Bibbis blandning

Hej svejs på er allihop. Jag hoppas ni har finfina dagar trots att det ibland är grått och mulet ute. Själv njuter jag av höstens färger och dunklet som kommer smygande och som gör att det är så mysigt att tända levande ljus. Ute är det ju på sina ställen en explosion av färger. Det här trädet står utanför garageplanen hos mig

Jag har varit med min vän G till hennes torp i slutet av september och i början av oktober och då har vi även passat på att gå i skogen. Skogen där vi gick var snål med både svamp och lingon men för min del gör det ingenting för jag njuter av att bara gå där i mossan och känna svikten under fötterna. Att gå i skogen och lyssna på trädens sus och känna dofterna från marken är ren och skär terapi för själen.  Naturligtvis hittade vi svamp. Hon hittade kantareller medan jag mest hittade svampar av den här varianten

och sådana här

mossa på en gren högt upp

på hemvägen växte det blåklockor

Nog är det väl otroligt att det kan blomma och vara så grönt och fint den här tiden på säsongen.

Hemmavid har det varit frost och morgonen efter var jag ut och hämtade in mina rosor som var kvar. Det är minirosor som vi fått för åratal sedan, ni vet sådana där små som får plats med kruka och hela rasket i en liten kaffekopp. När dessa blommat klart inne har jag planterat ut dem på baksidan i min huller-om-buller-rabatt där det hamnat lite av varje under åren. Nu har dessa pytteplantor växt till sig och är ca 30-35 cm höga och i år har de blommat helt galet mycket.

Det är väl vardagslycka att få se pyttesmå plantor man fått av goda vänner växa sig starka och vackra. Jag är ju inte någon trädgårdsmästare så jag är ju överlycklig när jag lyckas få något att överleva.

Sedan har jag ju varit iväg och frukostlunchat med vännen G. Toast med lite grönsaker och kaffe till det då står man sig de tre timmar som vi brukar bli sittande.

Det är rent otroligt så fort tiden går när man är tillsammans med människor som man trivs ihop med. Det kommer hela tiden människor fram till vårt bord och småpratar en stund och man känner sig alltid så välkommen. Mycket skratt och mycket värme.   Jag ska nog skriva ett inlägg om dessa människor längre fram.

Eftersom kompisen var i fylla-år-tagen så fick hon en speciell toast

Det behövs inte så mycket för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det lilla extra kan ju t ex bestå av två tårtljus och partyparaplyer. Man kan med väldigt enkla medel överraska och göra någon väldans glad och rörd. Omtanken är det viktigaste. Nu kom det ju en liten skvätt tårar och det blev några fler när personalen och jag sjöng ”Ja må hon leva”. En lagom hyllning till en kär vän som inte vill fira stort.

Jag har ju faktiskt hunnit med att sticka lite också. Jösses,  det där lät det. Som om jag skulle vara så vanvettigt upptagen så det var helt galet. Det är jag inte. Jag har det så lugnt och skönt och bra. Jag knallar på i lagom takt och vägrar stressa. Jag träffar dem jag vill träffa och gör det jag vill göra och sk*ter i att göra det jag inte vill. Nåja, dammsuga måste man ju har jag hört men det händer då inte stup i kvarten.

Jo visst ja sjalen skulle ni ju få se också

Två sådana sjalar i mjukt mjukt klifritt acryl har det blivit. De ska få följa med ut på julmarknad tänkte jag.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höst………med eller utan skogspromenader