Bibbis blandning

och jag har är glad att det ramlat ner lite pudersnö som fått ligga kvar någon vecka. Det är inte mer än någon centimeter men det gör att det blir ljust och vackert. Då känns det ju också mer juligt än när det är grått, blött och barmark. Man får vara glad för det lilla.

Jag brukar ju trampa upp ett hjärta till er på baksidan i nysnön. Barfota. Men i år blev det helt galet och inte fint alls men det får väl duga ändå. Jag har av olika anledningar haft väldigt svårt att gå och varit väldigt vinglig på benen så i år blev hjärtat snett och vint och jag stod för länge på varje steg så snön smälte och det ser ut som jag har stora feta plattfötter. Jag som brukar skryta så väldigt om att när jag trampar upp hjärtat åt er alldeles barfota så syns det tydligt att jag åtminstone inte är plattfot.

Klafs klafs klafs. Sedan kom det lite mer nysnö och lade sig ovanpå.

Lite skojsigt är att bredvid det stora klafsiga hjärtat har en skata trippat så fint och nätt. Så vi har med andra ord varit två skator på samma ställe. Inte samtidigt dock och med helt olika storlek på fötterna. Skatmöte på Sumpan.

Årets viktigaste gran har också fått sina paket av mig. Jag gick ner så fort granen hade kommit på plats och lämnade mina paket. Det blev som ni sett i tidigare inlägg lite nallar och ritblock och kritor och lite annat smått och gott. Det känns förfärligt att det är sådan skillnad även här i Sverige. Att barn far illa på olika sätt. Att de inte har den trygghet och omsorg som för oss andra är helt naturligt att ge sina barn. Jag önskar ju av hela mitt hjärta att alla skulle få känna julefrid men så lyckligt är det ju inte.

Det hade redan hunnit komma bra många paket på bara ett par dagar och i julgranen hänger lapparna från företag som skänker penningsummor. Förra året fick granen många hundra paket som fördelades på bästa sätt av dem som vet var allt bäst behövs. Jag är tacksam över att Hotel Bolinder Munktell år efter år ställer upp den viktigaste granen i stan.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin jul. Alla kan ju inte fira tillsammans med andra men vi kan nå varandra via telefon eller mail. Ingen ska behöva känna sig övergiven och ensam . Vi kan alla hjälpas åt med det om vi vet någon som sitter ensam.

Själv ska jag som vanligt sedan jag blev ensam fira julafton hemma hos min dotter och mitt barnbarn. Vi äter gott och har det mysigt och vad vore en julafton utan det obligatoriska grinandet från min sida när Askungen får sin vackra klänning av de förbaskade söta pippisarna och råttorna. Det är så mycket kärlek och så söta små figurer så jag får spader. När dessa små figurer flaxar runt eller far ikring och sjunger och trallar och utför ett underverk av kärlek. Då jädrar i min lilla luva är det jul. På riktigt. Då får man gråta så tårarna sprutar. Så de’ så. Undrar förresten om man blir mer hjärtnupen ju äldre man blir. Jag har så nära till tårarna och är så känslosam numera. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt men det är i alla fall ovant att vara så.

Jag hoppas att ni alla får en fin julafton. Var och en på sitt sätt. Var rädda om er för tänk på att det kommer fler jular som vi ju ska fira och då kanske på andra sätt än idag.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul……..med eller utan små pippisar och rådisar i arbetartagen.