Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Snön faller………och vi med den

I vår stad så går väldigt mycket pengar åt till märkliga saker. Vi har haft två kommunstyrelseordföranden som byggt monument över sig själva. Den ena valde en fallossymbol i form av en gigantisk totempåle som när det är mörkt lyses upp av lampor och då kan man se att det är ansikten i pålen. Det skulle vara så fint att se när det var mörkt ute. Men när det är mörkt ute har jag annat att göra än att sitta och åka runt i en rondell för att se ordförandens monument över sig själv. Totempålen är nämligen placerad mitt i en rondell. Här kan ni se en bild på den stolta skapelsen.

Och som om det inte räckte med det så har vår nuvarande ordförande och hans miljöpartistiska kumpan tagit till så det heter duga. Hela det gamla torget revs upp och  det inköptes gatsten från Kina trots att det fanns likvärdig i Finland. Miljötänk? Nix. Dessutom togs alla uppvuxna träd bort och korvkiosken som var sexkantig revs.

Det finaste av allt var att de anlade två stora dammar. Utan kanter.  Andra veckan efter invigningen var det två synskadade äldre kvinnor som körde ner med rullatorerna i den ena. Man ser inte någon kant liksom. Den ena tanten slog sig illa i huvudet och fick hämtas med ambulans. Länge försökte de styrande freda sig genom att säga att det hade aldrig hänt för då skulle dom fått reda på det. Jodå, visst är det väl så att när man ramlar och slår sig på torget så springer någon upp i stadshuset och säger till. Eller hur fick de till det där?

Tiden gick och klagomålen haglade. Då tappade dom ur vattnet ur dammarna och ställde dit träblomlådor med gran- och tallris som skulle markera kanten.  Så nu är det väl i alla fall ingen mer som drattat i dammarna för att de inte ser kanten.

Torget invigdes sent i höstas.  Tänk er….först ett enormt tvärtomt torg. Sedan två stora dammar bredvid varandra. Bredvid dem på ena sidan och emellan dammarna lades trädäck. Efter trädäcket, upphöjt, anlades en gräsmatta som lutar ner mot dammarna.

Det var ju bara det att när det började regna blev trädäcken snorhala och folk halkade omkring å det vådligaste. Nej det hade dom ingen aaaaaaning om att trä blev halt när det regnade.  Men då fann dom på råd. Det rullades ut halkmattor i någon slags tjock filt.  Dom nickade nöjt och tyckte att dom gjort något riktigt bra det är jag säker på. Det var bara det att mattorna började vika upp sig i kanterna och skrynkla sig på mitten.  Då åkte hammaren fram och matteländet spikades fast ordentligt. Trodde man. Men nu är det stora veck på mitten på mattan. Som står rakt upp.  Och nu tror ni det räcker med elände.

Nä ni så lätt slipper man inte undan i den här kommunen. Sen kom ju snön. Sen tövädret. Sen minusgraderna. Då låg det ju 3-4 centimeter is uppepå halkmattorna. Halt så ända in i vojvoj. Då sandade och grusade man. Uppepå halkmattorna.  Jag har aldrigt sett något så jädra eländigt.

DSC01065

Så det ni ser på bilden är bakerst det stora ödsliga torget där inte ens torghandlarna vill vara längre. De har valt andra platser runt om i stan istället. Ni ser bara halva torget så det är dubbelt så stort.  Eluppvärmda sittplatser skulle det vara också gubevars men det blev det nog inget av med för det har legat snö och is på sittplatserna hela tiden. Men tjusigt är det för det lyser om dom inifrån.  Mama mia!

Sedan ser ni en av de två dammarna utan vatten och med den tjusiga dekorationen. Som var tjusig i ett par veckor men nu har den ju efter ett par månader knappt ett barr kvar och ruskorna har blåst hit och dit. Ni ser även de flotta halkmattorna med både snö, is och grus på.

Men snälla nån nu höll jag ju på att glömma det finaste av allt. Det beställdes ju också ett monument över ordföranden i form av en droppe. En enorm droppe. Som skulle vara röd. Men det kom dom i alla fall på innan det var för sent att den röda färgen inte skulle klara kylan här i norden. Så den är aluminiumfärgad och ser ut som kapillärröret till en gammaldags rövtermometer. Dessutom lutar eländet. En miljon kostade den dessutom och det värsta med den är att den inte ens är unik. Den finns på fler ställen i Sverige och i världen. Så en mille för en kopia det är väl bra betalt. Här kan ni se den stolt poserandes bredvid en skylt med varning för halka.

Hela det här kalaset kostade 64 miljoner men har hela tiden tickat pengar för alla ändringar och fixningar som måste göras i efterhand när dom kommit på att det här fungerar inte.  Ganska mycket pengar att sätta i händerna på en väldigt ung och alldeles nyutexaminerad landskapsingenjör/arkitekt vars första jobb detta var.

Hoppas ni har en bra lördag………..med eller utan halka eller galna monument.

************jag har förstått att länkarna inte funkar så jag ska ta egna bilder på måndag och lägga in************

 

Finaste lådan i världen

Barnbarnet kom till oss efter skolan idag. Han släpade på en stor påse med något tungt i. Det var till mig. Något han gjort i slöjden. Jag tog av påsen och där fick jag fatt på världens finaste låda gjord av mitt 11-åriga barnbarn. Så himla fin. Han tyckte att jag behövde en låda att lägga mitt garn i. Han tänker och funderar och försöker hitta på bra grejer som ska funka för mig. Han är bäst i världen!

DSC00808

DSC00809

Tycker inte ni också att det är en alldeles särdeles tjusig låda.  Tack käraste älskade fina L för den fina gåvan, den är jag riktigt riktigt glad för må du tro.

Tapeter och linor

Nu har jag tagit mig hårt i nackskinnet och ruskat om så nu har jag handlat tapeter och färg till det lilla rummet uppepå. Men Orsa kompani lovar inget bestämt så när dessa tapeter kommer upp är en annan fråga. Men steg 1 är i alla fall avklarat.

DSC00661Det är inga dyra lyxtapeter precis utan extrapristapeter från Rusta så jag behöver inte få en nervattack om jag gör något galet och måste köpa fler rullar.  För man kan nästan räkna med att jag gör något som jag absolut borde låtit bli att göra. Av någon anledning så brukar det bli så.  Nåja det ska ju inte bli någon altartavla utan bara ett litet gulligt rum.

Som ni ser så ligger det en hög med lina bakom tapeterna. Den ska jag använda till ett hantverk som jag ska ge bort i present. Ska vi slå vad om vilket som kommer att bli klart först…….presenten av lina eller tapetseringen. Hmmm…..svaret på det är antagligen ingen högoddsare.

När jag och mannen ändå var på Rusta så passade jag på att inhandla 2 förpackningar värmeljus á 29:-. Det är 100 ljus i varje förpackning och dessa ljus fick Bäst I Test. Var billigast och brann längst.

Nu måste jag avsluta det här inlägget med blixtens hastighet för mannen ropar att maten är klar.

Usch för julklappsbyte

I många år har jag fått ett presentkort på fotvård av mannen i julklapp. Jag ÄLSKAR att gå på fotvård. Jag gör det till våren då det är dags att gå med öppna skor och visa fötterna. Så det presentkortet har varit prio ett på min önskelista.  Det var det.

Vi har ett rum uppepå där jag dragit ner tapeterna. Nåja de lossnade liksom av sig självt. När jag började dra i dem så var det åtminstone fem lager tapeter som hängde med. Jösses. Det var tapeter jag aldrig sett förut. När vi flyttade hit så smällde jag upp nya tapeter utan att ta bort de gamla och det straffade sig ju.

Nu till problemet. Dumheten. Idiotin. Galenskapen.

En dag så sa jag till mannen så här: – hörru du kan strunta i att ge mig presentkort på fotvård den här julen och ge mig ett presentkort på några rullar tapeter och lite färg istället så ska jag fixa rummet.

Redan där borde jag ju reagerat själv. Men det gjorde jag inte. För en gångs skull så kom ju också mannen ihåg vad jag sagt. Det brukar vara ganska dåligt med det annars *S*.  Men den här begäran satt som en smäck och detta är vad jag fick i julklapp

DSC00645Hur i hel*ete kan man vara så galen så man byter ut ett presentkort på 1 timmes myspys och vattenplask med fötterna mot 1 veckas eländande i ett litet rum på övervåningen.  Frågan är väl om man inte skulle behöva gå och undersöka huvudet endera dagen.

Jag har världens snällaste man och jag får väl stå för mina önskningar. Men ibland känns det som om jag skulle behöva åtskilliga ångerveckor på det jag lyckas häva ur mig.

Idag skiner solen och mannen ska ha sina kompisar här och spela. Själv puttar jag ner presentkortet under duken, tar på mig ytterkläderna och skuttar ut en sväng i solen.

Må gott allihop!

Ännu fler hjärtan

Jag har visst ramlat in i någon slags hjärtperiod tror jag. Men det är ju aldrig fel. Jag älskar hjärtan och änglar men har haft svårt att trolla ihop någon ängel värd namnet på egen hand. Men man vet aldrig, en vacker dag så kanske jag lyckas. Men hjärtan har jag i överflöd.

Nu är mina prislappshjärtan klara. En del fick hål i sig och andra inte. Mannen har sågat och putsat och hålat och han har tyckt att det har varit väldigt kul. Jag har ytterligare ett projekt som kan fixas vid köksbordet men det får väl vänta någon vecka.  Här kommer en bild på mina fina trähjärtan

DSC00564Och som om det inte räckte med dessa fina hjärtan så hittade min man den här fina potatisen i påsen som låg i kylen.  Vi hade dock olika syn på vad potatisen föreställde. Mannen tyckte att det såg ut som en rumpa och jag vände på det och sa att det var givetvis ett hjärta. Så ett rumphjärta är precis vad det är.

DSC00571Så nu har jag i min samling både ett rumphjärta och en massa äppelhjärtan. Vad ska det bli för slags hjärta härnäst tro.

Hoppas ni alla har en härlig lördag och att ni har möjlighet att pryttla med något som ni tycker är jätteskojigt.

Min hjärtliga gubbe

Det gäller att hålla igång gubbarna. Jag gör vad jag kan må ni tro. Häromsistens fick jag för mig att jag skulle använda mig av tunna trähjärtan som prislappar istället för de i papp som man nålar fast när man är ute på marknader. Så jag satte mannen i arbete med att såga ut små och mellanstora hjärtan. Återigen får vårt köksbord stå till tjänst. Mannen ritar, sågar och putsar av hjärtans lust. Till och med i dag när det är lördag monterade han upp sågen på bordet och bytte om till ”arbetskläder”. Ska vi inte fira helg undrade jag lite försynt men han var sugen på att såga och då fick det bli så.

Jag tänkte göra hål i en del hjärtan så att jag kan fästa en tråd i det och sedan sätta fast hjärtat med hjälp av en säkerhetsnål under det som ska säljas. På det sättet ligger hjärtat kvar på sin plats. Andra hjärtan vet jag att jag kommer att flytta runt och de kan ligga lösa på bordet.  På en del hjärtan ska jag texta med tusch priset och information på sådant som jag alltid har med ut på marknader. Andra hjärtan kommer jag att skriva med blyerts på för att det ska gå att sudda ut och hjärtat återanvändas. Jag tänkte använda en grov snickarpenna när jag skriver med blyerts för den udden är så grov så den gör inte skada på träet utan kan lätt suddas ut.

DSC00560

Själv ska jag ägna en stund åt att fixa med trådfästning av en massa småsaker jag gjorde en kväll men det kommer ett inlägg om det senare så ni får se.

Jag hoppas ni alla får en härlig lördag.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag