Bibbis blandning

Jag börjar med det gulliga, ulliga, rara, gosiga och vackra. Då menar jag Bella.

Den här bedårande lilla keliga pälsbollen som jag fått låna en tid medans hennes tvåbenta är på semester. Det är så himla mysigt och gulligt må ni tro och ändå ett stort ansvar. Jag tror hon är sömnforskare för hon ägnar väldigt stor del av sin tid med att sova eller i alla fall ligga och sova räv. Men jag vet ju att katter sover ända upp till 20 timmar per dygn beroende på ålder.

Hon sover även på sin post för här skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att välja bilder men då tog hon sig en liten siesta istället. Nåja, mig spelar det ingen roll för jag är glad över att få ha en katt i knät en stund.

Jag har ju i hela mitt liv varit allergisk mot pälsdjur och fåglar och på senare år även mot pollen. Det har vi dock struntat i och jag har nästan alltid haft djur. Det bästa är kattor och det sämsta var en vandrande pinne som man ju för farao inte en kunde se, mycket mindre kela med. Så en sådan kan jag inte rekommendera. Rena botten som husdjur om man nu inte är vansinnigt intresserad av att se blad försvinna sakta men säkert utan att man kan se vem det är som äter.

Nu har jag ju varit kattlös i många år och då har väl kroppens egna allergiförsvar mattats av för nu jädrar i min lilla låda är jag allergisk. Jag är proppfull med antihistamin och jag smörjer mig så jag ska låta bli att klia. Men det är det värt för att få ha en kisse att kela med en stund igen. Det är så mysigt när hon kommer och ”pratar” och vi leker och kelar mycket. Vad det gäller leken är hon inte så uthållig eller också tycker hon att jag är dötråkig och så även det jädra bandet med knutar och ett gammalt kvitto fastknutet i som jag förväntar mig att hon ska jaga jättelänge. Det gör hon inte för rätt som det är ringer mat-och-sovklockan som hon nog fått ärva av Skalman och då trippar hon iväg på frökenvis och endera tar sig några tuggor eller går bums i säng.

Tänk ändå så mycket vardagslycka det är med en lånekisse. Tack snälla A och W för att jag fick en släng att kattkärlekssleven.

Nu ska vi raskt vidare till det ena som i det här fallet var en leverans av nallebrallor från symaskinsvirtuosen i Hålanda I B.

Härligt! Jag blev jätteglad för jag hade ju några nallar med korta tröjor och rumporna bara. Nu fick dom på sig lite nedtill också så att jag sedan kunde packa ner dem i var sin plastpåse med rosett om.

När dessa var klara lades de i en låda tillsammans med tio andra färdiga nallar som inom kort ska påbörja sin resa till ett barnhem i Ukraina.

Jag fick tips om ett gäng ideella krafter som samlar in pengar och köper vad som behövs på olika ställen. De har samlat in pengar och köpt bilar för och så lastar de dessa bilar knökfulla med sådant som behövs och åker till Ukraina. De har bl a varit vid fronten och lämnat bilar och förnödenheter.

Som sagt de bilar som de köpt för insamlade medel lämnas kvar i Ukraina där de behövs. Den här gången ska de inte till fronten utan till ett barnhem och ska då ha bilarna fullproppade med barngrejer. I ett annat inlägg ska ni få se vad jag köpt och packat till den resan förutom nallarna. Alla som jobbar för och med Smeder utan gränser gör det helt ideellt. De lägger både sin egen tid och sina egna pengar.

Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på facebook och gå in på den öppna sidan Smeder utan gränser (Union for Ukraine- Smeder utan gränser). Där får ni se lite av vad som skickats iväg och vad som är på gång. Det är ju olika grupper av smeder som jobbar med olika projekt. J E jobbar tillsammans med några andra på barnhemsprojektet. Scrolla ner när ni går in på sidan så får ni läsa vad han skriver om den kommande resan.

Jag fick kontakt med en man, J E, och han är bosatt i Västmanland och han erbjöd sig att komma hit och hämta mina kartonger. Det var väl himla bussigt tycker jag. Då slipper jag porto men han får ju betala drivmedel så jag ska nog ta och bjuda honom på mat som tack för att han jobbar så hårt för det här han tror på. Han berättade för mig att han varit i Libanon som FN-soldat sex gånger under åttiotalet så han har sett saker som vi andra ska vara glada för att vi sluppit se. Han verkar i alla fall vara lugn och trygg i sig själv och han drivs framåt av sin vilja att göra världen lite varmare och tryggare, att slåss mot ondskan. För mig är det vardagslycka att ha möjlighet att vara med och kämpa för det goda i världen. För frihet och kärlek, trygghet och omsorg. För fred.

När vi ändå skriver om kärlek så kan den här gigantiska svagt regnbågsfärgade sockervaddstussen få visa kärleken till rätten att få vara den man är i den här allt mer komplicerade världen där mycket osäkerhet om både det ena och det andra råder. Jag frågade den lilla flickans mormor om jag fick ta ett kort på sockervadden och det fick jag. Jag visade bilden sedan så hon skulle vara säker på att jag inte fotat den lilla flickan också eftersom jag talade om att jag skulle lägga ut bilden på mig blogg. En stilla undran……hur fasen bär man sig åt för att kunna äta så mycket kletigt socker?

Ja ni, nu är det snart slut på helgen. I morgon är det måndag igen och vardagslycka de luxe för mig är att inte vara tvungen att stiga upp i ottan och släpa mig iväg till något jobb. Nu kan jag dra upp täcket till hakan och vända på mig och somna om. Om Bella tillåter det alltså. Ibland tycker hon att jag ska stiga upp kl halv sju och gå ner i köket men det tycker inte jag så hon får lägga sig en stund till. Halv åtta. Det är en bra tid att stiga upp. Med eller utan katt. F ö har jag inte lyckats klura ut om det är jag som passar henne eller hon som passar mig. Det spelar förresten ingen roll för vi har det jättemysigt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan katt