Bibbis blandning

På sensommaren tog jag en cykeltur och hamnade då vid Sörmlandsgården. Sörmlandsgården är ett friluftsmuseum som ligger på Djurgården i Eskilstuna. Här ligger hus som visar en mellansvensk gård från tiden kring mitten av 1800-talet.

När jag kom så var det bokbytardag och det passade mig ju alldeles förträffligt. Klokt nog hade de ställt ut bordet på gården så man kunde gå runt utan att behöva komma för nära varandra om man vill hålla avstånd. Jag var först där så jag hade ingen att trängas med utan jag lämnade mina böcker på bordet och så började jag leta efter nya.

Det blev några böcker som fick följa med hem. Den om Mengele håller jag på med nu och tankar och funderingar över hur ett älskat och omhuldat barn kan utvecklas till ett monster rullar runt i huvudet. Överlevande tvillingar uttalar sig och berättar i boken hur de blev skilda från sina föräldrar och det är alldeles förfärligt. Jag är bara i början på boken och den går långsamt att läsa för man kan inte ta in hur mycket som helst på en gång. Det är ingen bok jag kan sträckläsa. Jag har läst mycket om andra världskriget och de värsta aktörerna där och det är skrämmande. Nyligen läste jag en bok som heter Tatueraren i Auschwitz, en bok som bygger på en sann berättelse. För mig är det ju viktigt att ha en historia bakåt. Av den borde världen och människorna lärt sig något men med tanke på hur det ser ut idag så har dom tydligen inte det. Inte de som bestämmer i alla fall.

Elsi Rydsjö-boken valde jag bara för att återuppleva lite nostalgisk läsning. Det var en fristående bok i en serie. Jag gillar ju att läsa hela serien när jag är igång men nu fanns bara den här och det var lite mys att läsa den.

Det ljuva livet skriven av Britt Ekland med spökskrivare var väl inte den bok jag trodde det skulle vara. Jag tänkte att det skulle vara någon slags biografi eller något men det var en skönlitterär bok. I o f s inte dålig men det var inte det jag förväntade mig. Kom sedan på att hon skrivit en bok som heter True Britt och det var hennes självbiografi. Hon har ju levt ett annorlunda liv. Gift med Peter Sellers som väl inte var helt som han skulle och sambo med Rod Stewart och lite andra kända personer. Men den här boken var lättläst och har fått gå vidare.

Vrålstark & skiträdd en bok om Marie Göranzon och hennes liv på Dramaten med start från elevskolan. Den är berättad av Marie och nedtecknad av Stina Jofs som skrivit fler biografier bl a tillsammans med tidigare statsministern Ingvar Carlsson.

Jag hade lite svårt att komma in i den från början eftersom den var skriven på ett sätt som jag inte var van att läsa på. Det var ibland en berättelse och ibland frågor och svar. När jag i alla fall gav boken en chans så var den bra. Väldans intressant tycker jag. Så om någon av er läsare vill ”ärva” den av mig för den är färdigläst så kommer den som ett brev på posten. Med Postnord så vi får hålla både tummar och tår för att den kommer fram. Först att höra av sig får den.

Boken av Jessica Stirling handlar om livet i London 1919 efter att första världskriget tagit slut. Den boken har jag inte läst ännu så den ligger till sig i högen ihop med en flock andra böcker.

Det är lite kul med sådana här bokbytargrejer för då får man med sig böcker hem som man annars inte skulle ägnat en tanke åt att läsa. Om jag skulle betalt för böckerna var det nog bara boken om Mengele som hade fått följa med hem. På det här sättet fick jag ju vidga mina läsvyer lite extra och det var bara kul.

Man har väl en rackarns tur när man har kompisar som ringer på dörren och lämnar en påse med tre härliga munkar. Bara sådär. Kan meddela att dessa lade sig som bomull på de volanger jag redan har kring midjan. Men sk*t samma, man lever bara här och nu och då gäller det att passa på så man inte missar något. Gott så ända in i nordens. Tack snällaste A som så ofta sprider vardagslycka.

Nu kommer det något nytt och skojsigt. En dag när jag öppnade mitt postfack så låg där en ganska stor kartong och jag blev genast villrådig för jag hade ju inte beställt något. Jag for in som en raket för nu var jag nyfiken för jag kunde inte se vem som skickat paketet utan bara firmanamnet på varifrån det kom. Men kan ni tro, det var symaskinsvirtuosen i Hålanda som skickat ett paket till mig. Till mig! Här ska ni se något nytt och spännande som jag inte visste att det fanns faktiskt.

Det var blommor i kartongen! Och choklad och ett kort. Man får nästan dåndimpen! Titta så fina de blev i vasen. Tusen tack snällaste I. Tänk vad du kan hitta på. Guldkant på tillvaron och vardagslycka.

Ja då är vi nästan inne på slutklämmen för idag och nu ska vi avhandla ämnet äpplen. Lite kort då bara. Om ni minns de där träden som var sedan Hedenhös som jag tog kort på tidigt i våras. De som var klippta så det blev som ett tak. Nu bär de frukt må ni tro och jag tycker hela trädet är så vackert. Här kommer dock en bild på den närmaste blad- och äppelgrenen. Jag tycker trädet är så häftigt. Det ser ut som stora bollar av blad och äpplen.

Lite tidigare på gatan såg jag de här mystiskt äppelliknande sakerna. Är det äpplen eller? Det är en buske som var proppfull med dessa frukter i alla fall. Man hittar nya saker som man inte har en aning om vad det är ganska ofta fast man börjar bli bra gammal. Det är lite kul.

Nu är ju hösten här även om den tassar in så försiktigt men nu börjar ju bladen på min syren gulna och då är det höst på riktigt i min lilla trädgård. Igår kväll var jag av någon anledning frusen vilket jag i stort sett aldrig är men då tog jag och kokade choklad och stoppade in fötterna i ett par gosiga tjocka sockor. Sedan satte jag mig i fåtöljen och tänkte för mig själv att nu är det höst. Gosesockor och varm choklad får vara symbolen för att värmen är på väg bort och kylan på väg in. Fast jag gillar ju det så jag klagar inte.

Ni fortsätter väl att vara rädda om er och varandra för nu ser vi framåt och siktar på julen och då ska alla vara med.

Jag hoppas ni alla har en fin om än kylig söndag…….med eller utan mumsiga munkar