Pyttipannainlägg

Det är svårt att vara rubriksättare på den här bloggen ska ni veta för inläggen följer ju inte något givet ämne utan flaxar och fladdrar hit och dit lite som det blir. Strunt samma nu kör vi på.

Jag köpte så fina lavendelpåsar av en hantverkare. De är sydda i linne och dekorerade med gammal spets. Jag kommer ihåg min mormors gamla lavendelpåsar som var broderade med små små blommor och som doftade så gott. Så de här rosa söta påsarna väckte ett barndomsminne och det var mysigt. Man får försöka samla på de fina och välgörande barndomsminnena och låta andra flytta på sig och ta mindre plats. Vardagslycka kan väl faktiskt vara att bli påmind om något fint som värmer hjärtat och själen. Något som får dagen att bli ljusare eller natten att bli mer lugn och trygg.

Jag har ju tagit mig för med att försöka fixa lilla toan uppepå och det är då inte det lättaste. För att kunna byta matta så ska ju listen bort och det har jag brottats med ett bra tag nu. Det går inte. Spikarna sitter bakom ett par rör och jag har dragit fram listen så långt det går med kofoten. Jag får ta mig tusan spränga med dynamit för att få bort den och då ger sig ju resten också i o f s för då blir det ju inkentinken kvar. Nåja, jag har ju min bästa kompis som brukar vara en klippa men det närmaste klippa vi kom här var att jag fick lust att klippa till honom över telefonen när han talade om hur jag skulle hålla fast spiken, slå tillbaka brädan och låta spiken gliiiiiiiida ut. Inte f*n gled den spiken. Inte alls. Inte någonstans.

Nu har jag lagt ner det jädrans projektet och tänker så här då istället. Jag målar hela toan solgul, färg har jag ju står i en stor hink och sedan köper jag en fin och fräsch toastol och får den insatt vilket verkar vara ett ganska enkelt handgrepp för den som kan det såg jag när killen tog bort den på ett tjillevipp. Det enda problemet är väl att det är så rackarns trångt på den här toan och killen var nog en bra bit över 180 cm så det var tur han inte fastnade under handfatet. Efter det så köper jag någon hyfsad matta och lägger över den gamla på något sätt så man slipper den gamla fula grå mattan från 1965 när huset var nytt. Jag löser det på något sätt för nu känner jag att jag nått vägs ände med den här jädrans toan. Golvfirman som jag hade kontakt med har inte hört av sig efter att jag ställt en rad frågor så därför löser jag det så här. Det är då inte helt enkelt att ens försöka få hjälp från proffs med att lägga våtrumsmatta upp mot väggen så som det ska vara. Jobbet är väl för litet för att det ska löna sig. Detta ska ju ske om man gör en ombyggnad för att försäkringar ska gälla vid vattenskada. Jag har fiffilurat och ser inte byte av toastol som en ombyggnation. Hoppas jag har rätt där.

Nu struntar vi i det här och övergår till något skojsigare. Vardagslyckor. En vän till mig och hennes man bor på en ö ute i Mälaren och de har varit förbi med diverse godsaker till mig må ni tro. Här är det två pyttesmå ”smakburkar” med olika slags gelé och dessutom fick en liten prematurmössa som min goa granne A-M har stickat vara med på bilden för att visa upp sig i sin skönhet.

Mössan har gått iväg till en insamling till prematurbarn och geléerna har gått raka spåret ner i min mage och de var jättegoda. Så lagom att ha då man blir sötsugen vilket jag blir tätt som oftast.

Inte nog med det jag fick vid ett annat tillfälle en hel stor påse med björnbär. Det är något som jag inte var bekant med sedan tidigare. Jag smakade på ett par stycken för två år sedan då jag var med en kamrat ut till hennes torp i Näshultaskogarna och hon hade en liten gren med björnbär utanför trappan. Jag hade aldrig ätit björnbär tidigare för det fanns inte med under min barndom. Nu kom vännerna L och S med båt in till stan och hade då med sig dessa åt mig

Till sist. Tusen tack till er som hört av er med fina mail och kommentarer. Det är vardagslycka som räcker väldigt länge och som ger så mycket goda energier. Skrivna eller talade ord kan betyda så oändligt mycket i ett liv. Ord är viktiga och värdefulla och kan vara den absolut bästa vardagslycka du kan ge någon, en vän, en anhörig eller en okänd.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin måndag……..med eller utan fula golv.

Tiden bara ramlar iväg

och jag tycker inte att jag hänger med i svängarna för det går så fort. Mina dagar går ju i sakta mak men ändå när klockan börjar närma sig fem så blir jag förvånad över att dagen nästan är slut och kvällen börjar.  Det är väl i o f s en väldig tur att man ständigt har saker att plocka och pilla med så att man inte blir sittande och rullar tummarna för då går nog dagarna sakta.  Ni som hängt med ett tag vet att jag har varit väldigt seg. Länge. Det är mycket som borde göras men lite som blir gjort. Istället för att göra de saker jag borde göra så tar jag stickningen och sätter mig istället. Ibland är det inte bra för att-göra-listan blir ju oändligt lång när inget bockas av och med det följer ju också en viss inre stress som gör att man inte mår ok. Så bäst att lägga bort stickningen en stund och se till att få göra strykningar på listan.

I förrgår plockade jag av allt från altanen och igår väldans tidigt på morgonen oljade jag den och till kvällen kunde jag ställa tillbaka allt igen. En sak mindre på listan.  Förresten ska jag passa på att tipsa om en sida som är toppen. Proppfull med goda idéer om allt mellan himmel och jord. Jag testade t ex att på min altan göra rent ett stycke med tralltvätt och ett stycke med  ”fönsterputs” från Ekotips där receptet är 4 dl vatten, 1 dl ättika och fem droppar diskmedel. Vilket av medlen tror ni gjorde renast på enklaste sätt? Jo rengöringsmedlet från Ekotips. Toppen. Funkar på det mesta faktiskt. Jag har blandat i ordning så jag har en stor sprayflaska under diskbänken och en mindre på toan. Det funkar banne mig kanoners!

Apropå toalett så hade jag ju problem med att det regnade in från taket så det var pölar på golvet på lilla toan uppepå. Jag fick ju nytt tak och nya lister och nu har jag tagit tag i problem nummer två med den toan. Den hade något fel med flottören (eller nåt) så det svämmade över vatten som rann ner i min klädkammare. Detta är ju åtgärdat och de sista åren har man bara kunnat använda toan till att göra nr 1 på eftersom den spolar så sparsamt. Nu har jag fått toan utburen och barnbarnet har tvättat väggarna och tejpat taklisterna så nu ska den här lilla lagom (not) tjocka damen bara riva bort listerna och  måla väggarna och färg finns, står i en stor fin hink i köket och bara väntar. Efter det ska jag ta hjälp av en golvfirma som får lägga in ny matta och höja tröskeln så det blir efter våtrumsnormen.  Sedan är det bara att införskaffa en ny fin tron. Så här ser toan ut nu. Den är så liten och smal så man får nästan backa in och färgen, ja den har dottern bestämt och målat när hon gick i skolan och hade något projekt på gång. När den är målad och klar så kommer väggarna att vara gula och glada men när det blir av lovar Orsa kompani inget bestämt. Som vanligt.  Det borde dock bli väldans snart för ni kan inte göra er en föreställning om hur knepigt det är att vakna på natten och vara vrålans kissnödig och försöka ta sig ned för trappan och in på toan nerpå. Det är då man tänker på att man borde kanske lyssnat mer på Susanne Lanefeldt. Kniiiiiiiip!

DSCN1187

Det har gått iväg lite ditten och lite datten också till olika ställen. Sista sändningen till Läkarmissionen med Easy Peasy Beanie-mössor och så min vän och granne A-Ms lilla gula mössa som står bredvid den blå till höger. Allt som allt har jag skickat 51 EPB-mössor. De går så himla fort att sticka så vips är dom bara gjorda. Nu har jag börjat sticka på yemenvästar till framtida insamlingar.

DSCN1233

Lite fler små prematurmössor som gått iväg till en annan insamling. A-Ms tre små mössor längst till vänster. Hon är på sitt nittioförsta år och är en helt fantastiskt härlig kvinna med ett riktigt stort hjärta för de små. Två röda och en liten gul mössa blev det den här gången. Det är kul och inspirerande att vi kan jobba tillsammans mot samma mål. Det blir en fin gemenskap.

DSCN0894

Jag avslutar det här inlägget med något väldigt fint. Bilden andas frid och ro och en otrolig skönhet. Det är så härligt att se att världen trots allt kan vara oerhört vacker trots allt som pågår. Vardagslycka är att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

DSCN1215

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag…….med eller utan lila toaletter.

 

Slit och släp

Ibland, eller ganska ofta (som somliga uttrycker det när det gäller mig) så undrar jag lite vad jag håller på med. Varför jag drar igång stoooora projekt som drar med sig både det ena och det tredje. Ja inte vet jag men det är väl någon slags självplågeri antar jag för annars skulle jag ju sitta i lugn och ro med stickning eller bok och bara njuta av pensionistlivet.

Det började med att jag skulle tapetsera om i mitt lilla sovrum. Täckte sängen och rev tapeter och fick dåndimpen när jag såg hur många lager tapet det egentligen var. Det är inte på långa vägar klart för jag måste väl fixa och dona så att väggarna är jämna och fina och dessutom ska taklisten målas igen. Detta är då alltså ett projekt som sträckt sig över en väldans lång tid. Skit samma tänker jag eftersom ingen annan än jag ser mitt sovrum.

Sen bar det sig inte bättre än att det började regna in på toaletten som ligger vägg i vägg med mitt sovrum. Detta var i juli. Ja man tror nästan inte att det är sant men det var rejält med vatten som ramlade ner på toan och på golvet. Jag bor ju i ett bostadsrättsområde så vår vaktmästare ringde efter folk som kom och mätte fukt och som plockade bort isolering från krypvinden och tog bort innertaket på toan. Det arbetet skedde i oktober efter påstötningar från mig. Det började även verka som om fukten gått ner i ett av hörnen i mitt sovrum.

Takkillarna som blev inkallade satte dit en plåt vid någon skarv på taket men det hjälpte inte och de kom tillbaka och satte dit något som de kallade för Kinahattar på skorstenen. Det hjälpte. Inte en droppe har det kommit in sedan dess.

DSCN0380.JPG

För någon vecka sedan ringde jag och ville ha fuktmätning igen och det var 0 och då bad jag att det skulle sättas lite fräs på arbetet med ny isolering och nytt innertak. Kan ju vara bra att ha innan vinterkylan kommer annars blir det väl som att sitta på ett utedass kan jag tro. Vi får väl se hur det blir med det för man måste ligga i som en gnu och tjata för att få något gjort.

Utanför toan är det en pyttehall med en lucka i taket där man kan ta sig upp på krypvinden. Om man törs. Jag skulle ju aldrig i hela livet våga. När karln som tog bort isoleringen och innertaket skulle upp där fick vi låna en stege av gårdskarl’n.  Den var så lång så den gick knappt att få upp för trappan utan att slå i väggarna någonstans. Dessutom orsakade den  fula fläckar på luckan till vinden. Det struntar jag dock i eftersom jag ändå ska måla tak och väggar där.

Jag insåg att jag kommer att behöva ha en egen stege om jag nu ska ta tag i hela rasket och fixa till mitt sovrum med att måla lister och tapetsera, måla om på lilla toan samt måla taket och väggar i lilla hallen utanför. När mannen levde fixade han sånt genom att stå på en liten trappstege men det funkar inte för mig som inte räcker upp.

Raskt iväg på en promenad till ÖoB och inhandlade en bra stege. Den största dom hade med 5 trappsteg.

DSCN0387.JPG

Nu var ju busschauffören lite konfunderad på hur jag skulle få det att funka med stegen på bussen. Tänk om den ramlade på någon. Men snälla du sa jag jag lägger den ner och lutar den mot kanten här framme hos dig och lite bakåt. Håller den med benet. Jag ska bara åka två hållplatser och bussen är i stort sett tom. Jahaaaaa, ja då går det nog bra sa han. Det gjorde det.

När jag kom av bussen var det bara att stoppa in handen i hålet jag gjort i plasten och bära hem stegen. Lätt som en plätt. Bra tant reder sig själv.

Väl hemma med stegen så passade jag några dagar senare på att utnyttja barnbarnet för lite arbete på hög höjd. Han fixade och skruvade ner gamla grejer som varit till gardinstängerna och tog bort en ful sladd som gått från  fönsterlampor till mitten av taket. Snyggt jobbat L!

DSCN0390.JPG

Ja som ni förstår har jag en del arbete framför mig med mitt sovrum, lilla hallen och toan. Alla jobben går i varandra för jag vill inte börja förrän allt är klart med toans isolering och tak för då är det ju också slut på visiter till vinden och jag kan måla taket och luckan i hallen. Sovrumstaket får dom titta på när dom går upp på vinden så även det är on hold.

Just då när man tycker att ja va fasen det här ska jag väl klara så hör en vän av sig och meddelar att dom ska byta golv i tre rum eftersom dom också renoverar. Det är inget fel på golven de tar bort utan de vill bara ha enhetlig nyans över hela rasket. Vill jag ha golven de tar bort? Japp det vill jag svarar jag utan att för ett ögonblick tänka på hur fasen jag ska få dit dom hos mig själv. Jag ställer mig mycket tveksam till det hon sa: klickgolv kan en femåring lägga. Det återstår att se. Om inte annat blir jag en erfarenhet rikare. Men va’ fasen kan man lira plockepinn borde man väl kunna fippla ihop ett klickgolv tänker jag stöddigt. Just nu. Som sagt, det återstår att se. Jag återkommer förmodligen i det ärendet.

Det är lite i såna lägen jag funderar över vad fasen jag håller på med och varför. Men nog är det väl härligt med återbruk. Det hade ju blivit väldans dyrt om jag skulle gått och köpt golvet nytt. Så trots pust och frust så är jag tacksam för att du tänkte på mig kära T. Jag är ju väldigt förtjust i återbruk och är inte förtjust i nutidens köphysteri.

DSCN0437.JPG

Just nu har jag två rejäla travar golv nere i köket. Dessa travar av golv ska läggas i rummet intill köket när jag är klar med övervåningen. De andra två mindre travarna golv som ska läggas i mitt sovrum har jag burit upp på övervåningen. Mitt hem har förvandlats till ett gym med styrkelyft och trappspring. På det här viset borde jag bli mager som en vinthund men det är väl bara önsketänkande.  Jag ska dock försöka trolla in en försvarlig mängd golv under kökssoffan och lite under en byrå och längs elementet i köket.  Där kan det få ligga och stirra på mig och påminna mig om vilken mysko människa jag är.

Herrejisses hur tänker jag, jag har ju tagit på mig jobb för åratal framöver och jag som i stort sett lever efter denna devis:

DSCN0376.JPG

Jag hoppas ni alla har en vilsam lördag…….med eller utan stoooora projekt

 

 

 

Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Snön faller………och vi med den

I vår stad så går väldigt mycket pengar åt till märkliga saker. Vi har haft två kommunstyrelseordföranden som byggt monument över sig själva. Den ena valde en fallossymbol i form av en gigantisk totempåle som när det är mörkt lyses upp av lampor och då kan man se att det är ansikten i pålen. Det skulle vara så fint att se när det var mörkt ute. Men när det är mörkt ute har jag annat att göra än att sitta och åka runt i en rondell för att se ordförandens monument över sig själv. Totempålen är nämligen placerad mitt i en rondell. Här kan ni se en bild på den stolta skapelsen.

Och som om det inte räckte med det så har vår nuvarande ordförande och hans miljöpartistiska kumpan tagit till så det heter duga. Hela det gamla torget revs upp och  det inköptes gatsten från Kina trots att det fanns likvärdig i Finland. Miljötänk? Nix. Dessutom togs alla uppvuxna träd bort och korvkiosken som var sexkantig revs.

Det finaste av allt var att de anlade två stora dammar. Utan kanter.  Andra veckan efter invigningen var det två synskadade äldre kvinnor som körde ner med rullatorerna i den ena. Man ser inte någon kant liksom. Den ena tanten slog sig illa i huvudet och fick hämtas med ambulans. Länge försökte de styrande freda sig genom att säga att det hade aldrig hänt för då skulle dom fått reda på det. Jodå, visst är det väl så att när man ramlar och slår sig på torget så springer någon upp i stadshuset och säger till. Eller hur fick de till det där?

Tiden gick och klagomålen haglade. Då tappade dom ur vattnet ur dammarna och ställde dit träblomlådor med gran- och tallris som skulle markera kanten.  Så nu är det väl i alla fall ingen mer som drattat i dammarna för att de inte ser kanten.

Torget invigdes sent i höstas.  Tänk er….först ett enormt tvärtomt torg. Sedan två stora dammar bredvid varandra. Bredvid dem på ena sidan och emellan dammarna lades trädäck. Efter trädäcket, upphöjt, anlades en gräsmatta som lutar ner mot dammarna.

Det var ju bara det att när det började regna blev trädäcken snorhala och folk halkade omkring å det vådligaste. Nej det hade dom ingen aaaaaaning om att trä blev halt när det regnade.  Men då fann dom på råd. Det rullades ut halkmattor i någon slags tjock filt.  Dom nickade nöjt och tyckte att dom gjort något riktigt bra det är jag säker på. Det var bara det att mattorna började vika upp sig i kanterna och skrynkla sig på mitten.  Då åkte hammaren fram och matteländet spikades fast ordentligt. Trodde man. Men nu är det stora veck på mitten på mattan. Som står rakt upp.  Och nu tror ni det räcker med elände.

Nä ni så lätt slipper man inte undan i den här kommunen. Sen kom ju snön. Sen tövädret. Sen minusgraderna. Då låg det ju 3-4 centimeter is uppepå halkmattorna. Halt så ända in i vojvoj. Då sandade och grusade man. Uppepå halkmattorna.  Jag har aldrigt sett något så jädra eländigt.

DSC01065

Så det ni ser på bilden är bakerst det stora ödsliga torget där inte ens torghandlarna vill vara längre. De har valt andra platser runt om i stan istället. Ni ser bara halva torget så det är dubbelt så stort.  Eluppvärmda sittplatser skulle det vara också gubevars men det blev det nog inget av med för det har legat snö och is på sittplatserna hela tiden. Men tjusigt är det för det lyser om dom inifrån.  Mama mia!

Sedan ser ni en av de två dammarna utan vatten och med den tjusiga dekorationen. Som var tjusig i ett par veckor men nu har den ju efter ett par månader knappt ett barr kvar och ruskorna har blåst hit och dit. Ni ser även de flotta halkmattorna med både snö, is och grus på.

Men snälla nån nu höll jag ju på att glömma det finaste av allt. Det beställdes ju också ett monument över ordföranden i form av en droppe. En enorm droppe. Som skulle vara röd. Men det kom dom i alla fall på innan det var för sent att den röda färgen inte skulle klara kylan här i norden. Så den är aluminiumfärgad och ser ut som kapillärröret till en gammaldags rövtermometer. Dessutom lutar eländet. En miljon kostade den dessutom och det värsta med den är att den inte ens är unik. Den finns på fler ställen i Sverige och i världen. Så en mille för en kopia det är väl bra betalt. Här kan ni se den stolt poserandes bredvid en skylt med varning för halka.

Hela det här kalaset kostade 64 miljoner men har hela tiden tickat pengar för alla ändringar och fixningar som måste göras i efterhand när dom kommit på att det här fungerar inte.  Ganska mycket pengar att sätta i händerna på en väldigt ung och alldeles nyutexaminerad landskapsingenjör/arkitekt vars första jobb detta var.

Hoppas ni har en bra lördag………..med eller utan halka eller galna monument.

************jag har förstått att länkarna inte funkar så jag ska ta egna bilder på måndag och lägga in************

 

Finaste lådan i världen

Barnbarnet kom till oss efter skolan idag. Han släpade på en stor påse med något tungt i. Det var till mig. Något han gjort i slöjden. Jag tog av påsen och där fick jag fatt på världens finaste låda gjord av mitt 11-åriga barnbarn. Så himla fin. Han tyckte att jag behövde en låda att lägga mitt garn i. Han tänker och funderar och försöker hitta på bra grejer som ska funka för mig. Han är bäst i världen!

DSC00808

DSC00809

Tycker inte ni också att det är en alldeles särdeles tjusig låda.  Tack käraste älskade fina L för den fina gåvan, den är jag riktigt riktigt glad för må du tro.

Tapeter och linor

Nu har jag tagit mig hårt i nackskinnet och ruskat om så nu har jag handlat tapeter och färg till det lilla rummet uppepå. Men Orsa kompani lovar inget bestämt så när dessa tapeter kommer upp är en annan fråga. Men steg 1 är i alla fall avklarat.

DSC00661Det är inga dyra lyxtapeter precis utan extrapristapeter från Rusta så jag behöver inte få en nervattack om jag gör något galet och måste köpa fler rullar.  För man kan nästan räkna med att jag gör något som jag absolut borde låtit bli att göra. Av någon anledning så brukar det bli så.  Nåja det ska ju inte bli någon altartavla utan bara ett litet gulligt rum.

Som ni ser så ligger det en hög med lina bakom tapeterna. Den ska jag använda till ett hantverk som jag ska ge bort i present. Ska vi slå vad om vilket som kommer att bli klart först…….presenten av lina eller tapetseringen. Hmmm…..svaret på det är antagligen ingen högoddsare.

När jag och mannen ändå var på Rusta så passade jag på att inhandla 2 förpackningar värmeljus á 29:-. Det är 100 ljus i varje förpackning och dessa ljus fick Bäst I Test. Var billigast och brann längst.

Nu måste jag avsluta det här inlägget med blixtens hastighet för mannen ropar att maten är klar.

Usch för julklappsbyte

I många år har jag fått ett presentkort på fotvård av mannen i julklapp. Jag ÄLSKAR att gå på fotvård. Jag gör det till våren då det är dags att gå med öppna skor och visa fötterna. Så det presentkortet har varit prio ett på min önskelista.  Det var det.

Vi har ett rum uppepå där jag dragit ner tapeterna. Nåja de lossnade liksom av sig självt. När jag började dra i dem så var det åtminstone fem lager tapeter som hängde med. Jösses. Det var tapeter jag aldrig sett förut. När vi flyttade hit så smällde jag upp nya tapeter utan att ta bort de gamla och det straffade sig ju.

Nu till problemet. Dumheten. Idiotin. Galenskapen.

En dag så sa jag till mannen så här: – hörru du kan strunta i att ge mig presentkort på fotvård den här julen och ge mig ett presentkort på några rullar tapeter och lite färg istället så ska jag fixa rummet.

Redan där borde jag ju reagerat själv. Men det gjorde jag inte. För en gångs skull så kom ju också mannen ihåg vad jag sagt. Det brukar vara ganska dåligt med det annars *S*.  Men den här begäran satt som en smäck och detta är vad jag fick i julklapp

DSC00645Hur i hel*ete kan man vara så galen så man byter ut ett presentkort på 1 timmes myspys och vattenplask med fötterna mot 1 veckas eländande i ett litet rum på övervåningen.  Frågan är väl om man inte skulle behöva gå och undersöka huvudet endera dagen.

Jag har världens snällaste man och jag får väl stå för mina önskningar. Men ibland känns det som om jag skulle behöva åtskilliga ångerveckor på det jag lyckas häva ur mig.

Idag skiner solen och mannen ska ha sina kompisar här och spela. Själv puttar jag ner presentkortet under duken, tar på mig ytterkläderna och skuttar ut en sväng i solen.

Må gott allihop!

Ännu fler hjärtan

Jag har visst ramlat in i någon slags hjärtperiod tror jag. Men det är ju aldrig fel. Jag älskar hjärtan och änglar men har haft svårt att trolla ihop någon ängel värd namnet på egen hand. Men man vet aldrig, en vacker dag så kanske jag lyckas. Men hjärtan har jag i överflöd.

Nu är mina prislappshjärtan klara. En del fick hål i sig och andra inte. Mannen har sågat och putsat och hålat och han har tyckt att det har varit väldigt kul. Jag har ytterligare ett projekt som kan fixas vid köksbordet men det får väl vänta någon vecka.  Här kommer en bild på mina fina trähjärtan

DSC00564Och som om det inte räckte med dessa fina hjärtan så hittade min man den här fina potatisen i påsen som låg i kylen.  Vi hade dock olika syn på vad potatisen föreställde. Mannen tyckte att det såg ut som en rumpa och jag vände på det och sa att det var givetvis ett hjärta. Så ett rumphjärta är precis vad det är.

DSC00571Så nu har jag i min samling både ett rumphjärta och en massa äppelhjärtan. Vad ska det bli för slags hjärta härnäst tro.

Hoppas ni alla har en härlig lördag och att ni har möjlighet att pryttla med något som ni tycker är jätteskojigt.

Min hjärtliga gubbe

Det gäller att hålla igång gubbarna. Jag gör vad jag kan må ni tro. Häromsistens fick jag för mig att jag skulle använda mig av tunna trähjärtan som prislappar istället för de i papp som man nålar fast när man är ute på marknader. Så jag satte mannen i arbete med att såga ut små och mellanstora hjärtan. Återigen får vårt köksbord stå till tjänst. Mannen ritar, sågar och putsar av hjärtans lust. Till och med i dag när det är lördag monterade han upp sågen på bordet och bytte om till ”arbetskläder”. Ska vi inte fira helg undrade jag lite försynt men han var sugen på att såga och då fick det bli så.

Jag tänkte göra hål i en del hjärtan så att jag kan fästa en tråd i det och sedan sätta fast hjärtat med hjälp av en säkerhetsnål under det som ska säljas. På det sättet ligger hjärtat kvar på sin plats. Andra hjärtan vet jag att jag kommer att flytta runt och de kan ligga lösa på bordet.  På en del hjärtan ska jag texta med tusch priset och information på sådant som jag alltid har med ut på marknader. Andra hjärtan kommer jag att skriva med blyerts på för att det ska gå att sudda ut och hjärtat återanvändas. Jag tänkte använda en grov snickarpenna när jag skriver med blyerts för den udden är så grov så den gör inte skada på träet utan kan lätt suddas ut.

DSC00560

Själv ska jag ägna en stund åt att fixa med trådfästning av en massa småsaker jag gjorde en kväll men det kommer ett inlägg om det senare så ni får se.

Jag hoppas ni alla får en härlig lördag.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till, ibland Sverige

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag