastiskt att gå runt där och botanisera. Den här rosa nassegrisgrillen hälsade välkommen till butiken

DSC03836.JPG

Nu ger jag mig förmodligen ut på väääääldigt svag is när jag vill påstå att grillning är något som mest män håller på med och som de själva ser som något väldigt manligt.  Det gör att jag svårligen kan tänka mig att en man skulle vilja ha en rosa jättegrisgrill i sin trädgård eller på altanen medan fru och barn förmodligen skulle tycka att den var jättegullig och rolig. Så där ja nu har jag förmodligen vädrat en fördom och om någon tar illa vid sig av det så ber jag om ursäkt på direkten. Tror jag *S*.

Hursomhaver så var det ett väldigt trevligt ställe att besöka och jag vill jättegärna följa med dit igen om hon ska åka. Då ska jag nog äta hamburgare för det fanns det i alla möjliga utföranden. Kött, pippi, vegetarisk och ja, lite allt möjligt. Till det pommes av sötpotatis och vanlig potatis.

Vi kom tidigt och när det var dags för oss att åka hem så var det knökfullt i huset. Massor av människor som förmodligen jobbar nere i industriområdet och kraftvärmeverket åt lunch där. Jag är glad att vi hann gå runt i lugnet och titta och förundras över allt fint och spännande som fanns att handla och sedan äta i lugn och ro innan lunchstressen satte in.

Vid ut/ingången var det så här fint och jag kände mig nöjd när jag traskade ut med mina nästan nyvärpta ägg i kassen.

DSC03843.JPG

Det här var en utflykt som jag är väldigt glad över att jag fick följa med på. Tack snälla T för många roliga timmar. Nu kan jag tänka på det här stället med glädje och vilja fara tillbaka. Den otäcka lukten är borta med vinden. Tänk så lätt det är att städa bort gamla dåliga minnen egentligen. Nu när jag tänker på det så känner jag doften av mat och ser framför mig något väldigt trevlig.

Vardagslycka är att få nya perspektiv på saker och ting och att ha vänner som visar vägen.

När det blir bättre väglag och ni har en dag över där ni inte vet vad ni ska göra så kan jag rekommendera er en tur till Slakteriet i Västerås. En härlig saluhall.

Ha en härlig måndag…….med eller utan rosa plåtgrisar

 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag