Bibbis blandning

Jag ligger väl inte i som en gnu precis men jag plockar och joxar med grejer rätt mycket. Mannen och jag var ju två ekorrar och ni som ligger åt det hållet vet ju att man ska ju inte göra sig av med saker som kan vara bra att ha. D v s det mesta. Himlars så mycket grejer det blir.

Det sägs ju att allt som man inte använt på ett år kan man vara utan så jag har under ett par tre år nu gått igenom skåp och lådor och det finns ju drivor av grejer som man inte ens mindes att man hade. En del saker visste jag inte ens vad det var men då var det nog mannen som parkerat grejen just där.

Jag gillar gamla grejer men jag gillar inte att ha en massa annat jox inbaxat i skåp och i lådor bara för att. Nä, där ger dom varken glädje eller gör nytta och då kan man lika bra göra sig av med dem. En del grejer säljs och andra skänks till olika ställen.

Jag har med en viss tjatighet vid ett flertal tillfällen frågat dottern om hon vill ha ditten och datten men det vill hon oftast inte men en del grejer får då stå kvar i skåpen bara för att jag har svårt att skiljas från just den grejen. Man vill ju inte ångra sig efteråt. Om några år kanske jag tänker -va’ sjutton står den här mojängen här och skräpar för……och då är det dags att skiljas.

Jag har haft en box med lite grejer från min barndom och nu får en del av dessa gå vidare. Min mamma och min mormor sydde ju alla kläder och av någon anledning tycker jag det är svårt att skiljas från dem men varför ska de ligga i en låda. Allra helst vill man ju att de kommer till någon som använder dem.

Tre små söta klänningar. Jag minns ju inte att jag haft dem men det finns ju foton som visar det. Min mamma var väldigt duktig på att sy och sydde de flesta av mina kläder långt upp i åren. Att jämföra med mig som inte ens klarar av att trä symaskinen utan att den gick i putten nu sist.

Jag hade alltid jättefina förkläden när jag var liten. Här är ett ”köpeförkläde” som man knäpper korsvis i ryggen. Det är fantastiskt att färgerna är så fina ännu. Dessutom är det så himla sött med två hjärtfickor och gulligt tryckt mönster med nallar.

Här är ett annat förkläde men det är hemsytt av min mamma. Det är de ”berömda” kryddburkarna på.

Visst är det väl svårt att göra sig av med sånt här fast man inte har den minsta nytta av dem. De har legat i sin box här hemma i evigheter. När jag tar fram dem nu och plockar med dem så känns det som att vandra tillbaka till en gången tid som jag på ett sätt vill ha tillbaka och på ett annat sätt inte. Det är så förvirrande känslor som dyker upp.

Det här var mitten på 50-talet och lite framåt. Tiden går fort och då var man i början på livet. Olika saker har format en under livets gång och bildat den lilla tant jag är idag. Jag är faktiskt glad över att jag fick vara barn på femtio och sextiotalet för det var en annan tid. Det känns som om den var mycket tryggare. Man var alltid ute och lekte och kom bara in när mamma ropade och det var mat. Men som sagt, det var en annan tid och just nu har jag ju jämt göra att försöka hänga med i nutiden och det är min själ inte alltid så lätt. Jag är tacksam för att jag har min dotter och mitt barnbarn som hjälper mig med dagens moderniteter när det tjorvar till sig.

Ja det var en liten tillbakablick så här i början på det nya året men nu återgår jag till att traska vidare i 2023 och försöka göra det allra bästa av det här året. Försöka tänka positivt och ägna tid åt att tillverka både fjärrvärme och närvärme. Det är en vardagslycka att ha möjlighet att hjälpa andra som inte har det lika bra som jag som har värme, mat, någonstans att bo, kallt o varmt vatten, kläder, skor, trygghet, kärlek och fred. Man har så mycket att vara tacksam för.

Jag hoppas ni har en riktigt fin tisdag………med eller utan hemsydda förkläden