14 Nov 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Livet, Vardagslycka
Etiketter:Livet, Tankar och funderingar, Vardagslycka
Jag var ju bjuden av min vän G till Julita gård under hösten och det var en härlig upplevelse. Jag hade aldrig varit där tidigare och det fanns så mycket att se. Vi gick runt i timmar och tittade i husen. Det är ju ett kulturarv till oss från gammal tid. Jag kan rekommendera en rundtur i området om ni har vägarna förbi.
Nu var det ju härliga naturgrejer det skulle handla om i det här inlägget. Jag älskar det stora i det lilla och det lilla i det stora. Jag fastnade direkt för det här torpet och dess tak. Det talade till mig och i min inre bild så stod det även en liten get på taket men den här bilden blir ju givetvis utan geten. Nu var det höst men jag hoppas att taket var mer grönt och prunkande under sommaren.
På en av mina utflykter med lunch och vidhängande promenad tillsammans med min vän T så hittade vi det här fantastiska trädet. Hela stammen var fylld med maskgångar. Nu vet jag ju inte hur väl trädet mår av det men det är ju ett fantastiskt ”hantverk” av maskarna. Så vackra mönster. Hjärtat är dock gjort av människohand.
På en trappa som jag använder mig av ibland fanns den här fina mossmedaljongen. Den ser nästan ut att vara upphöjd men det är den inte för den är platt som en pannkaka.
För två veckor sedan tog jag den här bilden på en fantastisk mossmosaik. Den gröna färgen är ännu mer illgrön än jag fick fram på bilden. Men nog är det vackert.
Nu i veckan när jag tog mig en promenad till stan så blev jag bjuden på en annan slags mosaik. Snömosaik.
Till stor glädje för sidensvansarna som brukar hälsa på en gång varje vinter och som slukar vartenda bär på busken på bara några minuter.
Ja det var lite om vad jag sett på mina strövtåg och utflykter. Jag är så tacksam för att jag har förmågan att njuta av och se naturens egna små underverk. För mig är det vardagslycka.
Hoppas ni alla har en härlig torsdag……med eller utan mosaik och nypon
07 Nov 2019
av bibbishantverk
i Andra hantverk, Åsikter och insikter om ditten och datten, Betong, Jul, Livet, Marknadsgrejer, Pysslerier och smått å gott, Second hand/Återbruk, Stickning
Etiketter:Betong, Jul, Livet, marknadsgrejer, Pyssel, Second hand/Återbruk, Snickerier, Stickning
Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.
I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!
Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig. Länk till hennes facebooksida.
Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.
Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.
Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.
Ja å’ så älgen förstås
Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.
Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar
27 Okt 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Gamla ting, Garn, Livet, Marknadsgrejer, Second hand/Återbruk, Stickning, Vardagslycka
Etiketter:Gamla ting, garn, Livet, marknadsgrejer, Second hand/Återbruk, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka
Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.
Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15. Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.
Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.
Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården. Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.
Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.
När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.
Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt. Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående. Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.
Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.
12 Okt 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Bakat, Livet, Mindre lyckade projekt, Vardagslycka
Etiketter:Annat smått och gott, Bakat, Livet, Mindre lyckade projekt, Tankar och funderingar, Vardagslycka
Hej hopp, det var ett tag sedan men nu så har proppen gått ur igen och jag ska försöka mig på ett inlägg.
För lite sedan gick jag iväg till vårt sophus för att slänga några påsar. Det var en pyttepåse med konservburkar, en påse med plast och en papperskasse med kartongbitar som skulle tömmas. Inga konstigheter.
Tjolahopptjolahej, här tömdes och slängdes och fixades och trixades med god fart och jag traskade hemåt. När jag kom till ytterdörren hade jag ingen nyckel. Eftersom jag inte hade några fickor på dagens utstyrsel så hade jag trätt nyckelringen på ett finger. Det borde jag ju ha varit vuxen nog att förstå att det var ingen bra idé. Tvärtom, det var en urusel ide. Var fasen var min hemnyckel.
Jag gick med en väldig fart tillbaka till sophuset för att se om jag tappat den på vägen. Det hade jag inte. Så in i sophuset igen. Det luktar inte gott där. Man vill ju liksom lämna det man har att lämna och gå därifrån fortare än kvickt. Nu var jag tvungen att försöka titta i den mindre soptunnan och se om jag kunde se någon nyckel med ett stort rött plasthjärta på en ring bredvid. Nääääää inte där. Vidare till plasten. Det är en stooooor soptunna men som tur var så var det inte så mycket i den och jag nådde ner och kunde putta ett par påsar åt sidan så jag såg ner. Inte där heller.
Återstår då bara den jättestora soptunnan för kartong. Den var knökfull.
Dessutom stod den längst in till vänster så jag fick börja med att maka på de andra. Jag närde en förhoppning om att nyckeln låg bland det jag tömt ut, alltså överst. Det gjorde den inte. Jag försökte plocka undan och flytta på kartonger och jox för att kunna se bättre. Det gick inget vidare det heller. Jag är ju bara 157 någonting så jag når ju för farao knappt över kanten. Jag brukar skoja och säga att om man skulle mangla ut mig från mitten så skulle jag bli gott och väl 2,13. Det hade behövts här kan jag säga.
Nu kände jag hur jag höll på att bli hysterisk. Fy farao så jag ställt till det. Alldeles själv. Byta lås. Dyrt. Jag var förbannad på mig själv för att jag burit mig så idiotiskt åt. Nu kom jag på att ett par som bor i området och i närheten av sophuset brukar vara hemma på dagarna och han är som en liten hustomte. Jag gick dit och ringde på och hans fru fick höra om mitt eländes elände och hon lovade att hennes man skulle komma och hjälpa mig.
Jag gick tillbaka till sophuset och efter tre minuter så kom den hjälpsamma mannen med en ficklampa. Han började flytta runt grejer och lyste och lyste men till slut sa han att han kunde inte se någon nyckel. I samma ögonblick som han sa det så kom hans fru in med en lång stång i handen och sa att han skulle prova med den där. En magnetstång! Hon traskade hemåt och jag tittade på honom när han for runt med den där stången efter kanterna i botten. Rätt som det var så slutade han och drog upp stången och kors i hela fridens dagar…….där hängde min nyckel!
Jag kan inte minnas när jag blev så galet glad. Jag kramade om mannen jättehårt och grät några glädjetårar. Han såg lite bestört ut men ibland kan man inte hejda sin vilda glädje. Jag gick med honom hem och tackade hans fru för att jag hade fått ”låna” honom.Det är banne mig en vardagslycka att ha snälla hjälpsamma människor omkring sig när det tjorvar till sig.
Dagen efter bakade jag en stor äppelkaka och lämnade tillsammans med vaniljvisp till de vänliga människorna.
Damen i huset tipsade mig om hur hon brukade göra när hon inte hade fickor till nycklarna när hon skulle gå till t ex sophuset. Hon använde ett nyckelband. Det gör jag också numera för fy farao för att rota bland sopor.
Nu till ett par andra saker. Lite gulligare och lite finare som gör att vi får soplukten ur näsan. Den här lilla tjockisen stod och mumsade hö när vi stod på Medåkers marknad tidigare i år. Kan ni tänka er, en enhörning, det måste väl vara den enda i sitt slag. Barnen fick rida och ibland känner jag att jag skulle också vilja vara liten och få rida på en liten lagom tjock enhörning med flätad man.
En liten blomma ska ni få av mig nu i gråvädret. Nu tar det ett tag innan dessa blommar igen. Vackra små solar som jag hoppas kan lysa upp tillvaron för den som kikar in.
Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan enhörningar
04 Sep 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, konstiga saker, Livet
Etiketter:konstiga saker, Livet, Tankar och funderingar
Jag hade dörren mot altanen öppen när det var skugga åt det hållet. Skönt att få in lite sval luft. Så ställde jag mig vid diskbänken och donade och fick för mig att jag kanske behövde vattna lite på ett par blomster jag har står i kruka på altanen. Jag vänder mig lite och ska ta ett par steg till dörren och då ser jag den.
Fy farao en gigantisk vårtbitare hade lyckats ta sig in och parkerat sig i persiennen. Jag försökte förklara för honom att bara för att han var en oväntad gäst kunde han inte vänta sig vare sig kaffe eller annat och eftersom han inte heller betalade hyra här så var han tvungen att gå hem till sig. Eller i alla fall ut. Det sket han i kan jag säga. Jaha, när det inte går att snacka ut en mysko besökare vad gör man då? Jag var inte beredd att ta honom med handen och putta ut honom för dom bits dom där sakerna.
Fram med diskborsten och en handduk. Vad jag skulle ha handduken till är jag inte riktigt på det klara med än för jag trodde tydligen att jag skulle kunna peta ut odjuret med borsten och med andra handen hålla upp handduken framför så han inte fick för sig att fara upp i nosen på mej. I vilket fall så funkade inte den taktiken för handduken hängde ju som på en lessen dräng och gjorde ingen som helst nytta.
Peta, peta, peta. Försiktigt och sakta medans jag talade lugnande. Om det var till mig själv eller till det ignoranta odjuret som inte tidigare brytt sig om mina instruktioner om vilken sida av dörren han borde befinna sig på det har jag ingen aning om men truten gick som en lärkvinge. Jädrar vad han knep sig kvar och så rädd jag var att göra illa honom. Jag vill ju inte på något sätt skada djur. Jo getingar men det är en annan historia.
Efter mycket försiktigt petande och viftande med handduken så lessnade odjuret och hoppade ut på altangolvet. Jag stängde dörren fort som bara rackarns. Jag såg hur han långsamt traskade iväg över golvet och försvann ur synhåll.
Det här besöket kändes nästan lika besvärande som då för nästan 40 år sedan då vi fick in en stor fladdermus i sovrummet 6 våningar upp i huset. Det var inte att leka med.
Nä jag föredrar sådana här rara husdjur som i o f s också kan bita ifrån när det inte passar.
Jag kelar hellre med den här pälsbollen än med en enveten jädrans vårtbitarterrorist. Den här snygga killen heter Murre och sällskapade med min kompis T och mig i paviljongen när det var F1-lopp i Ungern. Som ni ser tröttnade han på både loppet och oss och tog sig en tupplur innan det var dags att gå ut och sätta skräck i övriga omkringboende kattor.
Hoppas ni har en kanonfin onsdag……med eller utan vårtbitarbesök
17 Aug 2019
av bibbishantverk
i Andra hantverk, Åsikter och insikter om ditten och datten, Fjärrvärme, Gamla ting, Livet, Pysslerier och smått å gott, Restgarnstips, Second hand/Återbruk, Vardagslycka, Välgörenhet
Etiketter:Annat smått och gott, fjärrvärme, Gamla ting, Livet, Restgarnstips, Second hand/Återbruk, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Välgörenhet
För ett bra tag sedan så tog jag ut min cykel ur boden och skulle hoja iväg på uppdrag. Då var bakhjulet platt som en pannkaka. Fy farao. Jag släpade ner cykeln till den ordinarie cykelreparatören men han sa att det skulle ta 6 dagar innan jag kunde få den tillbaka. Näääääää, sex dagar är alldeles för mycket för jag kör ju inte bil och jag cyklar ju i stort sett varje dag på min trogna gamla Monark. Hur i jisses skulle jag klara mig i sex dagar utan hojen nu när det är sommar och varmt och kanonväder för cykling. Jag tackade för mig och tog min cykel och vandrade vidare.
Iväg till nästa cykelreparatör som sa att om jag lämnade cykeln så kunde jag hämta den om en timme. Jippppiiiiiiii! Det var banne mig lite skillnad. Jag skojade och sa att det var nästan värt ett par pilsner att få sådan snabb behandling. Jag gick och fikade och strosade lite i ett par butiker och sedan var det dags att hämta hojen. När jag gick förbi systembolaget så kom jag att tänka på vad jag skojat om och tog och gick in för att botanisera bland ölsorterna. Tänkte att ett par pilser skulle liva upp det hela och även visa på min uppskattning för det snabba jobbet. Dessutom var det ju fredag.
Jag hittade en öl som var klockren. Titta bara, kan det bli mer passande när man har punktering. Man tror banne mig att det nästan inte är sant. Flat tire/platt däck. Ja det var ju precis det jag kom släpande med. En hoj med platt däck.
Jag köpte två små burkar och överlämnade när jag hämtade och betalade för cykeln. Reparatören blev hyfsat storögd och skrattade högt för han hade aldrig sett den ölen förut och undrade vart jag hade fått tag i den. Nu vet han. Jag var nöjd och han var nöjd och cykeln var färdig och pumpad.
Jag stickar ju en del för att sedan skicka vidare som fjärrvärme till frusna små barn. Oftast är det då mössor jag stickar. Mössor håller de små varma så de överlever nätterna i kyla. Ibland får jag en massa garn och då stickar jag till välgörenhet för dessa garner.
Det är faktiskt kanoners att använda gamla restgarner eller köpa garn på second hand när man ska välgörenhetssticka. Det behöver inte bli så dyrt och man gör ändå en riktigt bra insats.
När det så är dags att skicka iväg så använder jag mig av gamla frimärken från sådana årssamlingar. Varför ska dom ligga år ut och år in i en låda när de inte är värda mer än summan som står på dem. Nä då använder jag dem och tapetserar paketen med dem.Många frimärken bli’re. Ibland så många så det nästan inte får plats med namn, adress samt avsändare men det funkar. Det här paketet blev ändå rätt skapligt eftersom jag använde mig av ett 40-kronorsmärke också. Ett bra sätt att använda gamla frimärken alltså.
Eftersom det ändå är sommar än så länge så kan jag bjuda på lite nyckelpigor också. Jag har ju lite som mitt signum att jag sätter nyckelpigor på vissa saker jag säljer på marknaderna. T ex mina kvastar. Här är en stol som man faktiskt blir ganska glad av. Det är en gammal stol som fått ett fint linnetyg som sits.
Jag hoppas ni alla har det finfint trots att sommaren nu börjar gå mot sitt slut. Det är lite svalare om kvällar och nätter vilket jag uppskattar för då sover jag så gott. Den här sommaren har varit lite lättare än de tidigare. Jag håller väl på att vänja mig helt vid att vara ensam men jag är tacksam för min lilla familj och de nära vänner jag har. Jag har det ju så bra som är omgiven av omtanke och kärlek. Vardagslycka är att känna att man inte är ensam.
Jag hoppas ni alla har en härlig lördag……..med eller utan punka
13 Jul 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Förvaring, Garn, Livet, Marknadsgrejer, Mönster, Pysslerier och smått å gott, Second hand/Återbruk, Virkning
Etiketter:Förvaring, marknadsgrejer, Pyssel, Second hand/Återbruk, Tankar och funderingar, Tips, Virkning
Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.
Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.
Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.
Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.
Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät
07 Jul 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Förvaring, Livet, Presenter, Pysslerier och smått å gott, Second hand/Återbruk
Etiketter:Annat smått och gott, Förvaring, Livet, presenter, Pyssel, Second hand/Återbruk, Tankar och funderingar
Ja jädrars. Nu har jag ju i o f s varit pensionär i två år redan men det var för att jag tog avtalspension vid 63. Nu har jag blivit ”riktig” pensionär och har alla de förmåner som följer med det.
Här i kommunen får panchisar åka buss gratis mellan kl 9 och 14 alla vardagar samt under obegränsad tid på helger. Det är ju kanoners för då kan jag ju ta bussen till Torshälla och köpa lite garn då och då. Skulle jag inte ha busskortet skulle den turen kosta mig mellan 48 och 64 kronor tur och retur beroende på vilket slags betalning jag väljer. Dyrt. Då blir det inte många resor det kan jag säga. Men nu kan man flänga runt av hjärtans lust om man nu vill det. För min del är busskortet ett verktyg till att kunna utföra olika slags önskemål jag har. T ex att åka ut till Rusta eller Jula och köpa något som jag absolut behöver t ex en skräptunna med ugglor. Ett måste i varje kvinnas hem faktiskt. I det här fallet så var det min dotter som fick den här charmiga pjäsen. Den fina blomman som skymtar vid sidan av har jag fått av grannarna A och B.
Något som inte funkar med bussen är att frakta skräp och skrot till tippen. Då får man plocka fram den trogna hojen och packa både fram och baktill och sedan fräsa iväg. Tjugo minuter dit och tjugo minuter hem det blir fin motion för mig som av naturen är alldeles förfärligt lat och bekväm. Så det har blivit några vändor i sommar med diverse säckar, påsar och kassar. Det är fin cykelbana i stort sett hela vägen så det är helt ok att hoja.
Nu tror ni att när jag äntligen är pensionist så är jag ju så mycket ledig och hinner med massor av saker. Det ena är sant, jag är ledig mycket men jag hinner inte med särskilt mycket tycker jag. Dagarna går så fort och vips är det dags att gå till sängs. Jo man hinner ju med lite smått varje dag men de där riktigt stora underverken och grejerna som man borde göra lyser med sin frånvaro. Men sk*t samma det kommer ju en dag i morgon också. Jag har nog svart bälte i att skjuta tråkiga göromål framför mig. Måntro de kanske förångas och går upp i rök och dis eller bara som genom ett herrans under försvinner från min måste-göra-lista.
Något som jag i alla fall har tagit mig för med är att klä om min urfula strykbräda. Tyget var blekt och sprucket på kanterna så nu var det dags. Jag tog ett gammalt påslakan som det förmodligen var antikvärde på och klippte isär och sedan var det bara att gå loss med en massa klämmor och häftpistolen. Resultatet blev enligt mitt sätt att se det lysande och jag är helnöjd. Det som blev kvar av påslakanet blir tygblöjor till något behövande land.
Någon av er som tror att jag kommer att ligga i som en utter och stryka mer än vanligt nu när jag fått till en så snygg strykbräda? Nääää, jag tänkte väl det. Jag stryker egentligen bara dukar som jag ska ha med mig ut på marknader men då blir det ju roligare att stryka dom plättarna i alla fall.
Det här med att få vara pensionist. Tänk så bra jag tycker att jag har det. Jag är hyfsat frisk och har intressen och ett bra socialt skyddsnät med familj och vänner. Jag kan komma och gå som jag vill, göra vad jag vill när jag vill. Jag måste inte släpa mig upp i ottan varje morgon och gå iväg till bussen. Efter 46 års arbetsliv så är jag ledig. Varje dag. Jag har det så bra.
Livet ser bra ut för mig även om jag hade önskat att det varit annorlunda. När mannen gick bort stannade världen och tiden och livet vände. Det tog tid och tar fortfarande efter tre år tid att komma igen. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam för jag trivs skapligt bra i mitt eget sällskap men det här är ju ingen självvald ensamhet. Jag hade helst sett att vi fått många många fler år tillsamman då båda var pensionister och kunde fara runt och göra det vi tyckte om. Det blev inte så och jag kämpar fortfarande varje dag med att hantera olika saker och känslor som dyker upp. Det är inte helt lätt men livet börjar kännas ”lugnare”. Jag är en krigare och kommer aldrig att ge upp för jag har ju ett fortsatt liv att leva.
Jag hoppas ni alla har en riktigt härlig söndag……..med eller utan sällskap
19 Jun 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Förvaring, Gamla ting, Livet, Marknadsgrejer, Presenter, Second hand/Återbruk, Smycken, Vardagslycka
Etiketter:Annat smått och gott, Förvaring, Livet, marknadsgrejer, presenter, Second hand/Återbruk, Smycken, Tankar och funderingar, Vardagslycka
För lite sedan stod jag och min kompis på Malmköpings gammeldags marknad. Jag brukar ju gå runt och ta bilder på lite olika saker men det hanns inte med den här gången. På vägen till ”damrummet” sprang jag dock på den alltid lika glada och trevliga Maria som har Orkidé Smycken och där passade jag på att ta kort på hennes fina hjärtan. Vissa människor träffar man ju bara på olika marknader och det är lika roligt att ses varje gång. Den här marknaden är toppen och jag var nöjd med resultatet av den när jag for hem.
Av min vän G fick jag en så fin gammal förbandslåda i trä. Det är väldigt mycket nostalgi i sådana gamla ting. Jag älskar saker som har varit med länge och använder hellre dem än alla plastgrejer som finns överallt i miljontal. Nu fiffilurar jag bara på var jag ska ha den för jag vill ju inte fylla den med förbandsmaterial och ställa in den i ett skåp. Nej ute något av rummen ska den vara så jag kan se den varje dag.
När jag skulle hoja till dottern en eftermiddag så fick jag sällskap på cykelbanan. Den figuren var dock något saktfärdigare än jag så jag insåg att det där är rent livsfarlig för den. Jag stannade cykeln och instruerade den om att det här var ett totalt olämpligt ställe att vara på för en liten snigel. Jag fick upp den på ett par blad eftersom jag inte ville lyfta den i skalet och så fick han/hon/den/det en liten luftfärd över till andra sidan cykelbanan. Nog är dom väl vackra i alla fall och tänk så behändigt att bära med sig sitt hus.
Undrar om det hjälpte att jag berättade om trafikregler och annat matnyttigt eller om det var för döva öron(!?) precis som med den förgrönade anden som låg och vilade mitt i bussfilen för några år sedan och som jag läxade upp med trafikregler till de övriga bussväntarnas stora glädje.
Här är i alla fall två som håller sig där dom ska vara. I vattnet. När jag först såg dem så var de tätt ihop men innan jag fått hejd på hojen och kommit av den samt fiskat upp kameran ur handväskan då hade scenen ändrat sig och jag såg bara två svanändor sticka upp ur vattnet. De kom upp och försvann ner igen. Hela tiden gled de längre och längre ifrån varandra. Det hjälpte inte att jag besviket frustade näääääää. Hjälpte inte ett dugg. Till slut var det visst slut på rumpuppvisandet och de var enligt mitt sätt att se det på rätt köl igen men långt ifrån varandra. Men va’ fasen, rosor är rosor om än i sprucket krus och svanar är svanar om än en bit ifrån varandra.
Nog är det fint att svanarna håller ihop hela livet. Det är ju så man vill ha det själv också. Kärlek.
Vardagslycka är att se det stora i det lilla och det lilla i det stora.
Jag hoppas ni alla har en finfin onsdag………med eller utan sniglar och svanstjärtar
11 Jun 2019
av bibbishantverk
i Åsikter och insikter om ditten och datten, Livet, Vardagslycka
Etiketter:Livet, Tankar och funderingar, Vardagslycka
det sa min mamma att jag var och det är nog sant. För några veckor sedan var jag ute och for med cykeln och hade lämnat grejer hos Röda Korset och handlat grejer på ÖoB och var på väg hemåt. Såg då att dom hade stora gröna växter utanför EMs varuhus så jag cyklade in och tittade. Då sålde de tuijaplantor för 59:-. En sådan ville jag ju ha men nu var ju cykeln redan fullproppad med påsar och på pakethållaren hade jag två kvastskaft. Jag cyklade hem och fiffilurade lite men dagen därpå for jag tillbaka och köpte en tuija. Ägaren stod och vattnade och han undrade hur jag skulle få med mig den där. På cykeln förstås sa jag och då skrattade han. – Jaha du är en sån sa han och jag undrade vad han menade och då sa han att han brukade bo i Thailand och där får folk med sig hur mycket som helst på sina cyklar. Vi skrattade och skojade lite men sen var det dags att lasta.
Jag är 157 lång (och ta mig fasen snart lika bred) och hela plantan med kruka nådde mig till nyckelbenet. Jag vecklade ut min medhavda blå påse från det kända möbelvaruhuset ni vet och lade ner plantan i den. Om krukan hade jag knutit en plastpåse så inte jorden skulle ramla ut och på motsatta kortsidan av den blå påsen vek jag in kanten så toppen på plantan hade fritt och bra och kunde vippa glatt när vi åkte över trottoarkanter och gupp.
Sen var det ju bara att förankra påsen i styret efter konstens alla regler. Skulle de små handtagen som den hängde på styret i ge sig så var ett långt handtag förankrat i ringklockan. Så om det ena släppte så skulle inte hela fadderasket ramla i backen direkt utan jag skulle ha tid på mig att stanna och fixa till förödelsen på något sätt. Ibland är det bra att vara envis och se till så att man kan klara sig själv. Jag har vänner och grannar som alltid erbjuder sin hjälp men jag försöker alltid själv först. På något sätt känns det lite som att jag utmanar mig själv att hitta på lösningar och bevara min självständighet så mycket det går.
Jag älskar min gamla cykel. Tänk så smidigt det är att hoja. Man tar sig fram på ett enkelt sätt och gratis är det också plus att man får röra på sig ute i friska luften. Den här gamla Monarken är ju från 90-talet och byggd som en ardenner och passar mig perfekt.
Ett helt annat slags åk blev vi presenterade för jag och min vän T när vi var i Sundbyholm. Vi stod och beundrade den här saken
Jösses vilket åk. Det var så mycket finesser så det var galet. Panelen fram såg ut som cockpit på ett flygplan. Jag ger mig tusan på att man kunde värma matlådan någonstans på den också. Himmel och plättar. Sitta i den där måste ju vara som att sitta hemma i soffan. Efter ett par minuter så kom det en karl fram och det visade sig vara en gammal kollega från jobbet och han ägde det här åket. Han var mycket stolt och vi gjorde honom glad genom att titta beundrande. Men hörrni, jag tror inte att han ens skulle ha övervägt att släpa hem en stor yvig tuija med jordig kruka på sitt oerhört välputsade åk så om man då jämför nyttan så leder min gamla damtralla med 1-0. Eller vad säger ni.
En liten vardagslycka ramlade in i form av en morotskaksbit. Mums. Precis lagom. Tack snälla B
Jag upptäckte just att jag haft bloggen i 7 år. Inte undra på att jag börjar mattas och det blir glesare och glesare mellan inläggen. Jag tycker ju det är roligt men ändå så upptäcker jag att oj och hoppsan så lång tid det gått sedan jag bloggade sist. Jaja, det får väl bli som det kan. Så länge ni tycker det är roligt att gå in här och läsa så länge håller jag väl på.
Jag hoppas ni har det kanoners…….med eller utan välputsade lyxåk
Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg
