Nu är det jul igen. Det blir det ju varje år men i år har jag inte hängt med alls. Jag blev ju ensam för ett och ett halvt år sedan och förra julen gick antagligen på autopilot men jag har egentligen inget minne av den mer än att den älskade dottern och det älskade barnbarnet var här och vi gjorde det bästa vi kunde för att det skulle kännas ”vanligt”.
Ärligt talat har jag faktiskt aldrig varit någon julvurmare. När dottern var liten och växte upp så var det givetvis fullt julpådrag med tomtar och bakning, matlagning och stök. Precis så som det av tradition ska vara vid juletid. När dottern flyttade hemifrån så har allt stökande minskat vartefter åren gått. Mannen var dock väldigt förtjust i julen och han älskade att planera och laga mat och dona. Jisses, han började redan i slutet av oktober att prata om vad han skulle ha på julbordet och vad han skulle laga. Själv tyckte jag att fick jag på några juldukar och ställa ett par tomtar i trappan ja då var det jul. Det räckte liksom för mig.
I år är jag sämre än sämst. Jag fick igång adventsljusstaken för ett par dagar sedan men då kändes det inte aktuellt att ställa upp den faktiskt. Inte en julduk i sikte och vad det gäller tomteriet så lyser även det med sin frånvaro. Jag fick för ett par veckor sedan en adventskalender med gammaldags motiv. Den var nyproducerad men jag gillar den. Sedan hade jag en gammal antik adventskalender som jag fått av samma kompis så båda två står på hyllan i köket. Det är glitter på och det älskar jag. Synd att det inte syns på bilden
För ett par dagar sedan kom mannens syster och hennes man förbi med en julblomma åt mig. Den får tillsammans med adventskalendrarna vara årets julpynt.
Den ”riktiga” julen ska jag fira hemma hos dottern och barnbarnet. Det ska skapas nya traditioner och egna julritualer. Precis så som det ska vara. Så i år behöver jag bara trippa iväg hem till dem och sätta mig vid dukat bord. Dottern är kanonduktig på att laga mat och baka. Barnbarnet gillar det också. De två följer i pappa/morfars fotspår för han gillade att laga mat. Det gör ju definitivt inte jag så jag är tacksam för att den lilla familjen tar över juleriet.
Ja så är det. Trots att jag inte julpyntat, bakat, storstädat och lagat massor med julmat……så blir det faktiskt jul ändå.
Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde svinga i en vacker båge. En båge som sände ut kärlek och gemenskap till alla som är ensamma. En båge som samlade upp alla ensamma och lät dem vara tillsammans.
Jag försöker tänka på grundanledningen till att vi firar jul och känner att det som är viktigare än allt pynt i världen är familjen, kärleken och hoppet. Så i morgon traskar jag iväg till min familj, dotter och barnbarn, med hjärtat fyllt av kärlek och full av tro på framtiden.
Jag önskar er alla en riktigt God Jul………med eller utan julpynt
