Bibbis blandning

Jajamen, nu har jag tömt min välgörenhetslåda och skickat till höger och vänster. Det var ganska härligt att få se botten på den i någon vecka i alla fall för sedan började jag om från början igen. Jag hade ju köpt in 21 par små sockor från RödaKorset och som jag tänkt mig till en speciell insamling men det var så krångligt och man skulle vänta och titta här och läsa där så jag skickade dem till Ingrid på Slättmissionens hjälpande hand istället. Hon tar allt och fördelar och det brukar bli så bra. Det blev en hel stor kartong med grejer:

21 par småsockor…..7 mössor….2 babyhjälmar från C……2 små Jolly Jacket….3 köpta bodys till JJ….20 tandborstar….2 tröstisar från min dotter….1 rosa trekantssjal och 1 babyfilt.

Sedan läste jag att Maria Magdalena församling i Stockholm ville ha värmande plagg att ge sina hemlösa i julklapp. Jag packade ihop lite mössor, vantar, sjalar och annat och skickade iväg men såg sedan på postnords spårningssida att det tagit stopp. Igen. För att göra en lång historia kort så löste det sig efter ett par veckor så jag skickade ytterligare ett paket som faktiskt…….tadaaaaa……..kom fram direkt. I det sista paketet var det 2 halsvärmare…3 pannband i lovikka…1 mössa….2 halvvantar och 1 trekantssjal.

Min rara fina granne A-M har ju stickat prematurmössor och nu fanns det tre stycken i lådan och dessa tre gick iväg till Ingrid på Slättmissionen. Jag skickar dessa separat så att hon själv får de rara fina raderna från Ingrid. Då vet man att paketet kommit fram och ibland även vart det ska fortsätta. Det ger en liten extra sporre i arbetet med att fäkta med stickor och virknålar. Ibland skickar jag faktiskt med en karta frimärken i paket till Ingrid för jag är så tacksam för att hon tänker på att ge goda energier tillbaka och det är ju inte gratis. Här får ni se en bild på AMs små pyttemössor. Jag har väl kanske skrivit det förr men gör det igen, AM är 92 år och tycker fortfarande att det är roligt att sticka och skicka. Det är fantastiskt. Garn från den lilla garnboden på Rångedalas prärie.

Nu börjar jag närma mig botten på lådan men än fanns det lite kvar att packa och skicka iväg. Den här gången blev det 7 yemenvästar och 2 Jolly Jacket modell något större. Dessa fick gå till Aspeboda foundation for children. Jag hoppas de kommit fram för jag har inte hört något om det.

När jag plockat upp alla nallar som jag stickat klänningar till och som ska hamna under välgörenhetsgranen på Hotell Bolinder Munktell, ja då är det botten på lådan jag ser. Jag hade ju tidigare i somras köpt på mig målarböcker och färgkritor till mycket bra priser så de har fått hänga i klädkammaren i en kasse. Nu blev dom inslagna och med en adresslapp på som talade om vilken slags målarbok det var. Nallarna får var sin plastpåse att färdas i utifall att dagens väldans tunna julpapper skulle gå sönder. De packas in i julpaket men innan har jag tagit kort på dem och kört ut kopior i skrivaren och så klipper jag ut bilderna och klistrar på paketet så det tydligt syns vad det är i. Till det har jag skrivit en lapp där det står ”God Jul, vill du bli min vän”. Jag hoppas alla mina nallar får vänner i jul.

Här kommer bild på hela gänget när de sitter och väntar på att bli packade och sedan en bild på slutresultatet.

Nu är det tomt i lådan. Det är första gången på evigheter som jag ser botten. Det blir roligt att fylla den på nytt. Det ger energier att sakta men säkert fiffilura ut vad man ska göra och hur man ska göra, vilken färg och vilken sorts garn. Det blir bra med en nystart.

Jag vet ju att det är svårt för hemlösa och ensamma att klara dagarna nu när corona hänger som ett spöke över oss alla. Det finns inte lika mycket utrymme för att värmestugor och annat ska kunna ta in folk i den omfattning som faktiskt behövs. Några som kämpar på i det lilla är Frälsningsarmén här i stan. De jobbar idogt på men har ju som många andra fått mindre bidrag i sin gryta och har dragit ner på öppettiderna. Torsdagar är det dock öppet café och där kan man komma in och värma sig och få något till livs. Jag gillar det lilla och har svårt för de stora organisationerna som samlar pengar på hög i fonder och annat så jag ger ju sällan eller aldrig pengar utan omsätter gärna min givarvilja i varor som kommer till direkt nytta.

Nu tog jag mig för att kontakta frälsis och fråga om de ville ta emot lite grötattiraljer inför julen och vad de behövde till sina matkassar i övrigt under året. Ja nog ville de ha grötris och annat så jag skulle då börja handla men till saken hör att jag för några veckor sedan ramlade och gjorde mig illa så jag har haft lite svårt att gå. Jag har varit yr och konstig och vänster ben har vikt sig när jag gått. Detta tillsammans med värk och muskelkramper har gjort att jag varit väldigt begränsad i vad jag kan göra.

Dock har jag tagit cykeln med mig som stöd när jag gått ut och sedan handlat lite då och då. Lagom som jag kunnat hantera det. Jag hann inte få ihop så mycket men varje mån gör åt som min mamma sa. Jag ringde till frälsisdamen och frågade om de hade möjlighet att hämta det lilla jag för stunden hade för jag kör ju inte bil och var högst osäker på om jag skulle orka knalla ner till stan med allt på cykeln och sedan gå hem. Nääää, det behövde jag inte utan damen och hennes man kom förbi och hämtade. Smidigt och bra så det där kan jag ägna mig åt nu. Som jag gjort med kattmaten, samla, samla, samla i hallen och så ringa för transport. Smidigt och lätt som en plätt. Så får det bli.

Den här gången blev det 6 kilo grötris….5 stora påsar kanel….3 stora paket socker….3 kg havregryn och så lade jag med ett kuvert med en liten slant i som skulle vara till mjölk. Det känns bra. Jag känner ju en del av killarna som går ner och äter där och som går runt och söker värme under iskalla dagar och jag vill så gärna att de också får känna omsorg och värme och få i sig lite varm god tomtegröt eller havregrynsgröt om de vill ha det.

Det blev lite mycket skickat och joxat men nu är jag tillbaka på ruta ett vilket känns väldigt bra. Jag hittar nya vägar att gå och i första hand ska jag försöka bli stark och kunna röra mig som jag vill och behöver för jag har väldigt svårt att vara i underläge och inte klara av allt jag föresätter mig. Nu ska jag inte gnälla för jag har det så bra. Jag har värme, trygghet, mat och min dotter och barnbarnet som ger kärlek och så har jag några nära vänner. Det är väl fint att ha allt det. Då ska man inte klagar. Nej man får lov att se till vad man har och inte koncentrera sig på allt man inte har.

Jag har det bra och jag upplever verklig vardagslycka när jag kan vara till nytta för någon eller några andra nu när jag inte längre jobbar kvar i vård och omsorg. Jag är en vårdande person och mår väldigt bra av att försöka göra skillnad. Vardagslycka är att ha möjlighet att ge och förändra, göra bättre och dela med sig av det man har i olika former.

Jag slutar det här inlägget med varje års fundering…….hur fasen kan novemberkaktusarna veta att det är just november när jag själv knappt håller reda på vad det är för veckodag. Jag har tre stycken stående i köksfönstret och den äldsta är sen jag var barn och den är aldrig omplanterad. Dessa tre börjar ett hysteriskt blommande exakt samtidigt i slutet på november. Hur fasen vet dom?

Jag ska försöka skärpa till mig vad gäller bloggandet för egentligen tycker jag ju att det är förfärligt skojsigt. Ibland känns det dock som om orden håller på att ta slut. Men jag får väl göra med det som med välgörenhetslådan…….börja om från början.

Jag hoppas ni alla har det riktigt gott i värme och trygghet och jag vill att ni alla fortsätter att vara rädda om er och hålla avstånd och tvätta tassarna. Det finns ju så mycket som vi ska göra, uppleva och se bara den här förgrönade pandemin ville släppa sitt grepp om oss. Så häng i! Ge inte upp! Vi ska ju hänga med länge än.

Jag hoppas ni alla har det riktigt fint nu i december…..med eller utan galet blommande kaktusar.