Mormorsrutor och falsk anklagelse

Knappmakerskan har i det här inlägget en utlottning av boken Garnglädje. Den boken har kommit till i ett samarbete mellan frivilligstickare/virkare, Libris och Kyrkkaffebloggen.

Den boken vill jag gärna vinna så jag började rota i mina garnförråd. Då hittade jag påsen med Nettos soyagarn och det garnet var perfekt. 70 % ull och 30 % soya. Jag har varit högst osäker på vad jag skulle använda det här garnet till men nu förstod jag varför det fått ligga i träda. De små mormorsrutorna var perfekt för mig att hantera. Lite kliade det ju visserligen eftersom det var ullgarn, men bara i händerna och i ansiktet så det var inte så mycket att bry sig om.

Jag virkade och virkade. Virknålen var som en oljad blixt och och vips hade jag en hel drös med små lappar. Jag höll på att svimma när det var dags att fästa trådar. Då upptäckte jag hur ända in i baljan många lappar det var. Många. Många. 82 stycken.

DSC00914

Tiden var knapp så jag var tvungen att fixa det här blixtsnabbt för att kunna vara med i tävlingen som går ut den 19/9. Jag har ju inte en susning om hur lång tid det tar för mitt paket att hamna hos Maria. Så igår fäste jag alla trådarna och den här gången gjorde jag ett riktigt stilfullt paket utan alltför mycket tejp. Jag tänkte att om jag lägger på det här paketet på söndagen så ska det väl för i jisses hinna fram i tid.  Nöjd och glad trippade jag visslande ut i hallen och parkerade mitt mycket stilfulla och snygga paket i hallen för vidare befordran kungliga postverket.

Då. Precis då kom jag på en sak. Jag hade ju glömt att fota hela härligheten. Det är ju kul att kunna lägga ut här på bloggen och kanske inspirera både mig själv och andra till små och stora dåd.  Jädrars så sur jag blev när jag kom på mitt misstag. Nu trippade jag inte tillbaka utan dundrade snarare fram som en tanks i hallen. På väg ut i köket blev jag varse mannen som i godan ro satt och tittade på fotboll. Glad, nöjd och lördagsavslappnad.  Då körde jag in huvudet och fräste:

– Det är egentligen ditt fel

– Va?

– Du vet hur klantig jag är och du borde frågat mig om jag fotat lapparna innan jag paketerade dem.

– Eh…..jaha….förlåt då

Det är en jädra tur att man har en man som vet precis hur man funkar. Att man går från 0 till 100 på ingen tid alls och att man då oftast inte har absolut kontroll över det som ramlar ur munnen.  Men han har i alla fall lärt sig under åren att inte garva åt mig så jag ser det. Inte precis då i alla fall, mitt i mitt klanteri. Men jag anar att han många gånger har haft svårt att hålla sig för skratt och hålla färgen. Det syns liksom i ansiktet. Han anlägger någon slags stenansikte utan någon som helst känsla. Då vet jag att han skrattar ihjäl sig åt mig…..inuti sig.

I det här fallet kunde jag ju inte ens med bästa vilja i världen skylla fadäsen på någon annan än mig själv.  Det suraste är ju när jag måste smyga tillbaka och säga att det var ju faktiskt inte hans fel. Det visste han ju liksom innan *S*……..och jag också.  Det var bättre när vi hade katt. Jag skyllde det mesta på den lille raringen. Man han  struntade ju i det……precis som mannen *S*.

Nåja, jag skar upp paketet och plockade ut rutorna för fotografering. Det var ju egentligen inte så mycket att gnöla för. Tog ingen tid alls. Det är väl mer att man har svårt att hantera sina tillkortakommanden mellan varven. Eller att de kommer för ofta. Eller att de är för många. Jag blir sur på mig själv i alla fall. Men vi har fått åtskilliga skratt genom åren.

Ja ja alla har vi våra svårigheter att bära. Jag har mig själv och det är tungt nog ibland när jag bär mig fjolligt åt.

Nu ligger i alla fall paketet hos postverket och jag hoppas att det hinner fram i tid.  Gör det inte det så får Maria i alla fall lappar som hon gör fjärrvärme av och boken finns ju att köpa.

Hoppas ni alla har en härlig söndag………..med eller utan mormorsrutor.

 

Fler mormorsrutor till cancerfonden

Det blev ytterligare några rutor till cancerfondenfilten. De små hjärtana som jag sytt dit i efterhand är virkade efter ett mönster som jag hittade härDSC00908

Snälla Soili som har den här bloggen har skickat bilder från Facebook till mig så jag kan hänga med i vad som händer trots att jag inte är medlem på fb. Det är toppensnällt av henne och jag är så tacksam. En vacker dag hoppas jag att jag kan göra något snällt tillbaka till henne. Man får ruva på det lite.

Hoppas ni har en bra onsdagskväll……med eller utan virkade hjärtan.

Mormorsrutor för cancerfonden och en varmhjärtad kille

Härom sistens så läste jag ett inlägg hos Soili som har den här bloggen. Hon hade hittat någon på Facebook som ville ha mormorsrutor i bomullsgarn, 15×15 cm och enbart enfärgade rosa. Snälla Soili lovade att förmedla adressen till kvinnan som höll i det hela till oss som inte har Fb. Nu har jag fått till några stycken rutor som jag tänkte skicka iväg.

DSC00899

Alla rutor damen får in skall sys/virkas ihop och sedan ska filtarna säljas och alla pengar går till cancerfonden. Det kändes rätt att ställa upp på det.

Jag virkade små hjärtan som jag fäst i mitten på mormorsrutan så det skulle bli lite liv i rutan.  Så har ni lite rosa bomullsgarn i gömmorna så kan ni också vara med och virka.

Jag brukar ju sitta och sticka på bussen till och från jobbet. En morgon var en av mina killar på avdelningen med och han var väldigt nyfiken på vad det var jag stickade på. Jag berättade att det var en yemenväst och varför små barn ibland behöver ha hjälp med att hålla värmen. Plus att en del bebisar får följa med mamma hem inslagna i tidningspapper. Han såg ganska tagen ut och tyckte att det var fantastiskt att så många människor stickade fjärrvärme till de små.

Det gick någon vecka och så en morgon så kom han in på mitt rum och räckte över ett nystan garn. Lite generat frågade han om det var rätt garn och om jag kunde använda det. Så klart det var rätt och så klart jag kan använda det. Det blir finfina mössor av det.

DSC00895

Man blir varm i hela kroppen och hjärtat sväller av glädje när en kille i trettioårsåldern, mitt i karriären, tänker till och gör något så gott.  Jag ska sticka upp så många mössor jag kan av garnet och sedan visa honom hur många små barn han hållit värmen åt med sitt nystan. Ingen kan göra allt men många bäckar små gör att det sprids godhet över världen.

Hoppas ni har en solig härlig onsdagseftermiddag och kväll, med eller utan fjärrvärmegarn.

Lapp på lapp men sömmen är långt borta

Himmel och plättar.  Lilla Tanten (min svärmor) frågade för en tid sedan om jag ville ta över lite mormorsrutor som hon hade liggande. Hon ser dåligt och hade väl accepterat att rutorna aldrig skulle bli sammanfogade av henne. Javisst sa jag det blir kanoners. Jag kanske kan göra en kudde. Hon ju lite rutor.  Efter att ha sett rutorna så undrar jag om de någonsin blir sammanfogade av mig heller. De är i ull *kli kli kli*. Och många. Väldigt många. Rent förbaskat många.

DSC00864

Lilla Tanten hade tänkt göra en filt visade det sig.  Och en kudde.  De här rutorna hade legat i plastpåsar i åratal utan att hon tagit sig för att virka eller sy ihop dem. Något ska jag väl kunna hitta på.  Eftersom jag är allergiskt mot ull så blir det bara korta stunder som jag kan arbeta med dem för annars får jag kliande blåsor i händerna.

Men nog är det en fin gåva att få. Nya fina hemvirkade mormorsrutor i en salig blandning av färger. Och många. Mycket många.

De större rutorna funderar jag på om jag inte ska göra ett par stolsdynor av. Då har jag ju vips dynor till alla fyra stolarna. Utan att behöva göra annat än att virka ihop dem.

Sedan är det bara att försöka komma ihåg att inte sätta ner ändan på någon av ulldynorna. För då jädrars. Det är ju illa nog att det kliar i händerna, ansiktet och armvecken när jag arbetar med ull.  Men om man ska behöva hålla på att klia sig i ändan också där går väl gränsen. Dessutom ser det förmodligen inte så jädra käckt ut heller.

Hoppas ni alla har en skön måndagskväll……med eller utan ullmormorsrutor i mängder.

Mager om ändan måste man vara…….

……om man ska få plats på den här lilla dynan. Jag samlade ihop lite garnrester och virkade lite rutor med det som fanns. Nu får jag väl virka måååånga varv runt med det svarta garnet för att plätten på något sätt ska komma upp i storlek  av en mindre sittdyna. Nåja då har man lite att göra den stunden. Jag tycker att jag genom alla år alltid haft oceaner av garnrester att välja och vraka emellan. Men sedan jag började sticka småmössor till fjärrvärme så går det åt nästan varenda decimeter garn. Så garnrester har jag oftast ont om.

DSC00851

En som inte är liten det är min kompis den gamla harpalten. Häromdagen satt han så fint och tittade på mig när jag skenade hem ifrån jobbet. Han ser märkbart förvånad ut varje gång. Undrar vad han tänker. -Nu är toktanten ute och far som en kippskodd räv igen. Hon borde ta det lugnt och äta lite på buskar och blommor som jag gör. Det är skönt. Det är livet.

DSC00850

Här regnar det och har gjort så större delen av dagen. Det gör inte så mycket egentligen för det är inte kallt. Jag mötte barnbarnet idag och vi gjorde sällskap på våra cyklar till Lidl. Vi handlade varsin dricka och en påse torrostade jordnötter åt morfar. Sedan cyklade vi hem i regnet. Nu är han nyäten och det är dags att spela spel och vara tillsammans. Det är mysigt att sitta runt köksbordet och spela spel och umgås, dricka lite dricka och prata.

Jag hoppas att ni alla har en bra torsdag. Med eller utan regn.

Sittdynan är faktiskt klar

I söndags när mannen var tillsammans med sina musikkamrater så passade jag på att färdigställa hans sittdyna till köksstolen.  Den blev faktiskt riktigt bra och mannen blev jätteglad när han fick den.  Kudden är sydd av vit fleece som jag köpte för 12:- i form av en filt.  Sedan sydde jag fast de sammanvirkade mormorsrutorna på kudden och vips blev det en mjukdyna för en magerrumpa.

DSC00710Vet faktiskt inte vad mannen menade med att ”nu har du bara tre till att göra”. Han kan väl inte i jösse namn tro att jag tänker sitta och göra sådana här dynor till alla stolarna.  Nä nån’ måtta får det väl vara. Men å andra sidan kanske man ska ta och virka små mormorsrutor av restgarnerna som blir framöver. Så lagom till att den första dynan är utsliten så är jag klar med den sista och får börja om igen. Urk, varför tänkte jag så nu då.

Jag har haft lite funderingar på att göra olika sorters sitsar till resten av stolarna. Någon gång. Inte nu.  Nu vill jag göra lite annat. Vad vet jag inte riktigt. Men det kanske vore en välgärning för min omgivning om jag tog och målade klart nyckelskåpet som jag började med för en evighet sedan. Den skulle bara stå och torka på kökssoffan innan jag strök nästa lager. Men den står där än. Har förmodligen slagit rot.  Men jag ska nog slå min närmaste omvärld med häpnad endera dagen och fixa till den.

Jag har också funderingar på knivar och gafflar, remmar och pärlor, spetssjal i mjukaste vita garn. Nä nu får jag ge mig och slutföra några av mina pågående projekt.

 

Stolsdyna av små mormorsrutor

Jag stickar ju en del till välgörenhet och det här är också ett projekt som har med ”göra väl” att göra. Men på hemmaplan. Mannen är ju mager om ändan, till skillnad från mig då så att säga. Han har alltid en dyna på sin köksstol men de dynor vi lyckats hitta har aldrig riktigt passat stolen. Dynan sticker utanför stolen med den påföljd att varje gång mannen reser sig upp så följer dynan med och ramlar ner på golvet.

Nu fick jag en ide om att göra en liten dyna som passar både stolen och mannens rumpa. Så då fick det bli små mormorsrutor som jag virkat ihop. Nu håller jag på att virka en kant runtom. Efter det ska jag sy en kudde av resterna av den vita fleecefilten jag hade och klippte remsor till julkransarna av. Sedan är det väl bara att sy fast sjoket av mormorsrutor på kudden tänker jag. Detta är virkat med enbart restgarner därav den lite märkliga blandningen av färger. Men den duger att parkera ändan på tycker jag.

Stoppningen till kudden är alla de trådändar jag sparat i glasburkar för att använda som just stoppning. På det viset slipper man köpa dyr stoppning på affären. Tror det var Knappmakerskan som tipsade om det.

DSC00693Jag får väl ägna lite tid i helgen på att försöka färdigställa det här arbetet så jag kan börja med något annat. Nu är jag inne i en sådan fas igen då jag har en hel hoper halvfärdiga saker som ligger eller hänger till sig.  Det får bli en rejäl uppryckning här märker jag. Men det är ju så rackarns kul att börja med något nytt precis just då som en idé slår rot i knoppen.

Hoppas ni alla har en riktigt bra lördag. Tro mig eller ej men solen tittade fram under ett par minuter i förmiddags. Det kändes fantastiskt. Dessutom har vi nästan sex grader varmt och den gamla skabbigt smutsiga snön försvinner ganska snabbt. Särskilt när man som jag varit ute med både kratta och borste och hackat och joxat för att luckra upp den.

Tjolahopp tjolahej nu sätter jag fart med virkandet igen.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag