Jag hade dörren mot altanen öppen när det var skugga åt det hållet. Skönt att få in lite sval luft. Så ställde jag mig vid diskbänken och donade och fick för mig att jag kanske behövde vattna lite på ett par blomster jag har står i kruka på altanen. Jag vänder mig lite och ska ta ett par steg till dörren och då ser jag den.
Fy farao en gigantisk vårtbitare hade lyckats ta sig in och parkerat sig i persiennen. Jag försökte förklara för honom att bara för att han var en oväntad gäst kunde han inte vänta sig vare sig kaffe eller annat och eftersom han inte heller betalade hyra här så var han tvungen att gå hem till sig. Eller i alla fall ut. Det sket han i kan jag säga. Jaha, när det inte går att snacka ut en mysko besökare vad gör man då? Jag var inte beredd att ta honom med handen och putta ut honom för dom bits dom där sakerna.
Fram med diskborsten och en handduk. Vad jag skulle ha handduken till är jag inte riktigt på det klara med än för jag trodde tydligen att jag skulle kunna peta ut odjuret med borsten och med andra handen hålla upp handduken framför så han inte fick för sig att fara upp i nosen på mej. I vilket fall så funkade inte den taktiken för handduken hängde ju som på en lessen dräng och gjorde ingen som helst nytta.
Peta, peta, peta. Försiktigt och sakta medans jag talade lugnande. Om det var till mig själv eller till det ignoranta odjuret som inte tidigare brytt sig om mina instruktioner om vilken sida av dörren han borde befinna sig på det har jag ingen aning om men truten gick som en lärkvinge. Jädrar vad han knep sig kvar och så rädd jag var att göra illa honom. Jag vill ju inte på något sätt skada djur. Jo getingar men det är en annan historia.
Efter mycket försiktigt petande och viftande med handduken så lessnade odjuret och hoppade ut på altangolvet. Jag stängde dörren fort som bara rackarns. Jag såg hur han långsamt traskade iväg över golvet och försvann ur synhåll.
Det här besöket kändes nästan lika besvärande som då för nästan 40 år sedan då vi fick in en stor fladdermus i sovrummet 6 våningar upp i huset. Det var inte att leka med.
Nä jag föredrar sådana här rara husdjur som i o f s också kan bita ifrån när det inte passar.
Jag kelar hellre med den här pälsbollen än med en enveten jädrans vårtbitarterrorist. Den här snygga killen heter Murre och sällskapade med min kompis T och mig i paviljongen när det var F1-lopp i Ungern. Som ni ser tröttnade han på både loppet och oss och tog sig en tupplur innan det var dags att gå ut och sätta skräck i övriga omkringboende kattor.
Hoppas ni har en kanonfin onsdag……med eller utan vårtbitarbesök
