Bibbis blandning

och se fram emot det nya. Det är väl det vi får göra nu. Vi lämnar det gamla 2021 som innehållit både sorg och glädje och även rädsla för covid-smitta. Men vi har i alla fall klarat oss igenom hela året och nu står vi vid dörren och knackar på och vill tassa in i det nya året.

Jag tänker på alla som finns runt om mig i olika roller och på olika sätt och av olika anledningar. För oss alla har året inneburit både sorg och smärta och även rädsla för covid-smitta. Men det har också funnits mycket glädje, gemenskap och omtanke och det är ju precis så som livet är. Det är en salig blandning av allt detta och det kan vi aldrig komma ifrån utan bara lära oss att hantera det. Då kommer det där fina ordet tillsammans väl till pass för tillsammans kan vi ta oss igenom olika sorger och smärta. Finnas för varandra, stötta och ge omsorg och bara vara medmänniska.

Mitt i allt detta så får vi inte glömma att det finns en väldig massa glädje och goda energier också. Det gäller att ta till sig dem och glädjas tillsammans. Hela livet är en mix av miljoner känslor som kommer och går hela tiden. Olika starka och olika långa. Vi har bara att hänga med och göra det allra bästa av dagarna som vi får.

Jag vill i alla fall tacka för i år. För alla fina kommentarer jag får och som får mig att finna glädje i bloggandet. Jag önskar att vi alla får se många sådana här härligt dramatiska himlar även nästa år.

Jag tackar även för alla fantastiska mail jag fått under året. Jag är så tacksam för dem det ska ni veta och det är väl härligt när man kan få nya fina vänner bara genom att vara sig själv och blogga lite halvdant.

Jag tänkte lite på hur det var förr med nyårsfirandet. När man var ung var man på fest iklädd ny klänning och uppsnofsad till tusen. Det var kul. Då. När vi hade vår flicka liten och upp i tonåren firade vi här hemma tillsammans med min svärmor som blev ensam. Det var kul på ett annat sätt. Tryggt och mysigt att vara tillsammans flera generationer. När så dottern flyttade hemifrån och startade upp sitt eget liv så firade jag och mannen kvällen själva här hemma och vi var nöjda med det. Tyckte att det räckte alldeles lagom för oss. Saker ändras med åren och jag har väl alltid varit lite mer ensamvarg än vad mannen var.

Årets nyårsafton firar jag med virkning och tv-tittande. Jag ska också smälla i mig en fin skagenbakelse som min vän A kom hit och lämnade för ett par timmar sedan. Jag hade tänkt duka fint på köksbordet men det går inte för det är proppfullt av garn, böcker, servetter och godis som jag fick av min vän C. Jag skulle ta kort men behöver dagsljuset så jag får spara det på bordet tills i morgon.

Ja kära vänner, 2021 har väl i mångt och mycket varit ett riktigt skruttår men nu kan vi snart lägga det bakom oss och med friskt mod och nyfikenhet traska in i det nya fräscha 2022 och hoppas att det blir det året när coronapandemin släpper sitt tag om oss.

Men jag vill att vi alla fortsätter att vara rädda om oss och varandra. Inte ge upp. Vi klarade ju 2021 och ska fixa 2022 också. Tillsammans.

Jag är ingen sportälskare (om det inte gäller F1 förstås) men jag älskar sammanhållningen som finns i vissa lag och hos en proppfull arena med supportrar. Den som inte får tuppskinn eller att håret reser sig på armarna eller att man som jag gråter en skvätt när man ser sammanhållningen och kärleken här, ja den förstår jag mig nog inte riktigt på.

Så här bjuder jag och Liverpools supportrar på den underbara You never walk alone. För det är ju så det ska vara. Vi ska aldrig behöva känna att vi är ensamma. Gott Nytt År 2022.