Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort. Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.
Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.
Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.
Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.
Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.
Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.
Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod. Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.
Under parasollet fanns en studendocka också
Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret. Här kommer dock vantarna
En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.
Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.
Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.
Den här sommaren har varit den besvärligaste sommaren i hela mitt liv vädermässigt. Jag har ju så rackarns svårt för värme så så fort det börjar närma sig 24 grader så är det redan där för varmt för mig. Jag har ju längtat efter svalka och regn. Det har ju varit så torrt så dessbättre har jag nog inte klippt gräs(moss/ogräs/klöver-)mattan mer än tre gånger sedan maj.
Här gnällde jag om att jag ville ha regn. I några dagar regnade det ganska ordentligt men med den lyckan infann sig också o-lyckan. Åskan. Jag har inte varit åskrädd tidigare men nu är jag det. Jag har en flygväska som jag packat ett ombyte kläder i, smycken, bankdosor och medicinkartonger i. Den, mannens mandolin samt en jacka som hänger i hallen ska jag ta med mig ut ifall åskan slår ner i huset. Nu bor jag i o f s i radhus men jag har läst att i sommar har åskan åtskilliga gånger slagit ner just i radhus. Nåja när åskan kommer bär jag ut mandolinen i sitt fodral, väskan med mina saker och ställer dem vid ytterdörren. Själv knallar jag omkring med lille Vift under armen. Det känns tryggt.
Lille vift är en mjukishund som jag fått av barnbarnet. Först hette han Zlatan (förstås) men fick efter en tid byta till lille Vift. När det blixtrar och smäller samtidigt då jädrar är det finemang att ha något att hålla i som inte gallskriker att man håller för hårt och nyps. När det åskar är det nog inte så bra att göra som Tjorven uppmanade farbror Melker….”håll dig i spiskroken”, så lille Vift och jag patrullerar nedervåningen. Om någon hörde när jag tröstande säger till lille Vift att ”var inte rädd det är inte farligt” så skulle dom tro att jag pratade för mig själv. Gör jag kanske det eller talar jag till mig själv. Självlugnande. Bra funkar det i alla fall.
Vissa dagar regnade det väldeliga men hur mycket fick jag springa över till grannen och titta i deras regnmätare för min egen hade en spricka i botten så den hade fått respass till tippen. Mycket vatten var det i alla fall
När jag var på besök i butiken Kan & Vill så hittade jag den här annorlunda väderstationen. Stämmer ju kanoners så jag tänkte att den där ska jag nog ta och köpa eftersom jag saknar en riktig regnmätare. Jag tyckte i alla fall att den var för jädra rolig men jag kanske har usel humor. Ha ha ha…….den är skitkul.
Men nu jädrar ska ni få se på vardagslyckor. Lycka är när man öppnar ytterdörren och det är fullt med rosor på grannens rosbuskar. De blommar för andra gången nu. Buskarna är sedan 65 när husen byggdes och orkar blomma för fulla muggar vartenda år. Det är härligt och gör mig glad.
Men vardagslyckorna är inte slut med det. Se här vad fina vännerna B och A kom med till mig
Inte nog med att de hade med sig goda mackor de hade med sig en regnmätare åt mig. Tusen tack! Jag blev jätteglad och har därefter väntat på regn. Men nu jädrar ramlar det inte ner en endaste droppe. Så snålt.
För lite sedan var jag med en vän till hennes sommartorp. Hon ska säga upp det och behöver göra sig av med en massa saker. Vad jag köpte och hur det blev ska ni få se i ett senare inlägg. Men på vägen till hennes torp var jag i alla fall på ett vardagslyckebesök i Bregottfabriken.
Jag hoppas ni alla har det kanonbra…….med eller utan kossor och regnmätare
Jag och sport är ju två saker som sällan möts och trivs tillsammans om det nu inte gäller F1. Då är jag på tå och försöker att ha stenkoll. Jag tycker det är fantastiskt spännande. När kvalet till Ungerns GP började och jag bänkade mig, lutade mig tillbaka och skulle njuta av spänningen då blev jag hungrig. Varför blir man alltid hungrig eller kissnödig när det absolut inte passar? Vem fasen har tid att stå och laga mat när det finns killar som kör wheel to wheel i 300 km/tim och kör om så det visslar i knutarna. Inte jag.
När det kändes lugnt så rusade jag ut i köket och tog fram en burk fiskbullar i räksås, en kastrull med vatten samt en liten påse potatis och potatisskalaren. Allt utom fiskbullarna fick följa med in till tvn och datorn. Sen var det bara att börja jobba
Det går kalasfint att skala potatis samtidigt som man kollar F1. Sedan är det bara att rusa ut och sätta på pärerna och efter det värma fiskbullarna. Tjolahopptjolahej. Smidigt och bra.
Jag försöker ju ibland lura i folk att jag är sportig men det är sällan någon går på det. Sist var det när jag köpte mitt livs första moderna gympadojor som jag redovisade i ett tidigare inlägg. Här nedan gör jag ett nytt försök med att verka sportintresserad. Undrar f ö var i jisses jag fått handduken ifrån.
Ja och så var det då dags för det där med särskrivningar. Särskrivningar och felaktigt användande av dem och de får huden att krulla sig på mig. En del tycker inte att det är så noga med språket och hävdar att det är ok med särskrivningar. Det tycker inte jag för det kan ju bli väldigt fel. Här kommer ett exempel:
En mörk hårig sjuk sköterska………..när det egentligen skulle stå En mörkhårig sjuksköterska. Det är ju två helt olika meningar med olika innebörd.
När jag var ute på cykeltur häromdagen så såg jag den här reklamen. Den kan ju inte ha varit billig att få gjord så man önskar ju att någon hade sagt till om att man inte bör särskriva för då får oftast orden annan innebörd. Hand tvätt……..eller handtvätt. Det är frågan.
Jag ska nog inte köpa något äpple på Willys för det tyckte jag var i dyraste laget
Dagens vardagslycka är väl den iskalla melonen som jag skar upp och åt till tv-tittandet. Har man 28 grader inomhus (för några dagar sedan) så smakar det gott med något saftigt och kallt. Tack snälla A-M för omtanken. Igår fick jag en färsk ananas och ytterligare en melon så nu kan jag kalasa ordentligt.
Vädermässigt har det ju varit ganska likt en normal svensk sommar under en halv vecka. Sol och regn och sol och moln. Det är ok och man känner att kroppen lugnar ner sig. Nu såg jag till min stora fasa att under onsdagen och torsdagen så ska det bli 30 grader igen och jag känner mig nästan gråtfärdig bara av vetskapen. Jag vill inte. JAG VILL VERKLIGEN INTE. Jag orkar inte med mer extremvärme. Vi har ju haft över 33 grader här tidigare och det var väl gränsfall för vad man tålde. Det räcker nu. Jäklar att det inte funkar med att man blir tjurig och vägrar. Nä, värmen kommer likt förbaskat och jag kommer väl att tillbringa en väldans massa tid i mitt lilla badkar med kallvatten. Jag har väl snart slitit ut emaljen med det här eviga badandet. Jag får väl vifta lyckligt med tårna när jag ligger där och glötar och vara tacksam för att jag faktiskt har både vatten och badkar till hands.
Jag hoppas ni alla mår bra………med eller utan kall melon och särskrivningar.
Jag får banne mig dåndimpen av den här värmen. Hjärnan känns som mos och man orkar ingenting. Det känns som om man slösar bort sina dagar genom att likt en sengångare göra allting sakta sakta för att inte sätta igång svettfontänen. Jag avskyr att svettas och har alltid så långt bakåt som jag kan minnas haft svårt för värme. Det börjar redan när det är 25 grader varmt ute. Då pustas det och stönas och svettas så det stänker. När jag kollar på mina dambekanta och kompisar så inte fasen är det någon som svettas på det här oattraktiva sättet jag gör det på. Dom noterar att det är varmt och så är det bra med det medan jag alltid får ha med mig en packe pappersnäsdukar att torka rinnande svett med (i ansiktet). Jag vill också kunna svettas snyggt men det kommer väl aldrig att hända.
Men jag har fiffilurat ut några saker som funkar bra för mig och kan dessa enkla knep hjälpa någon annan så är det kanoners. Så här ska ni få se första knepet på bild
Kallvatten i småflaskor att ta till. Se till att inte dricka hela eller halva flaskan på en gång för då rinner det bara rakt igenom. Ta några klunkar och pausa innan du tar några till. Påsen till vänster och den i mitten innehåller var sin handduk som ligger i kallt vatten och påsen till höger är en tunika som ligger i kallt vatten. De har legat över natten i kylen och är jag hemma och storknar i värmen så tar jag ut tunikan ur påsen och vrider ur överskottsvattnet och tar på mig den och låter den torka på kroppen. Det känns så svalt och skönt en lång stund.
Ska jag däremot ut och cykla i något ärende så är det iskall blöt handduk om halsen som gäller för att man ska överleva. Man behöver ju se till att hålla nacken sval.
En annan liten sak som är kanoners att ha till hands i den här värmen är en liten sprayflaska innehållande vatten. Man sprayer på både på naken hud och under kläderna och låter det torka på kroppen.
Men det som har hjälpt mig allra mest under den här ruskiga värmeperioden har varit att spola i kallt vatten i badkaret och sedan lägga sig i det och svalka av sig så där femtioelva gånger per dag. Jag lägger mig och doppar även huvudet så jag bara har ansiktet över vattnet. Jag svettas ju så vansinnigt i hårbottnen. Ligger man kvar fem-tio minuter så håller man sig sval länge. Jag bjuder på en liten badbild på en sköldpadda, två fräkniga ben samt två randiga fötter som INTE är smutsiga utan har fått randig solbränna av sandalerna.
Ja det var några av mina knep och tips för att klara av extremvärmen. Har man sedan världens bästa grannar som kommer med både sött, blött och salt att äta så är väl det en vardagslycka i sig. Iskall melon är väl toppen. De små tomaterna hann knappt ner i skålen förrän de var uppätna. Mums.
En rosa vardagslycka fick jag av vännerna A och B. Den är så söt. Blommorna ser ut som pyttesmå rosor. Jag hoppas den ska trivas hos mig.
Jag hoppas att ni alla har det bra i värmen…….med eller utan sköldpadda i badet
Jag råkade ju ha födelsedag i början på maj och den brukar jag försöka smyga mig förbi så gott det går. I år gick det inte alls att smyga för här blev man presentad så man höll på att få dåndimpen. Mina vänner C och L hade med sig en gardinstång som jag bett dem köpa när de var på IKEA. Men den fick jag i present tillsammans blomster. L hjälpte mig att flytta på en lampa och fixa så jag fick upp en lampa över köksdelen vid diskbänken. Han fick bra hjälp av Cs son R som är min alldeles speciella vän. Dom fixade och donade och satte upp gardinstången också så nu ska jag nog faktiskt få upp gardiner när som helst. Min speciella vän R hade med sig ett jättefint doftljus och en My little pony i form av Pinkie Pie. Den vackra lilla hästen kommer att hamna i gott sällskap och finna nya vänner här hos mig.
Av vännerna A och B fick jag den här fina blomman
Dottern och barnbarnet kom farande och av barnbarnet fick jag en så fin sommarfilt som faktiskt heter…..BIBBI. Det är en fleecefilt som jag bara älskar. Mjukt ska det vara. Han vet vad en mormor behöver.
Som om det inte räckte med allt detta så fick jag en fin kopp och skål i blått också
Det var rackarns så mycket fint jag fick och några dagar efter kom dottern farande och hade med sig en burk picklad rödlök. Så himlans gott. Mums! Tur jag kom ihåg att ta kort innan jag slafsat i mig hela burken.
Det är hett ute. Jag har ju lite svårt med värmen så jag håller mig gärna inne eller i skuggan tills det börjar bli lite svalare. Ibland tar jag cykeln och fräser iväg en sväng för då är det lite skönare när det fläktar. Det har ju varit kanonväder i maj förr men då har själva semestertiden och sommaren sedan blivit dålig. Hoppas att vi får en fin sommar framledes men med lite snällare temperaturer. Ibland undrar jag hur man är skapt egentligen. Hur det än är så klagar man på vädret. Undrar om det är typiskt svenskt att göra så för jag tror inte man pratar så mycket om vädret i andra länder. Inte på det sättet.
Men jag hoppas att ni alla har härliga dagar…….med eller utan kärlek till värmen.
Jag är, peppar peppar, mycket sällan förkyld och skunkig så när pesten till sist hinner ifatt mig så blir jag jädrans eländig och dålig. Jag har inte varit förkyld på flera år så nu var det väl dags för rätt som det var så vaknade jag och var täppt i näsan, ögonen sved och rann och jag nös 30 gånger på en förmiddag. Dessutom fick jag feber och eftersom jag inte är van att ha det heller så hamnar ju magen direkt i olag. I lördags slog jag till med att ta en allergitablett och tack och lov blev jag av med nysningarna och ögonklådan och ögonrinnandet. Så var det bara resten kvar. Det är inte helt lätt att hålla isär vad som är vad när allting kommer på en gång.
Nu tar jag ju inte till medikamenter i brådrasket utan jag låter kroppen samla ihop sin inre arme och slåss mot pesten. Det brukar ta tre dagar innan jag börjar ta Alvedon om inte febern har gått ned. I o m att man tror sig vara oövervinnerlig och en kvinnlig Tarzan så är det inte helt lätt att vika ner sig och erkänna att jag orkar faktiskt inte. Nu låg jag i alla fall för ankar från lördag tills idag. För just idag vaknade jag upp och var feberfri och kände mig piggelin.
Igår kom min dotter och hennes vän över en kortis och hade med sig gula tulpaner, cola zero, isglass och ostfrallor. Sjukgodis. Det måste man ha när det är synd om en och man är riktigt skunkig. Jag är övertygad om att det är därför som jag var kanonpigg i morse när jag vaknade. Tack S och M.
När man trippar ut för att hämta posten och råkar slänga en blick över verandaräcket så sitter dom här tuffingarna i gruset och bara är underbara och vackra.
Innan jag vek ner mig så var jag i alla fall iväg och handlade på ICA Maxi. Det är fantastiskt nu när man kan cykla överallt igen. Man kommer hur långt som helst och kan nästan få med sig hur mycket som helst hem. Fullastad cyklade jag hemåt när jag såg den här skatan sitta så stolt på grenen. Från början var dom två men en drog som en avlöning när jag stannade cykeln. Den här kaxen satt kvar och bara var skitsnygg.
Väl hemma med cykeln inställd i förrådet så fick jag syn på den här ulliga gulliga figuren. Det är inte vår ”gamla” sällsynta sörmländska buskhare för den raringen tog nog räven när han var här på besök. Desto gladare blir man när man ser att det finns i alla fall en goding kvar i området. Jag pratade med honom som jag gjorde med den gamla och med tiden så kanske han vänjer sig vid den här pladdrande djurälskaren.
Som grädde på moset så fick jag för lite sedan en hel påse full med garner för välgörenhetsstickning av min vän G.
Ja som ni ser så har vardagslyckorna varit extra många och särskilt fina. Dessutom känns livet lite lättare nu när vi går mot ljuset med stormsteg. Det enda kruxet med det är ju att allt jädrans damm och alla skitiga fönster inte gör sig särskilt väl i ljuset. Men ni får väl göra som jag……fälla ner persiennerna.
Jag hoppas att ni har en riktigt solig dag……….med eller utan otvättade fönster och damm.
I somras fick jag en potatis av min granne A-M. Det var inte vilken potatis som helst utan den var formad som ett perfekt hjärta. Den var så fin så jag lade den i en liten porslinsskål med blommor. Jag hade den stod framme på bänken men en dag ställde jag av någon anledning in den i skafferiet.
Tiden gick och det blev höst och vinter och nytt år. En dag när jag letade efter ett paket i skafferiet fick jag syn på något märkligt. Vad i jisse namn var det som såg så konstigt ut nästan längst bak i skafferiet. Som spagetti fast lila. Jag plockade ut en massa saker och till sist hittade jag den lilla skålen med potatisen i. Den hade med tiden blivit mer och mer inputtad på hyllan och till slut helt glömts bort. Så här såg den ut nu
Så nu är det bara att plantera. Undrar om de potatisar som den här ger är hjärtformade precis som ”sin mamma”. Jag har f ö inte en susning om ifall jag kan sätta den redan nu eller om det är för sent eller om jag ska vänta. Jag är ju ingen odlare precis.
När jag promenerade hem ifrån lilla tanten en dag så hittade jag den här bilen på en sidogata. Den ser ut att hålla ihop med tuggummi, plastic padding och ståltråd. På ett sätt så såg den ut som skrot och på ett annat sätt såg den stolt ut. Stolt över att trots allt ha mäktat med att hänga med så länge. Ägaren måste ha haft väldans roligt när han bit för bit lyckats få till det här kaxiga utseendet
Högtalare, starktonshorn och reservdäck på taket går säkert åt. Inne i bilen hängde säkert femtio wunderbaum i backspegeln. Jag kikade in och allt såg ut att var original inuti. Men slitet då. Tittar man på bakfönstret så fanns det en del intressant läsning. Den skylt jag fastnade för och fann trolig var denna: Jag gasar tills det rasar. Just den profetian är nog inte svår att uppfylla. Men nog sjutton stod jag och småskrattade för mig själv när jag läste skyltarna. Man är lättroad.
Jag tänkte lägga till en vardagslycka så här på sluttampen men kom på att de två översta bilderna faktiskt symboliserar vardagslycka för jag blev så glad av bägge två och det är väl lycka när man hittar det lilla extra som glädjer en extra. Men jag ska lägga till en vardagslycka till i alla fall. Jag fick blommor av min dotter häromsistens. Det blev så fint på bordet och de höll sig i fjorton dagar. När de började se lite trötta ut så klippte jag ner och formade om och kände mig nästan som en tant med gröna fingrar. Vilket jag verkligen inte är. Men glad blev jag för buketten.
Jag hoppas ni har en kanondag just idag…….med eller utan kaxiga rostiga bilar
…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt. Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.
Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.
Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor. Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.
Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig, tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni. Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på. Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.
Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.
Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial. Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.
Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.
Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.
Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt. Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen
Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.
Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.
Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.
Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.
När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.
Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint. Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.
Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon
…..på det nya året. Jag hoppas det här året blir riktigt bra för oss alla. Jag tänker att jag ska vara mer uppmärksam på när det börjar kännas tungt och humöret dalar. Ibland måste man ju få tillåta sig själv att sörja och vara arg men det får inte bli något som blir den ständiga känslan och följeslagaren. Nej då gäller det att ta sig upp på banan igen. Så jag hoppas att det här är året när jag kommer igång med att handarbeta igen. Jag har smygbörjat faktiskt så med lite tur kommer det att bli några färdiga ufo:n att visa upp här på bloggen framledes.
Något som inte slutat är mitt ätande. Jag tycker ju så mycket om att äta och det syns. Rätt så mycket faktiskt. Jag gick ju upp i vikt när jag slutade röka för snart ett år sedan och sedan gick jag upp lite mer när jag gick i pension i maj förra året. Ingenting att skylla på men en förklaring till varför jag ser ut som en boll.
Men titta själva. Skulle ni säga nej tack till nedanstående mumselimuns? Vardagslyckorna bara ramlar över mig i form av godsaker.
Först ut är en julklapp från mina närmaste grannar A-M och I. Hembakade kakor och hemkokt lingonsylt. Kakorna har jag ätit upp och lingonsylten har jag tagit av en dag när jag åt stekt kycklingkorv och stekt potatis. Då var det gott med lingonsylt till.
Har man sedan en väldig tur blir man bjuden på finkaffe hos vännerna A och B som bor längre bort i längan. Ett stort fat med hembakade kakor fanns att förse sig ifrån och jag tog en av varje. Mums. Så här i efterhand tänker jag att det kanske hade räckt med att bara ta några stycken men va’ fasen är man bjuden på kalas så är man. Inte nog med att sådant här mys har guldkant på kopp och fat det sätter guldkant på tillvaron också.
Men så måste man ju ha lite mat i magen också och då plockar man fram en paj ur frysen. Dottern gjorde en hel driva med pajer åt mig som jag fick i julklapp. Det är ju en toppenjulklapp till mig som inte gillar att laga mat.
Nu tror ni att tanten ätit färdigt eller hur. Men se det har inte tanten. Jag har hur mycket gottigt som helst att äta. Jag fick hårt bröd med pepparkakssmak och en julost samt en låda after eight i julklapp av vännerna A och B. Den kombinationen har fått vara både frukost och kvällsmat några gånger. Jag gillar hårt bröd eller torrt bröd som jag säger. Ibland på kvällen sitter jag i mannens säng och äter hårt bröd med ost och smular som jag vill. Ja jag får ju själv ta reda på smulorna sen.
Men nu har tanten ätit färdigt. När jag tittar på det här inlägget så förstår jag ju varför jag går upp i vikt. Inte konstigt alls ju. Fortsätter jag i den här takten så går det ju raka vägen åt pipsvängen. Nu när det är nytt år och man har nya möjligheter till förändring så kanske man ska passa på.
Å andra sidan…..varför väntar man alltid till nyår med vissa förändringar? Det går ju lika bra att starta om när som helst under året. Man har ju exakt samma möjligheter året om. Ja ja, hur som, jag ska i alla fall försöka ändra på vissa av mina ovanor. Detta konststycke torde vara lika svårt som att med en liten utombordare vända en Finlandsfärja. Vrålsvårt som ni förstår. Ursvårt. Kanonsvårt. Svårt men inte ogörligt om man jobbar sig till karaktär som är större än en silverfisks. En dag här framöver ska jag ta tag i det hela. Datum är bestämt men jag behöver ha lite startsträcka.
Jag hoppas ni alla har en finfin början på det nya året…….med eller utan bollform.
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 