16 Jan 2018
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Fjärrvärme, Garn, Livet, Ofullbordade arbeten, Stickad filt, Stickning, Vardagslycka, Välgörenhet
Etiketter:filt, Livet, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Välgörenhet
…….kommer ju ofelbart fram när man lyfter på filten. Tyvärr. Jag hade ju satt upp mål för mig själv för att komma igång med stickning och annat hantverk igen. Det gick ut på att göra klart mina ufon innan jag fick börja med något alldeles nytt. Det gick åt pipsvängen alldeles på direkten kan jag säga. Mössan är ju klar och på bilden nedan ser ni att Yemenvästen också är klar och att jag tagit fram den halvfärdiga filten för att sticka vidare. Garnet är Big Verona som jag har fått av min granne A-M. Filten ska också gå med i välgörenhetslådan och passas ihop med lite mössor och yemenväst.
Heja mig tänkte jag. Nu ska jag bara sticka klart filten så kan jag börja med något helt nytt. Trodde jag. Detta var vad jag hittade under filten i korgen
Mössor. Många mössor. En disktrasa i lin och en skrubb. Gemensamt för alla dessa är att inte en jädrans tråd är fäst. Så efter filten, eller som mellanstick, ska dessa trådar fästas. Kan ingen uppfinna ett självfästande garn. Det vore väl banne mig toppen. Nåja det är väl bara att ta tag i det hela. Dessa mössor är stickade av garn som jag fått till skänks av en kamrat och skall användas till välgörenhetsprojekt. Tack snälla T.
Jag har några projekt som väntar på att påbörjas och slutföras. T ex sätta upp gardinstängerna i köket, fixa en kudde av två små filtar jag tagit hem ifrån Kan och Vill samt ett pallprojekt som verkar tjurigt. Men detta är saker som jag kommer att visa upp här vartefter de blir påbörjade och allra helst klara. Men jag är lite som Orsa kompani: jag lovar ingenting bestämt. Det blir lite som det kan.
Men så behövs lite vardagslycka och det har jag redan fått mycket av idag. I förmiddags kom min vän B och plingade på dörren och vi satt mitt emot varandra vid köksbordet och pratade om livet och och dess krokvägar. Inte nog med det för tidigare hade en arbetskamrat mailat och frågat om jag ville äta lunch med henne och en manlig kollega. Så klart jag ville. Så nu är jag hemkommen från lunchen och en liten promenad i snövädret. Tack T och R för härligt sällskap och för att ni hämtade upp mig.
Vardagslycka kan också vara att ha förmånen att få träffa den här lille gynnaren var femte vecka när det är dags för pedikyr. Världens finaste Pepsi.
Nu hoppas jag att ni alla har en kanondag……med eller utan en storögd ulltuss i näven
10 Jan 2018
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, För baby, Fjärrvärme, Livet, Presenter, Stickning, Vardagslycka
Etiketter:Livet, presenter, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Välgörenhet
Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt. Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen
Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.
Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.
Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.
Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.
När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.
Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint. Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.
Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon
22 Nov 2017
av bibbishantverk
i Andra hantverk, Åsikter och insikter om ditten och datten, Barn, För baby, Jul, Livet, Marknadsgrejer, Stickning, tovat, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Barn, för baby, Jul, Livet, marknadsgrejer, Stickning, Tankar och funderingar, Tovat, Virkning
Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån
Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.
Men hon hade fina kransar också
Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.
Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.
Hela hennes bord fyllt med ljus
Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn. Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.
Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu. Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord
Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.
Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.
Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.
Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.
Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr
22 Okt 2017
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, lantligt, Livet, Mat, Stickning, Trekantssjal, Vardagslycka
Etiketter:lantligt, Livet, Mat, Sjalar, Stickning, Tankar och funderingar, Trekantssjalar, Vardagslycka
Nu när kylan börjar krypa in och det börjar bli kulet så är det kanoners att kunna tänka tillbaka på sommaren. Man ska spara sina fina minnen som vackra pärlor på en tråd. Spara dem i sitt hjärta och i sitt sinne redo att plockas fram när de behövs. Nu ska jag dela ett varmt och roligt sommarminne med er alla.
Jag har ju legat väldigt lågt med aktiviteter i ett år nu men i somras tog jag mig för att ”semestra” en dag.
Min vän T tyckte att jag skulle komma och hälsa på, äta mat och titta på kvalificeringarna inför ett F1-lopp. Det lät ju toppen tyckte jag och tackade ja till inbjudan. T har en tältpaviljong i trädgården, så himla mysigt med soffor, bord och t o m tvn var utställd så vi kunde sitta ute och titta. När jag kom blev jag bjuden på kaffe och Baileys, som är det gottigaste jag vet. Vad kattleksaken gör i skålen med havrebollar har jag inte en susning om. Det kan t o m vara jag som har lagt dit den men förträngt den så här i efterhand. Dock ska ni få träffa stora fina Murre i ett annat inlägg.
Solen sken och det var kanonväder. T grillade kyckling som legat i någon riktigt mumsig marinad och potatis som var helt underbar. Små små potatisar som var kokta men kalla och så en hel massa gott goja och lök omkring. Ja det var kanongott. T är en utmärkt kock som inte är rädd för att ge sig på olika krångligheter.
Efter maten var det dags för en promenad i environgerna. Så himla fint, precis som att vara på landet fast det nästan var mitt i stan. På en gård skuttade dom här små figurerna omkring
Sedan var det dags att skynda hem till paviljongen för nu var det dags för dagens kval till helgens F1 GP. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har suttit ute…..fast inne….och tittat på tv förut. Det var mysigt. Dessutom fick jag mer kaffe och mer Baileys.
Efter några timmars samvaro var det så dags för hemfärd. Kvar har man sina fina minnen och bilder. Det är bra att kunna plocka fram positiva minnen och se tillbaka på händelser som givit goda energier. Jag är så oändligt tacksam över att jag har människor omkring mig som så ofta och så gärna ger mig goda energier och minnen.
Tack T för en härlig rolig dag. Nästa sommar skulle vi göra om det sa du och det har jag tagit fasta på må du tro. Det ska bli kul. Men fram till dess så har jag mina glada minnen. Hela inlägget är ju en enda stor vardagslycka.
Jag kom faktiskt igång med en stickning när jag hade sällskap så när jag väl var igång var jag ju tvungen att sticka den klar. Men jag får ju skämmas när jag erkänner att jag inte har fäst trådarna än. Ibland är man seeeeeeeg.
Nu hoppas jag att ni alla har en härligt söndag…….med eller utan paviljongminnen.
04 Mar 2017
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Garn, Livet, Pysslerier och smått å gott, Restgarnstips, Stickning, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Livet, Pyssel, Restgarnstips, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.
Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.
Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt. När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.
Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.
En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt. Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.
Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..
Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem. Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!
Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.
29 Jan 2017
av bibbishantverk
i För baby, Fjärrvärme, Livet, Presenter, Restgarnstips, Second hand/Återbruk, Stickning, Vardagslycka, Välgörenhet
Etiketter:Livet, Pyssel, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Välgörenhet, Virkning
När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet. Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.
Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag. Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering. Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.
C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se
Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.
Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse. Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt. Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.
Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.
Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket
10 Dec 2016
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Jul, Livet, Presenter, Stickning, Vardagslycka
Etiketter:Jul, Livet, presenter, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka
Jag har en arbetskamrat på jobbet som i många år har gett mig och ytterligare en kvinnlig kollega choklad i julklapp. Det är kanoners. Det är ju nästan det bästa man kan få när man är långledig över jul och nyår. Då kan man ju ligga och läsa och käka praliner hur länge som helst. Så den julklappen var alltid finfin att få.
Nu fick väl den här arbetskamraten spunk ett år för när jag öppnade min julklapp så var det ett par broddar. Broddar! Vem farao vill ha broddar när man bespetsat sig på choklad? Inte otacksamma jag i alla fall. Jag kollade med min kvinnliga kollega och hon hade fått sin vanliga choklad! Nä nu jädrars! Sur som ättika frågade jag min arbetskamrat varför jag inte fått choklad (som vanligt) utan broddar. För att jag är rädd om dig svarade han samtidigt som han skrattade. Han visste mycket väl att jag skulle bli på gränsen till vansinnig av det påhittet.
Jo det var alltså för att han var rädd om mig för jag började ju bli gammal och då blir man skör menade han på. Jaha sa jag och glodde ilsket på honom, nu är det ju så här att hon och jag är exakt lika gamla och hon fick choklad. Han hade väldigt roligt kan jag säga för han visste ju precis hur jag skulle reagera och jag gjorde honom inte besviken i det fallet. Här ska ni få se en bild på min julklapp
Nu är det så här att den här killen är som en bror för mig. Vi månar om varandra och han är en riktigt bra vän och kamrat. Vi driver hejdlöst med varandra och han har full koll på mig och mina ibland underliga resonemang.
Det gick något år och sedan när det närmade sig jul så tog jag och slog kartong runt broddpåsen och slog in hela rasket i fint julpapper med mycket snörkrusidull på. Sedan fick han paketet på jobbet sista arbetsdagen och fick lova att inte öppna den förrän på julafton. Så där satt han tillsammans med sin familj och öppnade paket. Det var jättekul ända tills han öppnade mitt. Kan tänka mig att det blev reaktioner från familjen då han fick broddar i julklapp. Rätt åt honom!
För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle rensa ur handväskan. Alla damer vet hur mycket onödigt man kånkar omkring med varenda dag. Började med liv och lust tömma väskan och vad fasen tror ni dök upp ur djupet…….jo dom förbaskade broddarna. När jag dagen efter påtalade detta för min arbetskamrat höll han på att skratta på sig för han sa att du anar inte så länge du gått omkring med dom där i väskan. Han har alltså prånglat ner dom i min handväska när jag inte varit på rummet. Får kanske lov att sätta upp spionkamera eller larm på den lilla holken jag sitter i. Så man blir broddsäker.
Skrattar bäst som skrattar sist……..han har inte en aning om att dessa fantastiska hjälpmedel har varit i hans ägo en längre tid nu. Det verkar som om dessa broddar går som en följetong. Tjolahopp tjolahej!
Nu kommer det lite vardagslycka. Vardagslycka kan vara när min goa vän B ringer på dörren och jag får så här fint och hjärtligt bröd
Vardagslycka är också när en god marknadskollega sitter och stickar ett par torgvantar och lämnar över till mig när marknaden är slut. Nu är bilden lite skakig eftersom jag skulle hålla kameran med en hand men oj så många dagar dessa härliga torgvantar värmt mina händer och mitt hjärta.
Jag hoppas ni alla har en fin helg…..med eller utan broddar och torgvantar.
(PS. Det är absolut inget fel på broddar. De är kanonbra och gör vintern säkrare.)
Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg
