Sommarloppisfynd

Jag skulle bara en snabbis till Hemköp och handla lasagneplattor och salt. På vägen dit upptäckte jag att en loppis hade öppet. Jag lyckas ju nästan aldrig komma förbi i rättan tid eftersom de bara har öppet vid två tillfällen i veckan. Men nu så. Parkerade cykeln och skuttade in. På loppisar får man oftast brotta sig fram genom en massa bråte innan man hittar det som just passar en själv. Men det som är bråte för en är guld för en annan. Det beror ju helt på vad man är ute efter. Jag var egentligen ute efter några fler böcker. Men när jag betalat och gått ut så var böcker det minsta jag fick med mig.  Men jag hittade några andra bra-att-ha-saker som jag nästan inte kunde klara mig utan :

DSC00830Vad sägs om en liten trasmatta i blått/lila/grönt/vitt som passade precis på lilla verandan efter att jag klippt av fransarna med hälften. 20:- var priset på den. Den var dessutom inte så himla tjock så den här kan jag slänga i min egen tvättmaskin när det är så dags.

DSC00832En gammal 2-liters konserveringsburk (utan lock) som jag ska samla garnändar i. Garnändar som man sedan kan använda som stoppning eller till att hänga ut till fåglarna som Knappmakerskan gjort. En helt felfri kruka med blå blommor. Den ska jag ha ute på bordet med en blomma i. 5:- styck för dessa.

Jag gillar att gå på loppisar. En dröm vore att ha en pyttebutik med loppisgrejer,  antikt och hantverk. Lite blandad kompott.  Det blir kanske något man får ta sig en ordentlig funderare på när man gått i pension och disponerar all sin tid själv. Jädrars så kul det skulle vara.

 

Finaste lådan i världen

Barnbarnet kom till oss efter skolan idag. Han släpade på en stor påse med något tungt i. Det var till mig. Något han gjort i slöjden. Jag tog av påsen och där fick jag fatt på världens finaste låda gjord av mitt 11-åriga barnbarn. Så himla fin. Han tyckte att jag behövde en låda att lägga mitt garn i. Han tänker och funderar och försöker hitta på bra grejer som ska funka för mig. Han är bäst i världen!

DSC00808

DSC00809

Tycker inte ni också att det är en alldeles särdeles tjusig låda.  Tack käraste älskade fina L för den fina gåvan, den är jag riktigt riktigt glad för må du tro.

Sköna maj välkommen

Idag är det första maj med riktigt knepigt väder. Det har varit sol, det har regnat och det har haglat. Men idag for mannen, dotter, jag och barnbarnet iväg till Kvicksund för att äta middag. Barnbarnet brukar tycka det är så kul med broöppningen och båtarna som ska igenom. Idag blåste det kallt så in i nordens och inte en enda ynka båt var i sikte.  På restaurangen träffade jag en arbetskamrat och hennes man och hon berättade att 2 mil norrut låg snön i dikena. Jisses, inte undra på att man höll på att dra dö’n på sig när man spanade efter båtar. Brrrr!

Nåja vi åt och mådde gott och på hemvägen stannade vi och jag var in på Blomsterlandet och köpte en stor lavendel. Det luktar så gott när man har lavendel på altanen. Nu är jag inte fullt på det klara med huruvida jag kan plantera ut den  efter sommaren. Men jag provar så får vi se hur det går.

Dottern gav mig en jättefin present

DSC00796

En jättefin burk fylld med chocolate chip cookies. Mums för en liten mamma att få. Burken var ombunden med vacker spets. Både burk och spets var inhandlade på Myrorna. Återbruk när det är som allra bäst tycker jag.  Kakorna hade hon bakat själv. Jag fick även en jättefin present av barnbarnet men den bilden kommer vid ett senare tillfälle.

En av mina fina grannar, A-M, kom med en bukett gullvivor. Jag blev så himla glad för jag älskar ju gula blommor.

DSC00794

Och som om det inte räckte med allt detta så blev himlen plötsligt blå och solen kom fram. Vilken härlig dag jag har haft och fortfarande har.

 

Nääää jag kan inte räkna dem alla…..tre

När jag var barn så var långfredagen en sorgedag. Man fick inte leka och man skulle vara i stillhet med finkläderna på. Radion spelade sorgemusik och dagen kändes oändligt lång.

Numera är det ju annorlunda. På gott och ont. Jag känner mig väldigt kluven  just den här dagen. Trots detta så har jag iordningställt de två påskägg jag ska ge i morgon. Till mannen och lilla tanten.  I torsdags fick dottern, hennes kärlek och barnbarnet sina påskägg.  Pjiu….tänkte jag i år missade jag ingenting. Trodde jag ända tills jag såg påskservetterna och de två vaniljbullarna som jag köpt för att ge bort i present.  Nog saknades det ett ägg alltid.

Till saken hör att jag senast jag var ute och cyklade kände att det var lite luft i bakringen. Jag försökte pumpa men fick inte i någon luft. Gick över till min kompis och hon provpumpade med samma eländiga resultat. Så idag tog jag in cykeln i köket och mannen bytte ventil och jädrars så mycket luft jag fick i däcket.  Passade också på att smörja kedjan så när jag kravlade mig upp på plåtåsnan så såg jag visionen att jag skulle flyga fram. Nåja det gjorde jag. En bit.  Sedan var bakdäcket utan luft igen.

Trots detta tog jag mig både cyklandes och ibland gåendes ner till Hemköp. Där skulle jag köpa sockerfritt godis till mannen. Påskäggen skulle jag köpa på Lidl för där var dom billigare (snål så det är bedrövligt ibland). Jag stoppade godiset och kvittot i en påse och knöt om. Sedan bar det av till Lidl. Inte hunnan hade dom ett endaste ynka påskägg kvar. Dom var slut. Hela stora lådan med påskägg var tvärslut. Nåja, jag handlade kakor till Lilla Tanten och 3 Cola light åt mig själv, fishermans friend åt mannen och lite annat smått och gott. Två kassar blev det.

Nu var det bara att bita huvudet av skammen och knöla sig tillbaka till Hemköp där de hade påskägg kvar. Släpade in mina Lidl-kassar och bad att få ställa dem i kassan medan jag skenade in efter äggen.

Jag stod vid äggkorgen och räknade tyst för mig själv. Ett ägg till mannen och ett ägg till Lilla Tanten. Det blir två. Så långt var det rätt. Greppade de färgglada äggen och störtade fram till kassan och betalade.

Vid det här laget var jag svettig och ganska irriterad över att jag inte kunde hoja fram som en virvelvind mot hemmet.

Hemmavid började jag göra i ordning mina ägg och det gick bra ända tills jag hittade det som skulle i det tredje ägget. Det ägget som jag aldrig köpte. Ibland blir jag så nedrans trött på mig själv så jag får lust att ge mig själv en snyting. Men eftersom det inte skulle hjälpa så fick man ta till den gamla devisen att nöden är uppfinningarnas moder. Så här blev resultatet av det

DSC00784

Ett paket påskservetter och två vaniljbullar insvepta i en likadan påskservett. Omknutet med fair-tradesnöre och med en käckt färgad fjäder.  Nu är det klart att överlämnas till fina vänner så det får lite extragott till kvällsfikat. Även om det inte är det stilfullaste man kan se så är det tanken som räknas och jag vet att bägge två uppskattar omtanke utan några krusiduller.

Hoppas ni har en bra långfredag vad ni än valt att göra.

En korg kommer lastad

I måndags hade min arbetskamrat M med sig en present till mig ifrån sin dotter. Dottern hade flyttat och ansåg inte att hon hade plats för sin garnkorg.  Eh? Hur kan man låta bli att ha plats för en garnkorg? Nåja detta gynnade ju mig i allra högsta grad då kamrat M frågade om jag ville ha den. Ja tack sa jag givetvis.

M skjutsade mig hem med korgen och det var spännande att öppna den. För den var ju givetvis inte tom. Där låg stickor och lite olika garner.  Det fanns även några böcker med stickinnehåll. Överst låg en stooor påse med garn. Den påsen var inte ens öppnad.

DSC00724Jag pillade upp påsen och tog fram ett av de stora nystanen och lade upp tre maskor på stickor nr 12. Sedan var det bara att sätta fart på spelet.  Jag ska sticka en sjal till tjejen som skänkte garn och korg tänkte jag. Jag gillar inte färgen beige alls. Tycker inte ens att det är någon färg. Men jag funderar på om jag ska sätta på fransar i en helt annan färg för att få det att lyfta lite färgmässigt. Men det kanske är dumt. Jag får fiffilura på det. En del människor tycker ju faktiskt om beige så jag får kanske tänka om.

Nåja det blir en varm sjal till en frusen tjej och det är huvudsaken. Jag kan bara sticka korta stunder eftersom det är ullgarn. Jag stickar och kliar om vartannat. Börjar det klia på ett ställe så kan man ge sig den på att klieriet går som en löpeld över kroppen.  Pannan, kinderna, armvecken,låren. Ja det är då ingen måtta när det väl sätter igång. Men jag är envis som en rö’ gris och den här ska bli klar och överlämnad så det så.

Korgen med lock är kanon som fotpall åt mig när jag sitter i min fåtölj och stickar.  Vilken kanonbra present jag fick.

Tips om fyllnadsmaterial

Jag sparar ju trådändar och garnsnuttar i burkar och i påsar. Dessa är kanoners att använda när man ska fylla något gosedjur som man tillverkat eller som nu mannens sittdyna. Få se om det räcker annars får jag väl ta till delar av kudden jag slaktade och tog reda på stoppningen i innan jag slängde det gamla fula tyget.

DSC00700Burkarna med trådändar är väldigt dekorativa i och med att de innehåller så många färger. Jag har haft mina burkar stått framme på olika hyllor. Men nu ska jag försöka se till att få kudden fylld.

Mannen är nämligen borta och spelar med sina kompisar och jag råkade tjyvsova en sväng här på eftermiddagen så nu är det dags att jag sätter en smula fart. Men oj så skönt det är med slappa slöa söndagar.

Tre små grisar

För några år sedan så köpte jag och min marknadskompis hem en massa pysselsaker ifrån Creative Company. En del av de sakerna har funnits kvar i skåp och lådor men börjar nu titta fram så smått. De här små grisarna är gjorda i terrakotta och jag har målat dem med hobbyfärg. Jag skulle försöka få tag på fina bokmärken att klistra på men urvalet här i stan var riktigt dåligt. Eftersom jag inte ville ha varken hästar eller hallo Kitty så fick det bli dessa blommor. Jag hade dock önskat att det funnits andra färger men ibland får man ta det man finner. Jag satte fast dem med decoupagelim och lackade sedan dagen efter med samma lim. Det är praktiskt när man kan använda samma burk till både att limma och lacka.

DSC00673Röda grisar är fint tycker jag. Undrar om det beror på att jag alltid fått höra att jag är envis som en rö’ gris.  Så pysslade röda grisar var det skoj att få till. Nu har jag ju tavlan och nyckelskåpet kvar att fixa till. Plus att jag återigen börjar få en stoooor hög med färdigstickade mössor och yemenvästar med vidhängande ofästa trådar.  Så nog finns det att pryttla med om man bara vill.

Julgåva till min granne

Min fina granne B och hennes lika fina man A är så bussiga och snälla så det är inte klokt. Det känns ibland som om det är svårt att ge tillbaka för allt de hjälpt oss med. Men ibland kommer man på små lysande idéer och då får man gå på det.

Förra veckan köpte jag två små enar/cypresser eller vad i jisses de kallas. Men när jag kom hem så upptäckte jag att jag hade ingenting i rätt storlek som kunde användas som ytterkruka. Antingen var det för stort eller för smått. Nåja de fick stå till sig för jag tänkte att är det meningen så hittar jag något som passar. Under den ruskigt blåsiga söndagsmarknaden så  hittade jag två konservburkar med decoupage av små tomtar. Precis rätt storlek. Jag köpte bägge. Lika bra var det för annars har dom väl blåst bort.

Jag satte i ruskan i burken och fyllde på med vitmossa. Men sen var det ju pyntet. Jag är en dålig julpyntare så jag har sällan sådant hemma i skåp och lådor. Men så kom jag på att jag hade ett litet nystan kvar av moagarnet. Jag ringlade runt det garnet och jag tyckte själv det såg fint ut. Sedan var det då julkulorna. Funderade på att måla ärtor men så satte latmasken in så jag tog helt enkelt och klippte små bitar av ett väldigt tjockt rött ullgarn. Dessa bitar petade jag in lite här och var i ruskan och vips såg det ut som julkulor (tycker jag).

Mina fina grannar fick sin juldekoration och nu ska jag göra en till som jag ska ge till lilla tanten (svärmor).  Visst blev det lite gulligt? Klicka på bilden så blir den lite större.

DSC00615

Personliga marknadskassar

När vi står på marknader så brukar jag och min kompis ha med fina papperspåsar. Det känns så härligt att kunna stoppa ner det som köps i en fin kasse och lämna över till kunden vid betalningen. När vi började åka på marknader så hade vi vanliga vita, blå eller gula tunna plastkassar. Typ soppåsar. Det är absolut inget fel i att använda det för de gör de flesta. Men jag hittade bruna kassar hos John H (som nu inte finns kvar) och så började jag texta på dessa påsar.  Det blir lite personligt och många som köper saker ska ge bort dem i present och då slipper de slå in dem utan lämnar över kassen som den är. Vi har i alla fall fått otrolig respons på kassarna.

Jag är ingen mästare på att texta och det tror jag inte man behöver vara heller. Var och en gör på sitt sätt med sin stil och så här gör jag

DSC00475Färgen på kassarna blev lite blaskig men det får gå ändå. Min kompis brukar pimpa kassarna ytterligare med att knyta strimlat snöre i handtaget. Så detta är vad jag ska ägna mig åt en stund idag, skriva kassar.

Jag samlar och samlar

Jag har lagt vantarna på ett par fruktlådor som skulle slängas när frukten var uppäten. Lådorna är stadiga och fina och jag tänkte att när jag får upp ångan igen så ska jag göra något fint av dem.  Jag tänkte klä dem endera i tyg eller tapetsera dem. Eftersom jag har två lådor så kanske jag kan göra en av varje sort. Det börjar bli många saker som hamnar i ska-göras-iordning-högen nu. Men dagar skola komma då man brinner av lust att återbruka. Tills dess får högen växa i godan ro.

DSC00325

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag