Gammalt och lite rörigt

Jag har under en tid funderat mycket på varför jag är som jag är och varför jag väljer det jag väljer. Egentligen så vet jag varför men jag fiffilurar på det ändå.

När jag var barn så bodde jag i ett hem där ingenting fick vara framme. Allt skulle vara i skåp och lådor eller bakom draperier. Man skulle sitta stilla och rak i ryggen, ha en leksak framme åt gången och absolut inte lägga några vantar på pallen i hallen. Inga nycklar på byrån i hallen och inga skor innanför dörren. Enkelt sagt det skulle inte se ut som om någon bodde där och stökade till. Det skulle vara som att stiga in i en möbelkatalog.

Det var då. Några år efter att jag flyttat hemifrån hade jag det likadant hos mig för det satt ju i. Men sedan var det som om någonting flydde mig och något annat kom i stället. En starkare känsla för vem jag var och är och den personen är definitivt inte någon som strikt och räddhågset håller sig innanför uppsatta ramar. Det tog lite tid innan jag fattade att jag faktiskt kunde bestämma själv hur jag ville ha saker och ting och framför allt hur jag inte ville ha det. Ingen kunde längre skrämma mig till lydnad.

Så i mannens och mitt hem råder full frihet. Vi har det lite rörigt men som jag tycker på ett trevligt sätt. När mannen orkade hantverka så hade vi ofta verktygsmaskinerna inne i köket och brädor och doningar stående lite varstans där.  Så kan man plussa på med mina egna projekt som också kan bli ganska platskrävande och röriga ibland. Men vi bor ju för jisses här och ska väl utnyttja de rum vi har på bästa sätt. Inte ha rum som utställningsrum.

En bekant till mig byter ofta färg och modell på sina rum. Är det modernt och inne med svart så kastas allt ut och det köps nytt. Nya lampor med svarta skärmar, svarta gardiner och det tapetseras med svart/vitt. O s v, o s v. Hon har inget gammalt hemma utan allt är nytt och köpt på butikskedjor. Jag får faktiskt lite ont i magen om jag någon gång går dit för det känns som om huset inte har någon själ trots att huset är jättefint inrett och allt är tiptop. Köket ser f ö ut som ett utdrag från Månbas Alpha. Supermodernt. Jag skulle få dåndimpen om jag skulle behöva laga mat i ett sådant kök. Nä jag nöjer mig med vårt gamla kök som lutar lite och där det blåser isvindar från de köksskåp som är mot ytterväggen. Vi gillar varandra  hon och jag men är väldigt olika. Hon vet att jag är antik i mitt sätt och jag vet att hon är supermodern i sitt sätt. Jag skulle aldrig kunna ha det så i mitt hem. Alla möbler och saker vi har äger en historia. Det finns något bakom som ger betydelse och värde.  Vi har inga svindyra antikviteter men vi har gamla allmogemöbler och gamla ting som berättar om svunna tider. Det mesta är arvegods men en del har vi handlat i antikaffärer eller på loppisar.

DSC01639.JPG

I köket har vi en kökssoffa som jag egentligen inte vet ursprunget på men som var med under hela min barndom. Den stod i vår sommarstuga och vår dotter sov i den när vi var på besök hos mina föräldrar. Pappa har lutat av den för den var blå och mamma har sytt dynan. Bakom soffan står en myggdörr som mannen snajsat till för att vi skulle kunna vädra när vi hade kattor. En korg restgarner, en hög mössor som ska sys ihop, en bunt tidningar som ska läsas och en påbörjad stickning av filtremsor. I förgrunden mannens kontrabas. Det modernaste på den här bilden är väl traven med näringsdrycker längst bort i soffan.  Rörigt…….javisst, men det gör inget.

DSC01636.JPG

På en av väggarna i köket hänger gamla verktyg och ting ifrån mannens morföräldrar. Där har också lite småsaker blivit upphängda med tiden. Saker som tillverkats för hand av en mycket kär vän, en tovad påskhare som slokar lite med öronen, en påskkyckling, tre jul-och vintersaker, sidentulpaner och sist men inte minst ett armband som jag fick i julklapp av dottern i år. Det såldes till förmån för Livbojen, ett katthem. Alla små små saker betyder mycket och har en mening, är givna av kärlek och omtanke för att göra en glad. Det är värdefullt.

Rörigt……javisst, men det gör inget.

DSC01638.JPG

På en annan hylla i köket står mina första klackskor. Jag var nog sex år när jag hade dem. Väldigt flotta tycker jag. Bredvid står en burk i trä som dottern gjorde i slöjden. Den skulle det sparas pengar i enligt texten på. Huruvida det blev någon förmögenhet sparad vet jag inte men jag vet att för mig har den ett värde. Precis som skorna.

Ja det var ett litet axplock bland gamla ting som finns i mitt hem. Det kommer nog fler bilder i ett annat inlägg.

För er som undrar så kan jag lugna er med att jag har ett otal kristallvaser, Orreforsskålar, silverbestick och annat. Men dessa står instoppade i skåp och ligger i lådor. De har inte samma värde för mig som det som jag har framme.

Jösses………man är väl antik själv också trots att någon vid något tillfälle påstod att jag var som en korsning mellan Pochahontas och en obäddad säng *S*. Förmodligen en kvarleva eller också en fortsättning på min personliga frigörelse. Men jag mår bra och är glad och det är väl huvudsaken. Tror jag.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan rosa klackskor och kontrabasar.

Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag