Bibbis blandning

Nu när det stundar bistrare tider så får man försöka se till så att man har bunkrat upp och har lager på väldigt många saker. En del saker köper jag ju på mig i vilket fall inför höst och vinter. Förr när kroppen tillät så älskade jag att gå i skogen och plocka bär och svamp och se till så det fanns ett lager i burkar och i frysen. Numera köper jag av en äldre thailändsk kvinna som brukar stå på torget och sälja. Hon och hennes man har en liten kolonilott också där de odlar tomater, squash och gröna bönor. När hon börjar komma med sitt lilla bord och stå i Smörparken så är jag där som ett skott och handlar. Jag handlade bl a 1,3 kilo gröna bönor som jag ”snoppade” och skar i bitar medan jag tittade på tv. Multitasking eller på ren svenska ….göra flera saker samtidigt…ni vet, det där som vi damer är särskilt bra på. Lite okonventionellt kanske att sitta skräddare på dagbädden och fixa och dona med det men det går finfint, jag lovar. Sedan i med lite lagom i en enliterspåse och så har jag att ta fram småportioner som är klara att tippa i grytor eller annat. Det blev en väldig massa småförpackningar av en halv bärkasse bönor.

När jag var ute och hojade och tog en tur till ICA Ekängen, en butik som jag sällan handlar på men det är fin cykelväg dit så så fick det bli. När jag skulle hem cyklar jag genom ett villaområde och utanför en hög häck stod en vit pall med en påse kantareller på och en skylt som sa att varsågod och ta och swisha 40:- till xxxxxxxxxx. Nu har ju jag en telefon som är modellen straxt efter Moses stentavlor så inte har jag någon swish på den inte. Nästan inget annat heller. Jo jag kan ringa och skicka sms och det räcker för mig. Oftast. Nu körde det ju ihop sig men jag tog hojen och for runt och kom in på gatan som ledde fram till huset. Parkerade och viftade åt en karl som satt och pratade i telefonen mot husväggen en bit bort. Han ropade på sin fru som kom ut och bort till mig. Jag sa att jag ville gärna köpa svampen men jag har inte swish. Kan jag betala kontant? Ja det gick fint. Hon flaxade iväg och hämtade svamppåsen på andra sidan huset och häcken så ingen annan skulle hinna före mig. Så fick jag mina fina kantareller. Hon sa att hon gick med hunden i skogen och hittade så mycket så hon hade fullt nu i sina förråd. Det var ju toppen för mig.

En liten bit bort från det området ligger ett koloniområde där folk har små gulliga hus och odlingar. Det området är stängt för allmänheten under hela året förutom en dag då det är öppet hus. Då får man gå runt som man vill och titta och man har möjlighet att handla lite grönsaker också. Det gjorde jag givetvis och detta är vad jag fick med mig hem. Tomaterna hamnar ju direkt på köksbordet och äts som godis. Jag tar en näve när jag går förbi. Jättegott. Rödbetorna kokade jag men de hamnade då inte heller i ladorna för att ätas senare utan de slank ner på ett par dagar. Så himla gott. Bönorna förvälldes och hamnade i frysen och de små squashen hamnade i en gryta.

Så gick tiden och det var dags att köpa både blåbär och lingon av min vän i Smörparken. Hennes bär är så noga rensade så det är bara att skölja och lägga i syltgrytan. Blåbären fryser jag in direkt för de är så bra att ha en liter och kunna skaka ut en handfull då och då och lägga i naturell yoghurt. Nyttigt och gott istället för att köpa den smaksatta yoghurten som innehåller vanvettiga mängder socker. Jag köpte ett kilo lingon som blev två stora burkar sylt. Det brukar räcka fram tills det är dags att köpa nya lingon året efter. Finemang! Tänk så mycket vi har i vår natur som är gratis. Här skulle det sitta ett jättefint kort som jag tog på marknadsbordet som var fullt med lingon och blåbär och annat. Men, nu är vi där igen i att ni får tänka er hur det ser ut för jag har lyckats slarva bort kortet. Finns inte i datorn eller i kameran. Puts väck! Istället får ni se en bild på syltburkarna, en äppelkaka och en grönsaksgryta samt två glas te som ska in i kylen. En mycket märklig och ganska ointressant bild men va fasen man kan ju inte få till det jämt.

Från min vän L som tillsammans med sin man och två hundar bor på en ö från vår till höst fick jag både björnbär och krikon. Hon hade även gjort saft och små burkar med sylt eller gele.

Igår när jag promenerade ner till stan för att träffa en vän och luncha tillsammans med henne så såg jag två gula höstpåminnelser. Det första var att den stora hängbjörken på sidan om trottoaren där jag går har börjat hösta till sig på ett lustigt sätt. Björken är gigantisk men det var bara en hänggren som gulnat. Så det smyger på oss nu.

Sist ut idag blir den här kaxiga lilla solrosen som banne mig stretar emot och inte ger upp. Den lyser som solen och är så vacker och ger goda energier och ett framkallade ett leende hos mig. Liten, stark och vacker.

Nog är det väl vardagslycka mina vänner att vi har så fint här i Sverige att vi om våra kroppar tillåter det kan gå ut i skog och mark och samla inför vintern. Vardagslycka för mig som inte längre går i skogen är att kunna gå ner till torget och handla obesprutade frukter, grönsaker och bär.

Vardagslycka är också att kunna promenera och se naturens växlingar så tydligt. Det är vackert men ibland lite sorgset innan naturen exploderar i underbara höstfärger som bara gör en så glad. När sedan den riktigt mörka hösten sätter in så får vi tända ljus och mysa inne. Det är härligt det också och det är en lite mer avslappnad årstid då man inte behöver klippa gräs, måla verandor eller olja altaner. Då kan man sitta i fåtöljen, sticka nallekläder och vippa med tårna och bara vara nöjd med att livet är lugnt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin tisdag…….med eller utan höstfunderingar och syltburkar