På med brallorna

08 Maj 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , ,

Som ni såg i förra inlägget så hade det ju ramlat in ett paket från Hålanda som bl a innehöll nallebrallor. Det tyckte nog de halvklädda nallarna var riktigt skönt så slapp de vara iklädda endast en yemenväst och ha ändan bar. Så här fina blev gänget i sina flotta brallor. Två stycken som sitter uppklämda i hörnet har klänningar och fick därför inga byxor.

Nu vet jag inte riktigt vart dessa nallar ska ta vägen framledes. Det är ju bara maj så jag hinner ju göra ett gäng till fram tills dess att det är dags att lägga nallepaket under välgörenhetsgranen på Home Hotel. Det finns ju så många ställen där dessa goingar kan göra nytta. Jag har funderat på om jag skulle göra ett trettiotal och lämna till polisen och/eller brandkåren. De träffar ju tyvärr alltför ofta på små människor som råkat ut för hemska saker. Då kan en nalle vara något att hålla fast vid. Jag tror det är Lions här i stan som brukar köpa in ett femtiotal stora nallar med några års mellanrum och dessa ges till polis och brandkår så behovet finns nog. Jag försökte under pandemin att få lite information från svenska kyrkan om vad som behövdes och kunde göras i närområdet men jag fick aldrig något svar på det. Lite märkligt kan tyckas.

Nåja, dessa glada gossar och så de två tjejerna kommer nog förr eller senare att hamna på exakt rätt plats det är jag säker på. Jag har ju dessutom några nallebyxor kvar att fixa överdel till så fler nallar blir det nog också framöver.

Lite annat som blivit klart och lagt i välgörenhetslådan för att skickas iväg till behövande kan jag visa. Tre pyttesmå prematurmössor och två något större samt en liten Jolly Jacket. Jag gillar ju att göra smått och saker som går relativt fort så de här formaten passar mig perfekt. Plus att jag gillar färger så jag blir jättepigg och glad när jag har färgglada garner att jobba med.

Trots att jag gillar att göra små saker ger jag mig ibland in i filtarnas värld och gör av med tjocka garner eller bara restgarner. Ibland har man garner som inte passar in riktigt med det ”småtta” man gör och då är filttillverkning kanoners.

Som ni ser så har filten varit klar ett tag för det ligger snö kvar på altangolvet. När jag gör filtar så tar de väääääldigt lång tid för jag får ju ont i tassarna och axlarna när arbetet blir för stort och tungt men sakta men säkert så blir det en filt i alla fall. Ibland stickar jag dock remsor som jag sedan virkar ihop och då blir det genast mindre jobbigt för mig. Den här filten är dock diagonalstickad med rundsticka.

Här fick jag tag i ett tjockt garn som jag gjorde en JJ av. Den västen blev stor och bra. Jag använde samma maskantal som på grundmönstret och bytte bara till en grövre virknål och voila…..en stor JJ. Hmmmm…….den kanske är onödigt vid i halsen men va’ sjutton, den kommer säkert att passa någon och man kan ju flytta de lösa snoddarna och på så sätt göra västen mindre. Det blir nog bra. Allt stickat och virkat som jag visat här är gjort av garner från den lilla garnboden på Rångedalas prärie. Utom den lilla JJ på första bilden som är stickad i eget marino soft-garn.

Vardagslycka är att ha möjlighet att göra något som jag tycker är jätteskojsigt och som dessutom ger värme åt någon som behöver det. Den lyckan känns i hjärtat. Att man både vill och kan. Jag är väldigt tacksam för att jag får vara delaktig. Att få vara en kugge i ett stort väl fungerande hjul. Vi är så många som tillsammans får det här hjulet att snurra. Tack för att ni finns och tack för att jag får vara med.

Till sist vill jag visa äppelträd som fascinerat mig i många år. Jag har gått förbi den här trädgården varje dag när jag jobbade och skulle gå till bussen. Under sommaren är det som en liten sagovärld där inne med lite olika sittställen och buskar och så de underbara gamla träden som stått sedan början på 1900-talet då huset byggdes. Av någon underlig anledning har jag aldrig fått se vilka eller vem som bor där för det har alltid varit tomt i trädgården när jag vandrat förbi. Men så i veckan så var det en herre i trädgården och grävde. Jag blev jätteglad och stannade och berättade för honom att jag bott här i 34 år och gått förbi så ofta och alltid tyckt att det var som en sagovärld med de träden och allt det andra. -Tack snälla du för att vi som går förbi får njuta av det vackra sa jag. Han blev jätteglad och berättade att han och hustrun skulle bygga en pagod och därför grävde bort en massa häckplantor som inte ville vara med i matchen längre. Så framledes så ska jag få njuta av en nybyggd pagod också när jag går förbi. Härligt!

Nu är det ju bara vår och alla grejer har ju inte kommit på plats och en del har fått tält om sig över vintern. Men sedan må ni tro att det är gulligt där inne. Jag älskar träden som ser så knasiga men ändå vackra ut just nu och som blir fantastiska när de grönskar. Om jag kommer ihåg så ska jag ta kort i sommar så ni får se. Jag har frågat mannen som bor där om det var ok att jag tog kort och lade ut på min blogg och han tyckte bara det var kul att någon uppskattade gården. Nog är väl det en vardagslycka i sig att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Att kunna njuta av det vackra som trots allt finns i vår tillvaro.

Tänk på det när ni är ute och traskar, titta inte bara rakt fram eller i backen utan titta in på gårdar och i prång. Det finns ju massor av nya världar runt omkring oss bara vi är öppna för att se dem. Så spärra upp korpgluggarna mina vänner och njut av vårSverige.

Det är varmt och gott i solen idag men kommer man in i skuggan så blir det genast kyligare. Jag har inte varit ute på min dagliga benstärkarpromenad idag. Jag hade en del att joxa med och så skulle dottern och hennes kille komma förbi en kort sväng så då tog jag och bakade en äppelkaka och vispade till lite vaniljvisp och ställde i kylen. När dom kom så hade hon gjort små cheesecake’s i pappersformar. Även nu fick jag förhållningsorder om att två skulle gå till vännen A längre bort i längan och det var nog tur det för far ända in i baljan så goda dom var. Utan förhållningsorder hade jag smockat i mig alla fyra utan att ha dåligt samvete för det. Nu blev det två. Dock med ett par timmar emellan. Lite karaktär har man väl *host host*.

Det är ju här det skulle ha suttit en snygg bild på de fyra formarna med smaskens men den bilden får ni försöka visualisera själva efter bästa förmåga. Som vanligt hann jag äta upp mina två och lämna bort de andra två innan jag kom ihåg att ta kort. De var fyllda med färskost och chokladmojs och var jättegoda. Bara så ni vet när ni ska använda fantasin och se dessa i ert inre. Ja, jag vet, ibland är jag en knasboll.

Jag hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot vårslutet och sommarintåget. Jag tycker tiden går så himla fort. Dottern hjälpte mig att sätta på sommarvattnet och jag kunde konstatera att inget hade frusit sönder i år heller. Tack och lov! Så nu kan jag spola bort pollen från både fönster och väggar samt utemöbler och altangolv. Det är helt galet hur mycket pollen det är. Inte konstigt att man nyser och har sig stup i kvarten. Det blir kanoners att få spola bort eländet. Tyvärr kommer det väl mer ett tag framöver.

Jag hoppas ni är rädda om er och fortsätter vara lite försiktiga. Barnbarnet tar studenten nu i vår men jag har inte hört hur det blir runt det men då är det nog bara att hänga med i svängarna för det är ju en viktig dag men man kan ändå vara lite försiktig.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan förtrollade trädgårdar

Nu har Bengt rest till Ukraina

05 Apr 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:,

Jag har en korg står i köket och i den har det hamnat saker som inte fått plats i välgörenhetslådan som mest innehåller stickat och virkat. Det började bli en hel del i korgen och jag bestämde mig för att nu var det dags att göra i ordning en kartong f v b den polska gränsen mot Ukraina. En privatperson skulle åka ner och lämna till polska Röda Korset. Det kändes bra så jag drog fram allt möjligt som jag hade i skåp och lådor som skulle med.

I korgen finns 60 tandborstar, tvättservetter för händer, barntvålar och tre påsar plåster i olika storlekar. Sedan kom det till tio paket bindor och tre stycken fleecefiltar till barn. 10 tuber tandkräm och en packe babystrumpor från min kompis G och nallar och taxar från symaskinsvirtuosen I som bor i Hålanda. Överst till vänster sitter då Bengt och övervakar packningen.

Det var bara att ta ut cykeln ur förrådet och traska iväg och fylla på så kartongen blev proppfull.

Det blev ett gäng bindor till, tvättlappar för babyrumpor, olika teer och buljongtärningar. En stor påse valnötter, oboy chokladdryck att spä ut med vatten och kycklingsoppor med pasta fick också slinka ner i kartongen. Den blev fylld till brädden och allra överst ligger då Bengt omstoppad av övrigt innehåll.

Bengt ja, honom har jag haft i många, många år. Jag är ju löjligt, barnsligt förtjust i vissa gosedjur. Bengt fick jag av min man för många år sedan och han har suttit i min säng alla nätter sedan dess tillsammans med Gottfrid som är en tjock urblekt gris som jag fick av min dotter när jag jobbade sovnätter för att jag inte skulle behöva vara ensam. Det finns en liten figur till och det är en pytteliten igelkott som jag ska lämna tillbaka till dess rätta ägare vid tillfälle.

Det var ju med en viss vånda som jag lät Bengt resa iväg men jag tänkte att han skulle kunna ge lite trygghet och värme och minska rädsla och ensamhet för något litet barn som hamnat mitt i ett krig som ingen ville ha. Jag skickade med all den kärlek som fanns iproppad i Bengt av min man så jag tror det blir bra. Bengt gör någon glad och mindre ensam. När jag lägger mig om kvällarna och Bengts plats är tom så känns det faktiskt lite konstigt. Jag är nog rätt fjantig för min ålder men jag tycker om vissa saker mer än andra och är gåvan så given av kärlek då står den högt i kurs. Jag fick den av kärlek och gav den av kärlek. Vardagslycka är att ha möjlighet att ge.

Ja sedan var det bara att få med sig hela rasket för överlämning och det går ju finemang när man har en pålitlig följeslagare. Min cykel.

Ja det var det lilla jag kunde bidra med den här gången. Man kan ju inte vara med överallt men ibland så känns det extra viktigt och då tar jag ett extra tag. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Var och en på sitt eget sätt.

Nu är det tomt så det dammar i korgen och i skåpet så nu får jag börja samla ihop så jag har att fylla ut en del paket med. När jag t ex skickar till Slättmissionen och det finns lite plats kvar och vikt kvar att utnyttja så brukar jag stoppa i ett par tuber tandkräm, lite tandborstar eller några tvålar. Ibland en bunt plåster. Det är jättebra ”packmaterial” och jag köper när det är extra billigt och lägger undan.

Jag funderar på det här med pandemin. Nu skrivs det inte särskilt mycket om den och rapporteras heller inte särskilt mycket men ändå är den ju på intet sätt över. Det känns märkligt att man kan sätta ett datum på att den och den dagen är inte pandemin att räkna som en samhällsfarlig sjukdom. Ändå vill dom vaccinera alla över 65 en fjärde gång.

Så jag ber er alla att fortsätta vara försiktiga. Jag själv håller avstånd och tvättar tassarna. Det räcker långt men jag märker att alla inte tänker så utan tjolahopp tjolahej nu kör vi på som vanligt igen. Men eftersom vi alla är viktiga och ser fram emot sommaren och lite mer frihet så hoppas jag att ni fortsätter vara rädda om er.

Jag hoppas ni har en fin tisdag………..med eller utan kaniner vid namn Bengt

Nya året tuffar på

27 Jan 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , ,

och jag hoppas att ni alla har kommit igång med året på ett bra sätt. Det har ju varit lite bloggtorka från mitt håll här och det beror mycket på att jag haft lite uppförsbacke ett bra tag men jag kämpar på, ibland i motvind och ibland i skaplig medvind.

Eftersom jag tömde lådan före nyår så är det ju på tiden att den börjar fyllas med värmande plagg igen. Tre små Jolly Jacket hamnade i botten. Jag gillar att virka JJ för det går fort som rackarns och det passar mig. Det har blivit några fler JJ och lite halsdukar och mössor. Vintergrejerna ska jag skicka iväg så de kommer dit de ska medans det ännu är kallt och eländigt. JJ får stanna här i sin låda tills det är dags att skicka till någon insamling som efterlyser smått för barn. Alla tre JJ virkade i garnet Marino Soft.

En riktigt bred lång halsduk blev det utav fyra nystan luddigt acrylgarn som jag haft i mina gömmor väldans länge. JJ är virkad av garnet Signe.

Jag gillar ju att göra smått smått så det har blivit några små filtar till Sofia och som ni alla vet så används dessa små filtar vid kistläggning av små små bebisar som det inte gått så bra för. Man stickar/virkar in så mycket värme och kärlek i dessa små filtar och hopp om att föräldrarna får känslan av att deras små inte fryser där de ligger. Så det kommer att bli en och annan Sofia-filt då och då för de värmer mitt hjärta när jag arbetar med dem. Vardagslycka är att kunna värma på så många olika sätt. Här kommer ett par bilder på vad jag skickat nu.

Jag har ju en dotter som är väldigt duktig på att virka både stort och smått och jag tänkte visa upp en halsduk som hon har virkat. Hur hon har gått till väga har jag inte en susning om för hon plockar lite här och lite där och gör sina egna virkmönster. Här är det ”ploppar” på ena sidan och rutor på den andra. Garnet är Cookie.

Jag skrev ju före jul och visade bilder från julmarknaden i Westerqvarn. Då lovade jag att visa bild på vad jag köpte till julklapp åt min dotter. Här kommer då bilden på den lilla tovade väskan med nåltovad pippifågel och fuskpäls som utsmyckning. Jag blev störtförälskad i den. Liten och jättesöt. One of a kind, precis som min dotter. Jäklar också nu ser jag att prislappen sitter synligt. Jag vet ju inte heller hur man redigerar bort sådana drulligheter. Så typiskt mig. Blunda med ena ögat så kanske ni missar den lilla lappen.

Ja det var lite av vad som stickats o virkats sedan sist. Det här med att handarbeta är ju något som drivs av lust. Man ska tycka att det är kul att hålla på. Ibland tycker man ju inte det och det kan gå långa tider innan man lyfter en stickning eller virkning. Men det är ju precis som i hela livet. Ibland går det upp och ibland går det ner. Huvudsaken är ju att det inte blir för höga toppar eller för djupa dalar. Det bästa är ju om man kan hålla sig till att det blir små gupp.

Vi får hoppas att 2022 blir ett fint och bra år för oss alla med bara små gupp på vår väg framåt. Låt oss också hoppas att pandemin ger vika och att vi åter får träffas på precis det sätt vi vill och önskar. Det gäller nog bara att inte ha för bråttom för vår hälsa är viktig och vi ska ju hinna med så mycket kul framledes. Så håll i och fortsätt vara rädda om er hela tiden. Jag tror och känner att det mest är upp till en själv hur man inrättar sig i att hantera pandemin. De ”lärde” som står på podiet och ena veckan delar ut restriktioner tar veckan efter bort dessa restriktioner och ändrar lite här och lite där. Det känns faktiskt inte som om dom (heller) har så mycket koll. Det känns för mig som om det är lite för många lösa boliner i det här. Detta innebär att jag fortsätter som jag gjort tidigare. Håller avstånd och tvättar händerna och umgås inte i grupp. Vi får ha våra egna privata restriktioner.

Men……nog måste även jag erkänna att det här börjar kännas tråkigt, trist, tradigt och förbaskat enahanda. Men vad är alternativet? Nä, just det mina damer och herrar…..VI ger INTE upp. Nix och never. Vi kör uttröttningsmetoden vad gäller pandemiski*en och vi kommer att vinna för vi håller emot och fortsätter att vara så rädda om oss och varandra som vi bara kan. Vi går mot ljusare tider. Både årstidsmässigt och pandemimässigt och då vill vi vara med. Allihop.

Jag hoppas ni alla har en bra början på året…….med eller utan tovade små väskor.

Nu börjar jag om från början

10 Dec 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , , ,

Jajamen, nu har jag tömt min välgörenhetslåda och skickat till höger och vänster. Det var ganska härligt att få se botten på den i någon vecka i alla fall för sedan började jag om från början igen. Jag hade ju köpt in 21 par små sockor från RödaKorset och som jag tänkt mig till en speciell insamling men det var så krångligt och man skulle vänta och titta här och läsa där så jag skickade dem till Ingrid på Slättmissionens hjälpande hand istället. Hon tar allt och fördelar och det brukar bli så bra. Det blev en hel stor kartong med grejer:

21 par småsockor…..7 mössor….2 babyhjälmar från C……2 små Jolly Jacket….3 köpta bodys till JJ….20 tandborstar….2 tröstisar från min dotter….1 rosa trekantssjal och 1 babyfilt.

Sedan läste jag att Maria Magdalena församling i Stockholm ville ha värmande plagg att ge sina hemlösa i julklapp. Jag packade ihop lite mössor, vantar, sjalar och annat och skickade iväg men såg sedan på postnords spårningssida att det tagit stopp. Igen. För att göra en lång historia kort så löste det sig efter ett par veckor så jag skickade ytterligare ett paket som faktiskt…….tadaaaaa……..kom fram direkt. I det sista paketet var det 2 halsvärmare…3 pannband i lovikka…1 mössa….2 halvvantar och 1 trekantssjal.

Min rara fina granne A-M har ju stickat prematurmössor och nu fanns det tre stycken i lådan och dessa tre gick iväg till Ingrid på Slättmissionen. Jag skickar dessa separat så att hon själv får de rara fina raderna från Ingrid. Då vet man att paketet kommit fram och ibland även vart det ska fortsätta. Det ger en liten extra sporre i arbetet med att fäkta med stickor och virknålar. Ibland skickar jag faktiskt med en karta frimärken i paket till Ingrid för jag är så tacksam för att hon tänker på att ge goda energier tillbaka och det är ju inte gratis. Här får ni se en bild på AMs små pyttemössor. Jag har väl kanske skrivit det förr men gör det igen, AM är 92 år och tycker fortfarande att det är roligt att sticka och skicka. Det är fantastiskt. Garn från den lilla garnboden på Rångedalas prärie.

Nu börjar jag närma mig botten på lådan men än fanns det lite kvar att packa och skicka iväg. Den här gången blev det 7 yemenvästar och 2 Jolly Jacket modell något större. Dessa fick gå till Aspeboda foundation for children. Jag hoppas de kommit fram för jag har inte hört något om det.

När jag plockat upp alla nallar som jag stickat klänningar till och som ska hamna under välgörenhetsgranen på Hotell Bolinder Munktell, ja då är det botten på lådan jag ser. Jag hade ju tidigare i somras köpt på mig målarböcker och färgkritor till mycket bra priser så de har fått hänga i klädkammaren i en kasse. Nu blev dom inslagna och med en adresslapp på som talade om vilken slags målarbok det var. Nallarna får var sin plastpåse att färdas i utifall att dagens väldans tunna julpapper skulle gå sönder. De packas in i julpaket men innan har jag tagit kort på dem och kört ut kopior i skrivaren och så klipper jag ut bilderna och klistrar på paketet så det tydligt syns vad det är i. Till det har jag skrivit en lapp där det står ”God Jul, vill du bli min vän”. Jag hoppas alla mina nallar får vänner i jul.

Här kommer bild på hela gänget när de sitter och väntar på att bli packade och sedan en bild på slutresultatet.

Nu är det tomt i lådan. Det är första gången på evigheter som jag ser botten. Det blir roligt att fylla den på nytt. Det ger energier att sakta men säkert fiffilura ut vad man ska göra och hur man ska göra, vilken färg och vilken sorts garn. Det blir bra med en nystart.

Jag vet ju att det är svårt för hemlösa och ensamma att klara dagarna nu när corona hänger som ett spöke över oss alla. Det finns inte lika mycket utrymme för att värmestugor och annat ska kunna ta in folk i den omfattning som faktiskt behövs. Några som kämpar på i det lilla är Frälsningsarmén här i stan. De jobbar idogt på men har ju som många andra fått mindre bidrag i sin gryta och har dragit ner på öppettiderna. Torsdagar är det dock öppet café och där kan man komma in och värma sig och få något till livs. Jag gillar det lilla och har svårt för de stora organisationerna som samlar pengar på hög i fonder och annat så jag ger ju sällan eller aldrig pengar utan omsätter gärna min givarvilja i varor som kommer till direkt nytta.

Nu tog jag mig för att kontakta frälsis och fråga om de ville ta emot lite grötattiraljer inför julen och vad de behövde till sina matkassar i övrigt under året. Ja nog ville de ha grötris och annat så jag skulle då börja handla men till saken hör att jag för några veckor sedan ramlade och gjorde mig illa så jag har haft lite svårt att gå. Jag har varit yr och konstig och vänster ben har vikt sig när jag gått. Detta tillsammans med värk och muskelkramper har gjort att jag varit väldigt begränsad i vad jag kan göra.

Dock har jag tagit cykeln med mig som stöd när jag gått ut och sedan handlat lite då och då. Lagom som jag kunnat hantera det. Jag hann inte få ihop så mycket men varje mån gör åt som min mamma sa. Jag ringde till frälsisdamen och frågade om de hade möjlighet att hämta det lilla jag för stunden hade för jag kör ju inte bil och var högst osäker på om jag skulle orka knalla ner till stan med allt på cykeln och sedan gå hem. Nääää, det behövde jag inte utan damen och hennes man kom förbi och hämtade. Smidigt och bra så det där kan jag ägna mig åt nu. Som jag gjort med kattmaten, samla, samla, samla i hallen och så ringa för transport. Smidigt och lätt som en plätt. Så får det bli.

Den här gången blev det 6 kilo grötris….5 stora påsar kanel….3 stora paket socker….3 kg havregryn och så lade jag med ett kuvert med en liten slant i som skulle vara till mjölk. Det känns bra. Jag känner ju en del av killarna som går ner och äter där och som går runt och söker värme under iskalla dagar och jag vill så gärna att de också får känna omsorg och värme och få i sig lite varm god tomtegröt eller havregrynsgröt om de vill ha det.

Det blev lite mycket skickat och joxat men nu är jag tillbaka på ruta ett vilket känns väldigt bra. Jag hittar nya vägar att gå och i första hand ska jag försöka bli stark och kunna röra mig som jag vill och behöver för jag har väldigt svårt att vara i underläge och inte klara av allt jag föresätter mig. Nu ska jag inte gnälla för jag har det så bra. Jag har värme, trygghet, mat och min dotter och barnbarnet som ger kärlek och så har jag några nära vänner. Det är väl fint att ha allt det. Då ska man inte klagar. Nej man får lov att se till vad man har och inte koncentrera sig på allt man inte har.

Jag har det bra och jag upplever verklig vardagslycka när jag kan vara till nytta för någon eller några andra nu när jag inte längre jobbar kvar i vård och omsorg. Jag är en vårdande person och mår väldigt bra av att försöka göra skillnad. Vardagslycka är att ha möjlighet att ge och förändra, göra bättre och dela med sig av det man har i olika former.

Jag slutar det här inlägget med varje års fundering…….hur fasen kan novemberkaktusarna veta att det är just november när jag själv knappt håller reda på vad det är för veckodag. Jag har tre stycken stående i köksfönstret och den äldsta är sen jag var barn och den är aldrig omplanterad. Dessa tre börjar ett hysteriskt blommande exakt samtidigt i slutet på november. Hur fasen vet dom?

Jag ska försöka skärpa till mig vad gäller bloggandet för egentligen tycker jag ju att det är förfärligt skojsigt. Ibland känns det dock som om orden håller på att ta slut. Men jag får väl göra med det som med välgörenhetslådan…….börja om från början.

Jag hoppas ni alla har det riktigt gott i värme och trygghet och jag vill att ni alla fortsätter att vara rädda om er och hålla avstånd och tvätta tassarna. Det finns ju så mycket som vi ska göra, uppleva och se bara den här förgrönade pandemin ville släppa sitt grepp om oss. Så häng i! Ge inte upp! Vi ska ju hänga med länge än.

Jag hoppas ni alla har det riktigt fint nu i december…..med eller utan galet blommande kaktusar.

När hösten kommer

29 Okt 2021 1 kommentar

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

…så känns det som om något som klafsar in med alldeles för stora gummistövlar och tar en väldig plats. Vissa dagar så känns det inte som om man får plats själv. Jag vill gå ut och promenera eller cykla men när det blåser och småregnar utan uppehåll och det knappast är dagsljus ute då stannar jag inne. För att inte fastna i dunklet så är det nu hög tid att börja tända stearinljus. Så fort jag tänt ett ljus i köket och ser ljuset sprida sig och röra sig då försvinner ju det mörka och tråkiga och det blir genast mer ombonat och en känsla av värme och trygghet smyger sig in. På det sättet gillar jag hösten. Höstrusket är också en bra ursäkt när man faktiskt inte har lust att ge sig ut och röra på sig fast man borde. Jag är jättebäst på att använda just den ursäkten.

Som tur är så finns det alltid något att göra oavsett väder och vind i det Karlssonska residenset. Jag fick för en tid sedan fler tyger och mer garn från H W som även kallas RödaKors-damen här i bloggen.

Dessa tyger har skickats till symaskinsvirtuosen I B i Hålanda i tre omgångar. Tyger går ju alltid åt när man som I B syr till välgörenhet. Tror att mycket av det här stadiga tygerna kan bli fina nalleväskor. Vi får se vad I hittar på att göra.

Jag fick ju även en del garner och jag lovar att jag nästan fick svindel när jag tittade ner i garnpåsen.

Jag är givetvis tacksam för alla garnerna jag fick men det vita ”fluffgarnet” som ligger till höger på bilden är ändå något som jag känner extra för. För ett bra tag sedan fick jag två sådana nystan från min vän C och jag har använt det garnet till att kanta små små filtar som går till kistläggning av små små barn. Det är så luddigt och fint och inte spretigt som pälsgarn. Det är ett helt perfekt garn att använda till detta. Problemet för mig var att garnet inte gick att få tag på längre. Det var köpt på Rusta och nu var det slut i alla butiker och jag mailade Rustas huvudkontor för att höra om det skulle komma in mer. Ingen visste något. Så jag har snålat och snåla och snålat igen på det halva nystanet jag hade kvar.

När då H W ringde på hos mig och lämnade garn och jag öppnade påsen fick jag nästan glädjefnatt. Hjärtat flaxade som vingarna på en liten fågel och jag blev tårögd och fick gåshud. Nog finns det väl en mening med allt. Nu har jag fluffgarn som räcker mycket mycket länge eftersom jag bara använder det till de små filtarna. Oh, så tacksam jag är.

Av resten av garnerna ”bidde” det lite annat smått och gott. Se här

3 Jolly Jacket

6 mössor

1 halsvärmare

Detta är skickat till Slättmissionen med ett kort i med adress till H W.

Men det blev en liten grej till av en del av garnet. Av större delen av det tunna mörkblå garnet blev det en liten nalleklänning. För att piffa upp den lite färgmässigt så blev det ljusblått pälsgarn runt nederdelen och en avtagbar stola ihopknuten med en silvertråd.

Den här lilla nalletjejen ska få göra sällskap med de andra nallarna och ta plats under granen på Hotell Bolinder Munktell till jul. Den kommer att packas i ett paket med bild på sig själv på utsidan och texten ”Vill du bli min vän”. Paketen delas ut till utsatta barn i kommunen av bl a Frälsis och kvinnojouren.

Det blev lite mindre garnrester som jag kunde använda till början på några filtrutor som läggs till alla andra filtrutor som väntar på att bli så många så det räcker till en filt. Ett bra sätt att använda restgarner. Det tunna blå garnet sparas undan tillsammans med det svarta bomullsgarnet som blev över förra gången och det rosa fluffgarnet kommer jag att använda till att kanta olika saker. Den ljusblå JJ på bilden över nallen är kantad med just det rosa fluffet. Virkad med det ljusblå bomullsgarnet men fick fyllas på lite med vitt bomullsgarn ur garnförrådet.

Och som sagt, det vita fluffgarnet ligger för sig självt och väntar på sin ovanliga men viktiga arbete. Tusen tack H W för tyger och garner. Det kommer att göra skillnad för många.

Nu ska jag dock inte ta åt mig mer arbete ”utifrån” utan lunka på med att samla ihop och skicka iväg saker och ting till höger och vänster för att få se botten på min välgörenhetslåda och sedan få nöjet att börja om. Jag ska även delta i ett par julmarknader så jag har lite att greja med till dem. Som vanligt är jag ute i sista minuten med att fixa och trixa med det som jag borde gjort långt tidigare. Men det brukar bli bra. Jag är ju dock lite eller faktiskt ganska mycket fundersam till att stå på marknad men det känns lite som att någon gång måste jag smyga igång igen.

Nu när mörkret och dunklet kommit till oss för att stanna fram tills att vi får snö som gör det ljusare igen så är det dags för påfyllning av energi och kraftförrådet. Jag dricker ingefärasnaps varenda morgon. Jag tycker själv att jag blir piggare och starkare av det. Jag har faktiskt ett gammalt spetsglas efter min pappa som jag har stående på diskbänken för att jag inte ska glömma att ta mig en hutt varje dag. Hemkokt var det här!

Det finns femtioelva olika recept på ingefärasnaps. I början följde jag recepten men inte nu. Nu gör jag lite som det faller sig. Jag använder ca 250g skrapad och riven ingefära, 1 liter vatten, 2 eller 3 pressade citroner. Jag har ju aldrig färsk chili hemma så jag brukar slänga i lite chili flakes för att få lite extra drag på snapsen. Hur mycket? Ja det är väl som när farbror Melker skulle salta…..efter behag. Japp, chili efter behaaaaag! Sjud i 60 graders värme i 30 minuter. Låt svalna, sila ett par gånger och häll sedan i den pressade citronen.

Att det står ett paket Havregryn med på bilden är ju rent onödigt. Ibland undrar jag hur jag tänker när jag fotar. Jag köper ett paket havregryn ungefär en gång om året. Det är varje gång jag lyckas inbilla mig själv att nu jädrar i min lilla låda ska jag börja äta havregrynsgröt för det är så himla bra för kroppen och så nyttigt. Det slutar alltid med att jag ger paketet till min kompis G som äter gröt varenda morgon. När jag kokat en omgång gröt så är jag tillbaka på ruta 1 igen. Jag tycker det är otäckt med havregrynsgröt och jag kommer ihåg hur jag avskydde att diska ur de ”halkiga” kastrullerna efter tidigare grötkokning när jag jobbade extra på hemtjänsten. Så nääää, det blev ingen succé med havregrynsgröt det här året heller. Det är inte gott. Fast det är nyttigt.

Jag önskar att ni alla har det riktigt fint och att ni tänder ljus och myser när mörkret blir för tätt. Fortsätt att vara rädda om er för vi har ju så mycket vi vill uppleva framledes och efter höstmörker kommer ljus så nu går vi mot ljuset. Det tar lite tid men det kommer. Vi är starka och har klarat av värre saker än lite höstmörker. Heja oss!

Jag hoppas ni har en härlig fredag…………med eller utan snaps och små nallar

Postnord ger mig skrämselhicka

03 Okt 2021 11 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , ,

När jag stickar eller virkar små små filtar som ska användas vid kistläggning av små små barn som det inte gått så bra för så arbetar jag in så mycket känslor i dessa små filtar. Under tiden man håller på så tänker jag på föräldrarna som drabbats av det oerhörda. Då kan det kännas trösterikt att när man tar farväl av sin lilla att han eller hon ligger under ett mjukt och varmt täcke eller filt. Jag fick veta att föräldrars första tanke och ord var att -fryser han/hon inte- och då kom idén upp att lägga små filtar på. Jag var ju först lite tveksam till det hela men det kan ni läsa om i ett tidigare inlägg. Grundidén kom från en obduktionstekniker (S) vid Karolinska i Huddinge.

Jag är med och jag stickar och virkar och skickar till S på Karolinska. Det känns bra inuti mig när jag viker ihop en färdig filt och lägger den i en påse med mått angivna på en liten lapp i varje påse. Då blir det lättare för S att plocka fram den storlek hon just då behöver tänker jag.

När man då tillverkat 12 små filtar och 2 mycket små mössor och gör ett fint paket och adresserar det efter konstens alla regler och skickar det med Postnords spårbara paket 1kg så tror man att man är bergsäker eftersom det är spårbart. Det är det inte. Det är nu det börjar tjorva till sig.

Jag skickade paketet 17/7 och kände mig väldigt nöjd med det. Eftersom man skickar spårbart så kan man ju själv gå in och följa paketets färd. Det var bara det att fem dagar efter inlämningen hade det inte rört sig ur fläcken sedan jag lämnade in det på Willys postavdelning. Inte en millimeter. Det stod bara att jag hade lämnat in det, dag och tid. Sedan ingenting. Nada. Noll och inkentinken.

Jag mailade PNs kundtjänst och fick detta svar: ”Det finns inga skanningar efter att du lämnat försändelsen, registrera en reklamation via vår hemsida så för vi undersöka vad som hänt”. Givetvis gick jag direkt in och påbörjade reklamationsifyllandet. När jag var klar fick jag upp en informationsruta som sa att jag inte kunde reklamera förrän det gått 7 eller 8 dagar. Jag minns inte riktigt antalet. Så då var det bara att vänta och göra om processen igen.

Det gjorde jag den 27/8 och den här gången gick det igenom. Jag såg ingenstans hur jag skulle kunna följa ärendet så 29/7 mailade jag återigen till PNs kundtjänst och frågade hur jag kan följa gången på reklamationen. Fick till svar att det kunde jag inte göra alls utan jag skulle vänta på att en handläggare skulle höra av sig när han/hon tagit sig an ärendet.

Ok. Då är det bara att vänta tills handläggaren plockar upp ärendet och hör av sig.

Väntar……..väntar……..väntar……zzzzzzzzz

Den 18/8 får jag ett mail från PN som lyder enligt följande: ”Reklamationen är nu klar och vi kommer att ersätta dig för frakten 66:- vilka kommer att sättas in på ditt konto xxxxxx. Vi ber om ursäkt för det inträffade”.

Eh? What? Va’ f*n är det här? Jag vill ju för fasen veta hur dom gått till väga i sitt sökande efter mitt paket. Det kändes som om luften gick ur mig och jag blev faktiskt ledsen när jag tänkte på att just det paketet kommit bort. Det paketet som var fyllt med så extra mycket kärlek, omsorg och så många goda tankar. Paketet vars innehåll betydde så mycket för mig känslomässigt.

Efter någon vecka så mailade jag I B i Hålanda i ett annat ärende och nämnde då detta och att jag var så ledsen över att just det paketet var borta. Hon erbjöd sig då att kontakta S på Karolinska för hon hade kontaktuppgifterna till henne och kolla om hon blivit tillfrågad angående paketet. Det kändes så härligt att någon steg in och hjälpte mig för jag ville ju fortfarande veta gången på reklamationen och vilka de kontaktat för att söka efter paketet.

30/8 fick jag glädjefnatt efter att min kamrat i Hålanda mailade mig: ”Jag kan härmed glatt meddela att ditt paket har kommit fram till S S och de små filtarna mm finns att värma de små”.

Problemet var förmodligen att de som hanterat paketet inte scannat det för varje steg i förflyttningen. Jag var och är fortfarande så otroligt tacksam för att I B hjälpte mig att få ordning på det hela. Jag har inte ens dåligt samvete för att PN betalt tillbaka 66 riksdaler för frakten. Det kan dom gärna ha när de inte har bättre rutiner och kontroll i arbetet.

Nu slutar inte min otur med PN med detta må ni tro för den 16/8 skickade jag 2 kg med spårbart paket via PN till min kamrat I B i Hålanda. Det paketet satte full fart men så sket det sig tydligen med det här med scanningen även där för trots att hon fått sitt paket så står det än idag på ”spårasidan” :

18 aug. 09:59 Det gick inte att leverera. Mottagaren kommer att få ett meddelande om var försändelsen kan hämtas.

Ja, vad ska man säga. Så urdåligt. Jag har funderat på om det är värt att fortsätta med PN eller om jag fortsättningsvis får använda mig av Schenker. Nu i dagarna skickade jag i alla fall ett 2kg paket fullt med tyger från H W spårbart med PN till Hålanda. Massor av tyger och lite småsaker som jag hoppas ska komma väl till pass för I B. Och vet ni vad…….det kom fram! Jipppiiiiiii!

Något annat som kom fram var det gulliga och hjärtevärmande vardagslyckepaketet till mig från B E i Mölndal. Så mycket bra-att-ha-saker. Synålar, knappnålar och säkerhetsnålar sådant som I B behöver till sina husmorspåsar. Det rara kortet har jag sparat undan.

Ängeln står på plats på min änglahylla och allt annat utom bokmärkena har packats med i tygpaketen som går till Hålanda. Bokmärkena ska gå andra vägar var och en tillsammans med en bok. Tusen tack raraste B E. Du är en länk i en stark och bra kedja.

Ja nu har ni fått läsa och se lite vad som kan och inte kan hända när man anlitar Postnord. Man får nästan lite skrämselhicka när man ser deras egen statistik över borttappade paket under ett år. Jösses! Konstigt att det inte sköts bättre och att det får fortgå men det är väl inte min sak att styra och ställa med även om jag skulle ha god lust att gå en match med någon ansvarig.

Slutet blev ju gott i alla fall. Allt kom fram som det skulle till slut och mitt egna lilla lyckopaket som så fint ramlade ner i min brevlåda är jag väldans glad för. Om vi räknar bort PNs opålitliga inblandning så är vi alla starka tillsammans. Vi skickar hit och dit och packar om och grejar till. Stickar, virkar och syr av skänkta garner och tyger. Fixar och trixar och ser till så att alla i kedjan kan vara med och bidra. Det är fint. Jag är tacksam för att jag får vara en länk i den fungerande kedjan.

Lova att ni alla fortsätter att vara försiktiga trots att restriktionerna hävts. Ha era egna personliga restriktioner kvar åtminstone året ut för vi har mycket kvar att göra och utföra. Många att se starta sina vuxenliv och mycket mycket mer att lära oss. Var bara så ända in i baljan rädda om er som det bara går.

Ha en fortsatt god söndag……….med eller utan ”fådda” spännande paket.

Jag är seg som tuggummi

29 Jul 2021 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

Jag får faktiskt lov att lyfta mig själv i nackskinnet, hmmm…..kanske inte någon dum idé för just den åtgärden skulle väl inte bara sätta fart på mig utan även släta ut en del skrynklor och skavanker i fejan. Den första anledningen är dock den viktigaste och jag måste verkligen ta ett krafttag. Nu när det varit så varmt så känner jag att det tar på både kroppen och knoppen. Jag har svårt att komma igång och att hitta den riktiga lusten. Jag ska ju egentligen inte behöva piska på mig själv för att komma framåt men just nu känns det lite så. Det blir nog bättre med den saken när det blir svalare ute.

Igår skulle vi ha sol och 28 grader varmt visade väderkartan. Inte en droppe regn skulle falla över min plats på jorden. Men jädrar i mig det gjorde det. Det regnade i omgångar från tidig morgon till straxt före kl 21 då slutklämmen kom med åskväder och ösregn. Inalles ramlade det ner 28 mm regn. Det var något som verkligen behövdes för jisses så torrt det har varit här länge nu. Jag kunde riktigt höra hur gräset började växa med raketfart så nu dröjer det väl inte förrän jag måste ut och klippa gräsmattorna igen. Det är väl ok för nu har jag haft lång vila från det i o m att det varit så varmt.

Jag skrev ju i förra inlägget om den rara givmilda kvinnan som jobbade som volontär på RK och som lämnat ner en kasse till mig att hämta. Här ser ni allt det fina jag fick. Tyger och garner. En jättestor kasse som det var väldigt spännande att plocka upp och sortera. Tusen tack snälla H W för gåvan som kommer att tas om hand på bästa sätt och du kommer att få information vart allt tar vägen när det väl sorterats och stickats och virkats och grejats. Nog är det vardagslycka att få så mycket bra tyger och garner.

Alla dessa tyger kommer att skickas i två omgångar till I B i Hålanda. Hon kommer att använda varenda bit till välgörande ändamål. Hon syr husmorspåsar och även gosedjur till små barn. Dessa gosedjur skickar hon sedan till olika insamlingar t e x flyktingbarn i Syrien. Här får ni ett exempel på den senaste jättefamiljen med nallar hon sytt på sin fritid.

Det låg också garn i botten på kassen och dessa garner har jag redan börjat jobba med. Var dessa alster hamnar blir en senare fråga men H W du kommer hela tiden att få information så du vet att allting hamnar där det ska och där det gör nytta.

Jag vill ju så gärna packa ihop och skicka vidare det som ska gå iväg men just nu känner jag mig lite orolig för att använda Postnord. Jag har ju använt mig av Skicka Lätt Spårbart men nu har dom lyckats tappa bort ett paket med små små filtar som skulle till Sofia Silvana på obduktion på Karolinska. Det känns eländigt att paketet är borta men jag ska inte kasta yxan i sjön för det kan ju vara så att det bara hamnat lite på sidan om. Jag hade ju dock gärna sett att just det paketet kommit fram ordentligt för Sofia behöver dessa små filtar i sitt tunga arbete. Jag har reklamerat till PN och med en gigantisk portion med tur så kanske olyckan vänds till vardagslycka. Den som lever får se. Det är dock denna incident som gör att jag är lite seg med att skicka fler paket just nu.

Eftersom jag måste skärpa till mig lite så har jag inte nöjt mig med att lyfta mig själv i nackskinnet utan jag har även sparkat mig själv i ändan för att komma framåt. Det ni! Så nu har jag dragit igång ett projekt i hallen. Så här har det sett ut i eviga tider men nu jädrar i min lilla låda ska här till en förändring. Japp! Förändring var ordet sa Bull.

Detta var alltså den berömda före-bilden och om Gud vill och hängslorna håller så ska ni väl även få se en efter-bild. Eftersom det är i hallen och precis vid ingången så är det inget jag kan gömma undan om jag ångrar mig/tröttnar/segar eller någon annan idiotisk orsak till att inte göra klart. En vän till mig använder ofta uttrycket ”Orsa kompani lovar ingenting bestämt” och det är faktiskt så det är i det Karlssonska residenset också men jag ska försöka rycka upp mig och slå både er och mig själv med häpnad genom att bli klart fortare än kvickt. Arbetet är påbörjat i alla fall.

Så en liten pandemiönskan. Jag önskar att ni alla fortsätter att vara rädda om er. Håll avstånd och tvätta händerna och var inte i stora grupper. Pandemin är inte över vad som än signaleras från olika håll. Ibland känns det som om de släpper på restriktioner lite för fort och vips ökar smittspridningen igen. Jag vet ju givetvis inte vad som är rätt och fel i det utan försöker sköta mig själv bara genom att hålla avstånd och tvätta händerna ofta. Det sista är ju en naturlig del för mig som jobbat i vården för där gör man det ju hela tiden så det behöver jag inte tänka extra på men jag hoppas ni andra gör det. Det är ofta det enkla som gör att man kan hålla smitta ifrån sig.

Var rädda om er för någon eller några älskar just dig och vill ha dig kvar jättelänge än. Så vi håller ut och fortsätter ta pandemin på allvar. Vi skyddar oss själva och våra medmänniskor.

Jag hoppas ni alla har en vilsam dag………med eller utan sydda pyttenallar.

Nu är det hett inte bara om öronen

20 Jun 2021 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , , , ,

Jösses amandus så himla varmt det är. Jag som inte gillar värme över 23 grader får snart både spatt och spader alternativt dånis dimpus på det här. Som tur är har jag ett fungerande kylskåp där jag kan lägga in klänningar eller t-shirts som jag blött i kallvatten och lagt i plastpåse. När det blir alldeles för varmt och man känner att topplocket är färdigt att gå då kan man ta på sig en iskall klänning och kyla ner sig. Det är så jädra skönt. Ett mindre alternativ är ju att blöta en handduk i kallvatten och vira om halsen. Kyler man nacken så känns det genast lite skönare.

Idag är det F1-race men det blir inget stickande av nallekläder för det. Jag brukar ju göra det under träningar och lopp men jag har lite annat pyssel som ska göras klart. Jag har i alla fall sytt ihop och fäst trådar på de klänningar jag hade klara och det här gänget lider inte av värmen trots att de är fullt påklädda. Den längst upp till vänster ser dock lite trött ut men hälsar att hon bara njuter av att titta på molnen och njuter av att sträcka ut sig på gräset.

Jag har tre stycken nallar kvar att sticka till. En kompis till mig skulle till IKEA men jag glömde att be om medskick så jag får väl försöka beställa på nätet vilket jag misslyckats med två gånger. Nåja, det är väl bara att försöka igen. Det känns dock inte så akut för jag ska göra klart de övriga tre nallarna och lägga i julklappslådan. Jag har en sådan där jag samlar saker som jag ska slå in och lägga under granen nere på Home Hotel eller Hotell Bolinder Munktell som det också heter. Där finns ju en gran till varje jul och man kan skänka paket till utsatta barn i kommunen. Vill ni veta mer så titta på inlägg som jag gjort före jul här i bloggen. I julklappslådan finns även en bunt målarböcker och askar med färgkritor som jag fyndat. Det här torde vara rekord för mig i att vara nästan klar med alla julklappar till denna låda.

Några tvättlappar i varierande storlek med garn från min vän C har fått åka till affc. Tvättlappar är ju jättebra grejer man kan göra med restgarner. Bara pussla ihop färger efter lust och glädje. Nu hade jag ju flera nystan av detta garn så det enda som skiljer dem åt är väl storlekarna. Ibland när det blir små tvättlappar så brukar jag tänka att det kan ju vara bra att det finns sådana också för då kan ju små barnhänder hantera dem bättre än en stor om de vill tvätta sig själva lite. Eller lära sig att tvätta sig med tvättlapp.

Det blir ingen nalleklänning till F1-racet idag för jag håller på att sticka och virka små små filtar som ska till Sofia S att användas vid kistläggning av små små barn som det inte gått så bra för. Det känns angeläget att göra det och det känns bra att stötta Sofia i hennes fina val. Hon har ett svårt jobb och behöver även hon omtanke och vetskap om att vi tycker att hon gör något fantastiskt. Här är några små filtar som är klara men jag håller på med ett par till för att utnyttja hela portokostnaden. Som ni ser så har jag gjort luddiga hjärtan och dom ligger lösa på filtarna så dessa kan man placera var man vill på filten sedan eller inte använda dem alls om man inte vill det. Jag lägger filtarna i var sin plastpåse med storleken angiven och info om att hjärtat ligger löst.

Ja mina vänner det var väl allt för denna varma dag. Jag hoppas ni alla är riktigt rädda om er och även om ni fått två vaccinsprutor så vill jag att ni fortsätter vara rädda om er för det känns som om det här inte är över på länge än.

Jag vill också påminna om att ni får försöka göra som jag, drick som en kamel. Man behöver dricka mer än vad man tror när det är extremvärme. Allra helst vatten för då blir knoppen, kroppen och njurarna jätteglada.

Jag hoppas att ni alla får må bra i värmen………..med eller utan hinkvis med vatten.

Jag älskar mina pandemipyssel

09 Jun 2021 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , , ,

Jag är ju i grunden en ensamvarg trots att när jag är i sällskap är en babblig och bubblande person. Gillar dock att vara lite för mig själv och kan nog inte påstå att jag lidit särskilt svårt under pandemiåret. All tid som jag annars lagt på att sticka och fixa till marknader under året har ju lagts på att fixa till extra mycket och skicka till höger och vänster i välgörenhetssyfte. Att göra något bra av all tid jag helt plötsligt fick över. Så pandemipysslandet har för min del blivit lite som ett ”jobb” som gett mig någon slags form av struktur på dagarna eftersom det blir mycket hemmatid som inte ska förslösas. Dessutom ger det mig en otrolig glädje och värme i hjärtat plus att man råkar på så fantastiskt många härliga människor som man har mycket gemensamt med.

Jag hade ju lakan som var rivna och skulle användas som tygblöjor men p g a att jag och den gamla symaskinen inte kunde komma överens så åkte alla rutor 70 x 70 ner i en låda och symaskinen in under trappen och jag själv försökte fundera ut hur jag skulle kunna använda alla blöjor. Då var det fantastiskt att komma på att riva dom till mindre rutor och skicka hela rasket till I B i Hålanda för att ingå i husmorspaketen till flyktingkvinnor. Jipppiiiiiii! Jag gillar ju när man kan använda varenda trådända och varenda tyglapp. Inget ska förfaras.

Dra mig baklänges så många rutor jag har rivit och rensat och även strukit. Konstigt ord egentligen strukit. Undrar om det heter så. Nåja. Hursomhelst så blev det ett par paket till Hålanda och den strävsamma damen där som har ett så gott och varmt hjärta för alla som har det svårt. Jag är så tacksam för att jag får vara med och bidra med det lilla jag kan och har. Dessutom har det ju kommit in smått och gott från andra håll som också följer med. Tillsammans kan vi göra något riktigt bra.

Här får ni se två sändningar till husmorspåsarna plus ett vackert påslakan som jag fått av min vän G som också är den som städar och rullar alla lindor efter att jag rivit dem och bara grovstädat dem. Av det lakanet hoppas jag att det kan bli en hel kennel med taxar och går inte det så kanske det kan bli husmorspåsar. Vi får se vad symaskinvirtuosen i Hålanda kan hitta på.

Det blev ju två rejäla paket som skickades till Hålanda med bidrag från mig, min vän T och min vän G. Lindor blev det i båda paketen och massor av knappar i paket 2. Min vän T skickade med ett par grova gummisnoddar och det hade jag inte tänkt på kunde vara bra att ha i husmorspåsarna. Tack för den inspirationen T. Jag for iväg och köpte en förpackning gummisnoddar som också fick följa med. Nu är det rast och vila i kompresstillverkningsfabriken men jag har fått information om att det kommer två nytvättade och manglade lakan till mig inom kort. Då blir det fler lindor.

Tar man ett djupt tag i välgörenhetslådan så hittar man både ditten och datten det kan jag lova. Den har varit proppfull länge men nu har jag skickat lite åt olika håll. Dottern fick sortera ut gamla Barbiedockor, de flesta kopior då, som vi hade liggande här i en kartong. Det blev en hel del och då kom jag på att jag sett att några stickade och sydde kläder till dessa dockor och sedan skickade dem vidare. Eftersom jag ändå skulle skicka dockorna och man ska utnyttja 1 eller 2-kilosportot till det yttersta så dök jag med huvudet före ner i välgörenhetslådan och fiskade upp sockor som jag köpt på Röda Korset, mössor som jag stickat, filtar som jag stickat och så en hel hög med blyertspennor som jag haft liggande i lådan. Det blev ett bra paket tycker jag och allt detta skickade jag till en kvinna som är kontaktperson för Barnens Hopp.

En liten filt av garn som ramlat in till mig från den lilla garnbutiken på Rångedalas prärie blev skickad till Sofia Silvana. Det blir flera småfiltar framöver. Jag har redan ett par stycken klara men jag ska spara ihop så jag kan skicka ett större paket. Hon gör ett fantastiskt jobb Sofia. Dels jobba som obduktionstekniker och sedan göra sitt allra bästa för att göra det ”varmt och ombonat” för den lilla som det inte gått så bra för. Det är nog inte det lättaste jobbet i världen. Jag har under mina år i vården tagit hand om många döda men då har det varit vuxna och det känns ändå och man vill göra det allra bästa för att underlätta för anhöriga. Man vill göra det fint så det inte verkar så skrämmande och otäckt. Jag känner en så otrolig respekt för Sofia som orkar göra samma sak men med barn och för deras föräldrar. Det är fint. Modigt. Respektfullt. Omtänksamt. Kärleksfullt. Jättesvårt. Jag hoppas hon har något eller någon som kan fylla på hennes energier efter en svår arbetsdag.

Världens raraste grannar har jag ju och när jag klipper min gräsmatta brukar jag slänga över min klippare till deras sida när jag är klar med min. Det är ju liksom inget extra jobb utan tar bara fem minuter extra så det är ju så busenkelt. Jag hade klippt gräset åt oss båda för dom hade ju varnat för regn och fixade och donade och ställde in klipparen och gick in. Morgonen därpå när jag tittade ut på gräsmattan som tillhör det Karlssonska residenset så stod det gula blommor granne med en stor förgätmigej-ruska som fått stå kvar under syrenen. Men va fasen vad är det där…….?

På med tofflingarna och ut som ett skott och jösses mina vänner det var en stor växt proppfull med gula blommor. Jag som älskar gula blommor. Jag trodde att någon hade ställt den på fel gård så den fick stå ett tag men så tänkte jag att nä har dom ställt den här då är den jädrar i mig min. MIN! Så jag tog helt enkelt och förde över den från plastkrukan till en fin stor keramikkittel som en vän till mig gjort för många herrans år sedan och så fick blomman en plats på utebordet. Det visade sig senare att det var mina goa grannars son som köpte blomman åt mig och ställt den inne på gräsmattan med orden ”den ville bo där”. Det var väl gulligt, rart och omtänksamt.

Ja mina vänner nu har jag delat med mig av mina vardagslyckor igen. Lycka är att kunna ge med varma öppna händer och lycka är även att få ta emot med samma varma öppna händer.

Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra……..med eller utan gula blommor

Roliga paket

30 Maj 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Min vän C skickar paket till mig ibland och de är så smockfulla så det är helt galet. Jag brukar plocka upp allt som är i paketet för att ta kort och sedan försöka lägga tillbaka allt i paketet igen. Jag misslyckas varenda gång. Får aldrig i allt i paketet utan det blir alltid några pinaler över. Hon är en magisk packare. När jag packar paket brukar mottagaren alltid förundra sig över hur mycket tejp jag använt. Ibland är det nästan svårt att hitta ett ställe att kunna börja öppna på. Så nog packar vi olika allt.

Finaste C skickar böcker, garn och servetter och lite annat smått och gott. Den här gången följde det med rundstickor och även färdigstickade mössor och tossor. Ser ni det vita ulliga gulliga garnet nere till vänster, det ska jag använda till att kanta filtar och annat med. Jag tycker väldans mycket om ulligt gulligt garn. Inte nog med alla bra-att-ha-saker det brukar följa med ett kort med fin text på också och det gjorde det den här gången också. Själv glömmer jag alltid att lägga i en handskriven lapp eller ett brev. Kommer på det när jag vråltejpat och då har ju tåget liksom gått. Sådant glömmer inte vännen C. Här ser ni vilken julafton jag har haft mitt i våren.

Jag ska kanske berätta att min vän C och jag aldrig har träffats och aldrig pratat med varandra i telefonen. Vi träffades genom uppropet Sticka & Skicka för många herrans år sedan och vi skriver till varandra varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Vi delar glädje och sorg. Vi stöttar varandra och är glada för den gemenskap vi har.

Garnet som ni ser ovan är en gåva som jag i min tur förvandlar till en gåva när jag stickar och skickar det som blir av det till den insamling som bäst behöver den. Så allt förvandlas till värme och omsorg. Det ingår i den kedja av många länkar som tillsammans arbetar för att göra världen lite varmare.

Detta var en sorts värme. En annan sorts värme kan ju komma sig av att man får ett paket som ser helt knasigt ut, ihoptejpat med silvertejp men när man öppnar det så skrattar man så man både blir svettig och håller på att kissa på sig. Den presenten ska jag presentera om en liten stund men först en liten översyn av min image. Ni som läst här länge kanske tror att jag är en vän varelse som alltid är väldigt snäll och god. Så är det inte. Jag är en mycket bestämd tant som har åsikter om det mesta och det är oftast starka åsikter. Jag räds heller inte att säga ifrån och dra gränser. Avskyr orättvisor och har väldigt svårt att ha fördragsamhet med dumt folk. Jag är väl medveten om att jag ser världen och det som händer i svart eller vitt men kämpar varenda dag för att få med lite av gråzonerna att sudda ut de skarpa gränserna. Det är ingen lätt kamp ska ni veta men den behövs och är nödvändig för att få en bättre balans än med svart/vitt.

Så nu vet ni det om mig. Jag har ju bestämt från början att min blogg skulle vara så utformad att den skulle tillföra goda energier och glädje till den som läste här för allt elände får man ju till sig ändå via tv, radio och tidningar och verkligheten ute i samhället. Så därför är min blogg så som den är. Jag är snäll, omtänksam och givmild men absolut ingen mespropp. Eller joooo, ibland kanske men man är ju bara människa.

Så nu är det dags att presentera den andra presenten jag fick för lite sedan. Den fick jag av min allra bästa vän TP som jag jobbat ihop med i femton år och som jag fortfarande umgås med efter pensionen. Vi har delat glädje och sorg och han brukade även prata och skratta tillsammans med min man tidigare. Då handlade det väl mest om mina tillkortakommanden eller underliga idéer om hur saker och ting skulle fixas eller något annat mysko. Jag är även den första att skratta åt mig själv och det jag lyckas ställa till med. Inga problem heller med att erkänna fel och brister hos mig själv. Den gemensamma nämnaren var väl humorn. Vi skrattade gott åt varandra men aldrig på ett elakt sätt utan med kärlek. Det är också enklare att kunna skratta åt sig själv mellan varven istället för att ta sig själv på alltför blodigt allvar hela tiden.

Så nu kan vi efter den här episteln konstatera att jag alltså är ett rivjärn med humor och väldigt stor självdistans och jag kan även tillägga att jag ibland undertecknade något jag skrivit på jobbet med J35. Med allt detta sagt så förstår ni att den här presenten fick mig att gapskratta och den står framme i köket så jag ser den varenda dag och använder den då och då.

Eftersom alla inte har samma humor som jag eller är lite känsliga för vissa ordval så har jag maskat halva ordet men det står var och en fritt att föreställa sig vad som är fortsättningen.

Ja mina vänner. Vardagslyckorna har vällt över mig som en vårflod och apropå vårflod så tömde jag 62 mm ur min regnmätare. Jag fick gå ut och tömma tre gånger för jag var orolig för att det skulle svämma över annars och jag ville ju ha stenkoll på hur mycket som ramlade ner.

Tillbaka till vardagslyckorna. Den sista i raden av gåvor kommer från min vän T som samlat ihop lite smått och gott och lämnat i ett litet paket i min brevlåda tillsammans med den ljuvligaste lilla buketten med vårblomster från hennes trädgård. Allt utom blommorna åker iväg till Hålanda och husmorspåsarna. Knappar och säkerhetsnålar är hårdvaluta och de små saxarna var toppen. Jag blev också påmind om att gummisnoddar faktiskt kunde vara bra att ha i påsarna så tack för det tipset fina T. Jag har köpt en förpackning som ska få följa med i paketet till I B.

Jag blir så glad och känner sådan tacksamhet över att ha vänner som ger av hjärtat vad gåvan än består av. Garnerna och de små tillbehören kommer att värma de frusna och behövande och blommorna, muggen och böckerna och kortet värmer mig. Jag är så tacksam för allt. Ibland känner jag mig så proppfull med kärlek så det nästan sprutar ur öronen. Vilken tur jag har.

Jag hoppas ni alla har en lika fin och solig dag som jag har här……med eller utan härliga bleckmuggar

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag