Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

När hösten kommer är det viktigt med färger

Nu när det börjar mörkna allt tidigare och det är mörkt när man går på morgonen så är man i ett väldigt behov av sådant som piggar upp och får fart på glädjen i kroppen. Då är färger någonting som funkar fint för mig. Jag blir glad av färger och glädjen liksom studsar runt i kroppen. Så nu ska jag visa några av veckans glädjeämnen.

Vi kan börja med fontänen. När den var ny och fungerade så höll den på att göra mig vansinnig. Den ändrade färg fem sex gånger på någon minut och påminde om ett tivoli eller ett flipperspel. Sen kollapsade ju eländet turligt nog och när den sedan kom igång efter något år så har den sprutat bara vatten. Ingen färg. Jag har tyckt att det varit kanonfint. Men så var det en vän som bor i Boråstrakten som tipsade mig om att det faktiskt var färg på vattnet. Jag fattade ingenting. Jag cyklar ju förbi där i halvsjutaget varje morgon och hem varje lunch. Då har det inte varit någon färg. Ännu lustigare är ju egentligen att man ska få höra ifrån Borås hur det funkar med fontänen här.

Men nu har jag löst gåtan med det tror jag. För nu ser även jag att det är färg på vattnet. Nu när det är mörkt så har dom ändrat till färg. Tidigare hade dom säkert haft färg på vattnet under kvällen och natten bara. Då är ju inte jag ute och far så det hade jag missat.  Nu ser det ut så här på mornarna när jag cyklar förbi och jag blir jätteglad av det. Det är väldigt fint i höstmörkret. Dessutom flipperspelar inte färgerna utan det är en och samma färg. Tjusigt. Men under dagen återgår den till ”vanlig vattenfärg”.

DSC01972.JPG

På min cykelväg till och från bussen till jobbet så passerar jag ju över bron och vattnet vid fontänen. På ena sidan av bron är det en park och där i hörnet mellan cykelbanan och parken hittade jag den här trevliga stenhögen en dag. Tänk så enkelt det är att göra någon glad för nog drog jag på smilbanden när jag såg det här

DSC01973.JPG

Som mindre lustig bonus fick ni se skuggan av mig. Nog för att jag är lite rund och har volanger runt midjan men här ser det ut som om jag var iklädd ett mindre tvåmanstält. Hujedamej!

Min dotter är ju precis som jag lite lattjo. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon sprutar ur sig idéer som hon sedan omsätter i praktiken. Det gör ju inte jag, jag har massor av idéer men de stannar tyvärr oftast i idéstadiet. Hon vågar sig dock på allt möjligt medan jag storögt bara glor och beundrar. Här ska ni få se vad hon hittat på den här gången. Inte nog med att hon gjorde mastodontöverkastet av små mormorsrutor nu håller hon på med en långtröja i …….just det, mormorsrutor. Himmel och pannkaka vilket jobb. När jag frågade henne var hon fått mönstret ifrån så tittade hon frågande på mig och sa att inte hade hon något mönster utan hon provade sig fram. Sådan skulle man vara. Här kommer skapelsen, full av färg. Något som man blir riktigt glad av att se

DSC01969.JPG

Den är ju som sagt och synes inte klar än. Men det ska bli kul att se den färdig. Heja dig S! Den är ju gjord helt i restgarner så det är återvinning när det är som bäst.

Dagens vardagslycka får bli höstens sista blommor från min granne A-Ms land. Så fina och så färgglada. Zinnea tror jag bestämt att de hette de små glädjespridande växterna. Tack snälla A-M o I för all blomsterglädje jag fått under sommar och höst.

DSC01915.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en riktigt färglad lördag……med eller utan läskiga skuggor.

 

 

Ibland har man tur

Som jag skrev i det förra inlägget så skulle jag ju ha varit med min kompis på marknad förra helgen. Jag avstod ju från det nöjet och när klockan var fem på lördagen och kompisen hade kommit hem så förstod jag att jag hade haft en väldig tur som inte följt med. Jag hade banne mig fått dåndimpen redan från början och när sedan getingsvärmen kom då hade jag nog varit bortom all räddning.

Hennes man följde med för att vara behjälplig vid tältuppsättningen. Det sket sig rejält för hela tältet kollapsade på ena sidan. När dom försökte rätta till det så rasade det ihop i andra änden. Vi har aldrig haft sådana problem tidigare. När dom hållit på länge och väl så rann sinnet till och de packade ihop de eländiga resterna av tältet, stoppade det i bagageluckan för vidare befordran soptippen på vägen hem.

Kompisen fick alltså stå hela dagen i sol och blåst utan tält. Inte nog med det för efter ett tag kom det en annan liten tant och ställde upp sina grejer straxt bredvid. Honung. Det var så mycket getingar omkring både den tanten och kompisen så jag är själaglad att jag inte följde med enbart av den anledningen. Hujedamej för getingar!

När jag rotade runt i ett skåp häromsistens så hittade jag två mindre gobelängbitar föreställande en slädtur. Ja ja jag vet att det fortfarande är sommar men det kommer ju en vinter också. Ganska snart. Jag tog fram bitarna och tänkte att de här kunde jag göra en kudde av. Nu tillhör det saken att jag är uslare än uslast på att sy med symaskin. För det första har jag göra en hel jädrans evighet med att trä den. Ändå är det här den enklaste av de enkla modellerna. Jag behöll den efter mamma för jag tänkte att en vacker dag ska jag nog lära mig att sy i alla fall. Men det är nog inte troligt för jag har ingen som helst fallenhet för det. Jag tycker nog inte att det är särskilt roligt heller. Men nu jädrars skulle här sys.  Jag fick ihop bitarna i alla fall och här får ni se det som så småningom kommer att bli en bullig kudde. Jag tänkte fylla den med garnändar och lite stoppning jag har kvar sedan tidigare. Jag tror det blir bra.

DSC01895.JPG

Kommer ni ihåg pelargonerna som jag gnällde och gnölade över att de såg helt galna ut. Ett par av dem ser väl fortfarande lite konstiga ut men jisses vad de blommar. Två av dem fick stå i en liten skamvrå bakom verandadörren. Det gjorde visst ingenting för där trivdes dom alla tiders bra och blommade på utav sjutton. Men några fler blad blev det inte på dem.

DSC01882.JPG

Jag har ju ingen bil att tillgå numera så vad jag än ska göra så tar jag cykeln. Jo förresten visst har jag tillgång till bil via vänner och kamrater inte tu tal om annat. Men jag vill klara mig själv så gott det går. Jag tog alltså cykeln till Willys för jag hade pantkvitton som jag behövde handla för. Som ni vet så samlar jag burkar på jobbet och handlar till Kvinnojouren för pengarna. Det blir några tusenlappar per år.

Nu tog jag cykeln och fräste iväg till Willys och när jag kom ut igen med två kassar som jag lastade uppepå varandra  samt förankrade i cykelkorgen så upptäckte jag att det nog inte blev tal om att cykla hem. Jag fick leda cykeln för det var nästan omöjligt att svänga med 15 schampoflaskor och 10 flaskor handtvål i cykelkorgen. Jösses så tungt det blev.

Nåja det var bara att knalla på i solgasset. Jag gick igenom en liten park där det finns en  botaniskt trädgård, en liten å, lekplats för barn, ett fik och massor av änder. När jag gick förbi den lilla ån så fick jag syn på vita näckrosor. Så vackert. Jag letade efter ett ställe att luta cykeln emot då det absolut inte gick att ställa den på stödet för då stjälpte den av tyngden. Hittade ett ställe. Plockade ur kameran ur väskan och gick glatt ut på gräsmattan för att komma närmare näckrosorna. Men det gick inte sörru för då klev jag visst in på ändernas revir. Just då sov hälften och den hälft som var vaken  talade mycket högljutt om för mig att jag kunde dra åt pipsvängen. Gjorde jag inte det för egen maskin så skulle dom komma och hjälpa mig.  Men om ni spänner ögonen och riktigt koncentrerar er så ser ni skymten av vita näckrosor i vattnet.

DSC01897.JPG

Idag är det lördag och jag har varit ute på cykeltur. Jag skulle cykla till Jysk och köpa innerkuddar men jag kom bara en bit på vägen för så stannade jag på en loppis och där satt det en liten tant och hon hade fyra nya innerkuddar att sälja. 10:- styck. Tror ni jag var snabb när jag snodde åt mig kuddarna. Jojomen, lika snabb som Lucky Luke som drog snabbare än sin egen skugga. Så nu har jag finfina innerkuddar. Då blir det till att knåpa ihop några kuddar till bara. I mitt fall är det inte så bara. Men nu har jag ett mål att nå och det är bra.

Vidare till en tapet- och målarfärgsbutik där jag tänkt mig köpa lite spackel och en liten spackelspade.  Liten spackelspade fanns men storleken på spackelförpackningen fick mig att inse att den skulle räcka åt hela radhuslängan i tio år. Så det blev inget köpt där.

Jag har förmodligen spackel och spackelspade ute i boden men dit vågar jag inte sticka näsan för där finns det getingbon. Två stycken som jag har sett. Jag ska ta ner dom i vinter för då sover väl odjuren. Eller om di är döe.  I vilket fall får det vänta med spacklande till senare.

Men Lidl kan man i alla fall lita på. Där fanns det både glass och Cola Zero. Hurra!

Nu ska jag försöka beta av några gula lappar (jag skriver vad jag behöver göra på gula postitlappar och sätter på en bänk i köket). Lappen med köpa kuddar är borttagen och likaså lappen om vad som behövs från Lidl. Nu är det bara tråååååkiga lappar kvar.  Någon som kör med samma system och eventuellt vill byta lappar med mig?

Jag hoppas ni har en kanonfin lördag…….med eller (helst) utan getingar

 

Lite olika vardagslyckor

Dagarna är inte helt lätta att hantera. Men jag befinner mig oftare utanför bubblan. Det känns skönt men jag blir fortfarande jättetrött för just ingenting. Det är precis som om hjärnan stänger av när den inte orkar mer.

Nu har jag ordnat och styrt och ställt inför fredagen. Gjort allt vad jag kan för att allt ska bli bra och vackert. Det är det sista jag kan göra för den mest älskade.

Men livet består ju som tur är inte bara av sorg och saknad utan rätt som det är så dyker det upp vardagslyckor som blir som solstrålar in i mörkret. Jag är glad att jag fortfarande har förmågan att se och ta till mig det vackra och fina som ju finns runt omkring. Trots allt.

Nu har jag bestämt mig för att göra en etikett med Vardagslycka. Så att jag inte glömmer att den faktiskt finns och för att jag själv lättare ska hitta mina vardagslyckor om det är så att jag skulle vilja gå in och se tillbaka. De gamla vardagslyckorna hamnar ju inte där men jag tror att etiketten kommer att bli välfylld ändå.

Vardagslycka nummer ett får bli den otroligt stooooora apelsin min arbetskamrat T presentade mig med och sa att jag behövde vitaminer. Nu ser ju bananen som ligger bredvid lite trött och sleten ut men jag åt upp den straxt efter jag tagit bilden och oftast är det ju bara skalet som ser skunkigt ut. Men hade den här apelsinen varit bara liiiite större så hade den nog klassats som melon. Dra på trissor så stor den är. Jag fick säkert i mig vitaminer som räcker till nästa år.

DSC01770.JPG

Vardagslycka nummer två kommer i form av en härlig cykel som dottern och jag hittade i en trädgård på väg hem från lasarettet. Man blev jätteglad av att se den. Så fint och så mysigt gammaldags. Hoppas den får stå ifred för klåfingriga människor.

DSC01756.JPG

Vardagslycka nummer tre är födelsedagspresenten på sittbrädan. Ja vad ska man säga. Tusen tack för all omtanke och för alla vackra ljus jag fått. Nu har det ju gått åt ljus å det vådligaste eftersom jag har ljus tänt hela tiden då jag är hemma och inne. Och kortet är ju också så fint. Visst är det ju så att gamla vänner är som gamla skor. Bekväma att vara med. Man behöver inte göra sig till eller låtsas vara någon man inte är. Vännerna tycker om en ändå. Det är härligt och fantastiskt.

DSC01760.JPG

Den sista och inte minsta vardagslyckan är alla fina kommentarer jag får på min blogg. De gör mig glad och får lusten att fortsätta att blogga att växa. Ni som läser min blogg och kommenterar är verkligen guld värda. Om ingen läste det jag skrev så skulle jag ju må skrutt och lägga ner hela rasket per pronto. Men nu finns ju ni här hos mig och det gör mig så skuttande glad. Heja er!

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdag…………….med fullt av små små vardagslyckor.

En soffdyna i påskägget

Min vän och granne B som är en hejare på hantverkeri har gjort en sittdyna till sin dotters kökssoffa. Dottern fick den i påskgåva och det påskägget måste ha varit gigantiskt. Här ska ni få se på dynan i sin helhet då ni tidigare i bloggen bara sett en liten del.

Här kommer ena sidan

DSC01711.JPG

 

Och här kommer andra sidan

DSC01712.JPG

Det fiffiga med den här dynan är att alla fyra delarna är vändbara. De är ihopsatta med en ögla och övervirkade kapsyler som knappar. Så man kan variera dynan i evigheter. Toppen tycker jag.

Och så är det väl dags för lite Fristadstorgsuppdatering. De eländiga vattengravarna skulle ju hottas upp så de kunde användas som badbassäng åt barn under sommaren. Nu har det lagts på svarta plattor i botten och stora rundade stenblock har lagts ovanpå. De skall bryta vattenspegeln som det så vackert uttrycktes. Att en del bottenplattor redan är spräckta spelar tydligen inte så stor roll.  Så här ser det ut just nu innan vattnet släppts på.

DSC01726.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en härlig söndag…….med eller utan kostsamma torg.

 

Lite färdig fjärrvärme och vårblomster

Himmel och plättar jag har ju så mycket garn så det är helt galet. Men så himla kul det är att kunna välja färg och tjocklek på garnet beroende på vad man har lust att göra. Man blir på något sätt fri som en pippi när man har stor tillgång till nystan och härvor. Tjohooo!

Igår sällskapade jag med mannen då han åt och hade då högen med ofästa trådarbeten precis bredvid mig. Helt plötsligt så infann sig lusten att ta tag i det hela och jag satte igång. Det går ju fort som rackarns bara man får fart på spelet.  Det resulterade i att jag nu har nio färdiga mössor och en blåvit filt att lägga ner i välgörenhetslådan. Det kändes riktigt bra faktiskt. Filten är stickad av fyrtrådigt maskingarn och diagonalstickad. Enkelt och snabbt.

DSC01655.JPG

Det är bara mitten på februari men ändå växer det så det knakar i naturen. Det börjar sticka upp allt möjligt på alla möjliga och omöjliga ställen. Grannens tulpaner är uppe en decimeter och lite längre bort i längan ser det ut så här efter husväggen

DSC01650.JPG

På något sätt känns det lite för tidigt. Förr brukade ju februari vara den kallaste månaden. Men numera är det ju uppochnedvända världen. Ja apropå vår, i går morse när jag vimsade iväg till bussen så mötte jag sopmaskinen som sopar upp sand och grus. Den brukar ju vara ett säkert vårtecken. Men att komma redan i februari det tyckte jag var lite i överkant. Undrar hur dom tänkte där.

I nästa inlägg ska jag berätta om hur man på ett enkelt sätt kan få köldskador i ändan av att åka buss.

Ha det så bra tills dess………med eller utan konstiga vårtecken.

Lite värme på väg

Nu har jag tagit mig samman och tömt välgörenhetslådan på smått smått. Jag fick ett tips från C om att det behövdes mössor och småplagg till Panzisjukhuset igen. Så jag hade en hel del när jag började fiska i lådan.

9 par babysockor som jag köpt på Röda Korset (nya)

18 små mössor

6 yemenvästar

2 par tossor som dottern virkat

DSC01619.JPG

Det blev ganska precis 1 kg och nu är dessa på väg för att värma små nybebisar som har svårt att hålla värmen. Nu är det dags att sätta fart på stickorna så man får ihop till en ny laddning.  Men en sak har jag fått klart. Jag visade ju för lite sedan att jag börjat på en liten filt i maskingarn. Den är klar och på väg ner i välgörenhetslådan. Givetvis blev det något knas på filten men då tog jag och virkade två hjärtan som jag fäste på var sida om filten just över det ”konstiga”. Tjolahopp tjolahej. Maskeringsdrottningen…..det är jag det.

DSC01624.JPG

Ja kära C den här filten är också gul. Mycket gult blir det. Undrar varför. Jag tycker det är roligt att sticka och virka i gult faktiskt. Det är väl för att den känns varm och glad den färgen. Och månne om det värmer mer då.

Nu ska jag ta mig för att göra det jag egentligen borde gjort istället för att sticka och sticka nämligen gå ett varm med snabeldraken. Ja dammsugaren alltså. Fy så tråkigt det är. När man kan sticka och ha kul. Ute är det -10 och solen skiner. En härlig söndag. Men nej…jag ska inte ta en promenad nu, inte ta fram stickningen, inte ta fram virkningen, inte sätta mig med en bok, inte riva i pyssellådorna. Jag ska dammsuga. Under protest.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag…..med eller utan gula filtar och dammsugare.

 

Nytt År

Det känns alltid så stort och mäktigt när ett nytt år inträder. Men vid nästan varje års slut när man summerar så har året i stort varit ungefär som det förra.  Men jag är nöjd med det. Visst önskar man att ett nytt år per automatik skulle innebära att världsbilden förändras som genom ett trollslag och att det blev fred och att alla människor kunde känna sig trygga i sina länder. Men så är det inte så man får harva på och försöka förändra världen på det lilla sätt man kan i sin trygga del av världen.

Men nu är det ett nytt fint orört år som bara väntar på att fyllas av upplevelser och insikter. Det känns bra. Så låt oss komma överens om att vi alla tillsammans gör allt vad vi kan för att året ska bli kanoners.

Kanoners blir det i alla fall för dem som kliver upp på vår veranda för att ringa på ytterdörren. Numera står där en riktigt snygg askkopp istället för den gamla genomskinliga glasburken som allt snusk syntes igenom. Fast jag är rökare så tycker jag det är äckligt med fimpar och jox. Jag tog det som var kvar av färgen som barnbarnet använde då han målade korgen till sin mor och målade på en ny fräsch glasburk. Lackade sedan och vips hade jag en riktigt trevlig askepotta. Jag ska nog göra ett par till för jag fick direkt idéer om hur jag kunde pynta burkarna ytterligare.  Ibland är det det som är det enklaste som är det bästa och väl fungerande.

DSC01594.JPG

Ni kanske minns att jag fick ett kuvert med slantar av min granne A-M. För dessa pengar har jag shoppat loss ordentligt. Basgrejer behövs ständigt på kvinnojouren så det här tas tacksamt emot

DSC01596.JPG

Det ska väl bli en resa till Kvinnojouren under nästa vecka för leverans av alla påsar och kassar jag samlat på mig och tryckt in i klädkammaren. Det brukar bli en billast när jag också handlat upp pantkvittona som jag har ifrån jobbet.

Man tycker det är så mycket men ändå är det en droppe i havet. Men en viktig droppe. Med många droppar så blir det ett hav och då kan man förändra. Så sluta aldrig med era droppar för även om ni tror att det är lite och inte förändrar något så är det stort och tillsammans med allt annat så gör det skillnad.

Och vips bestämde jag mig för att 2016 ska bli ett godhetens år. Ett år där hjärtat är med och där man fortsätter att göra skillnad.

Nu är man ju inte alltigenom god och präktig. Man gör fel val, fel saker, tänker galet och blir tjurig på skitsaker. Men man är ju inte mer än människa. Alla har vi fel och brister för ingen är absolut perfekt. Tack och lov. Men huvudsaken är att man försöker vara en god människa. Det är det viktigaste.

Oj…..så det blev. Det känns nästan som om ingen som läste det här behöver gå på högmässan i morgon för nu har ni varit utsatta för en rejäl predikan. Men jag tror ni klarar det fint.

Jag hoppas ni har en riktigt fin lördag……med eller utan gröna askepottor.

 

Nostalgi

Ibland på luncherna så passerar jag en pytteliten butik som säljer antikt och annat gammalt. Jag gillar att gå i sådana affärer men just den här har öppet så konstiga tider så den är nästan alltid stängd när jag far förbi.

En dag så såg jag i fönstret en gammal adventskalender. Med glitter på. Så fin så fin. Det var fullt med sagomotiv i smått smått smått. Rödluvan, Hans och Greta och massor av andra sagofigurer. Jag blev helt betagen och undrade givetvis vad den kostade. Butiken var stängd.

På morgonen efter så berättade jag för min busskompis och arbetskollega om den fina adventskalendern som jag sett. Hon köper och säljer själv antika saker ute på olika marknader så hon har lite koll och är intresserad.  Sedan gick det några dagar och vi pratade inte mer om kalendern.

En tidig morgon när vi träffades vid bussen så hade hon ett stort paket i en påse och det gav hon mig med motiveringen att det var tack för tidningar som hon hade fått av mig. Men jag fick inte öppna paketet förrän jag kom hem. Och det är ju ursvårt. Jag är nyfiken i en strut så det heter duga. Men jag avhöll mig från att tjyvtitta, vilket jag annars är en mästare på.

När jag kom hem så öppnade jag raskt mitt paket och kan ni gissa vad som fanns i

DSC01571.JPG

Adventskalendern som jag var så förälskad i. Yiiippppiiiiii. Nu hänger den i mitt kök. Med glitter och allt och jag är så ända in i hoppsan glad.

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan glittriga kalendrar.

Plopp…där gick korken ur

Efter att jag skickat iväg mina tre välgörenhetspaket så måste det ha hänt något. Helt plötsligt tog jag mig för att fästa trådar på en hög jag haft liggande ett tag. Jag hade stickat fyra vuxenmössor varav tre i lite hängmodell av garn jag fått från Frasta Lamm. Dessa blev framplockade, trådarna fästade och sedan åkte de rakt ner i välgörenhetslådan.

DSC01301Medans jag ändå var igång så fäste jag trådarna på några stickade lapptäckeslappar. Sedan for jag ut i förrådet och rotade fram lite fler restgarner och satte mig och gjorde ett helt gäng mormorsrutor. Storleken på lapparna är 18×18. Eller ska vara. Förlåt mig kära Knappmakerska om det inte stämmer exakt. Det är svårt att ha tungan rätt i munnen när det gäller måtten.  Mössorna och lapparna är gjorda i ull.

DSC01302Sist men inte minst så har jag trollat till några disktrasor i lin. Dessa ska få följa med ut på marknad lite senare. Jag köpte ju så mycket lingarn billigt billigt så jag har tillverkat lite trasor. Jag har provanvänt en själv och rackarns så bra det är med lintrasorna. Det som är lite knepigt är väl att de blir lite lattjo i formen för jag tvättar dem innan de går till försäljning. På det sättet är det bara att sätta igång och använda dem direkt. De suger åt sig vatten i torrt skick så det står härliga till. Jag har ju faktiskt varit lite seg med att använda lintrasor själv men nu är det slut med wettextrasor helt.

DSC01303Den grå trasan är virkad i snäckmönster och tät. De andra är stickade med vanlig rätstickning. Lite olika storlek på stickorna har jag haft för att variera. Det bästa med lintrasorna är ju att man kan tvätta dem när de blivit skunkiga. I med dem i tvättmaskinen bara och efter lång lång tids användning när de tar slut så är det bara att slänga dem i komposten. Det är ju naturmaterial och förmultnar. Miljötrasa……jojomen.

Idag är det söndag och det mycket älskade barnbarnet skall komma till morfar och mormor och äta köttbullar och potatis. Vi har inte träffat honom på en månad då han varit på semester. Så nu blir det roligt. Älskade älskade barn. Tänk att det kan finnas så mycket kärlek i hjärtat.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan disktrasor i lin.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag