Någon frågade hur det gick med projektet att kanta tygblöjor med symaskinen. Då kan jag härmed meddela att det gick käpprätt åt pipsvängen. Väldigt milt uttryckt.
Jag släpade fram min mammas gamla maskin som väger bly. Fick upp den på bordet och av med kåpan och så fram med det jag skulle kanta. Satte mig skapligt bekvämt och började på. Den ville inte. Inte ett dugg. Den bara stod och morrade men rörde sig inte ur fläcken. Fy farao. Jag är särskilt tacksam över att ingen hörde hur jag uttryckte min besvikelse/ilska gentemot den förgrönade symaskinen men det känns lite som om att taklampan som hänger straxt över blev lite svedd i kanterna. Nåja, jag for iväg och letade rätt på instruktionsboken samt ett förstoringsglas för att göra det mer läsbart för givetvis är det nästan myrskrift i den gamla boken.
Nääää, den ville inte i alla fall trots att jag försökt med allt jag kan, vilket i o f s inte är särskilt mycket när det kommer till symaskiner. Jag insåg att den här manicken var lika jädra trött på mig som jag var på den och att vi två aldrig skulle bli bästisar. Jag vill minnas att jag tidigare i den här bloggen redovisat hur himla usel jag är på att sy på symaskin. Trä den, ställa in den, fixa och trixa och göra sådant som min mamma och min mormor inte hade det minsta problem med. Jag har problem. Stoooora problem.
Nåja jag packade ihop symaskinen under ordnade former och med några väl valda ord placerades den åter i skamvrån under trappan. Hmmmm, det kanske är jag som borde sitta i den skamvrån eftersom jag inte under hela livet lyckats förstå mig på symaskinernas förtrollade värld. Hur som helst. Där står den nu och blir väl ännu mer uttorkad och eländig eftersom det ju går åratal mellan att jag tar fram den. Förmodligen kommer den här maskinen att få ett annat hem i framtiden. I händerna på någon som kan smörja upp den lite och ge den omsorg så är det en mycket väl fungerande maskin.
Vad gäller tygblöjorna så ska jag höra om någon vänlig människa i min omgivning kan ställa upp och sy runt blöjorna. I annat fall får jag väl sätta mig och sy för hand. Det ordnar sig alltid.
Något som funkade bättre var stickningen av fler små nalleklänningar. Här är de sista två jag stickade och som ska få pryda var sin nalle innan de slås in i paket med bild på sig själv och en liten juladress. Jag behöver dock komma på hur jag ska lyckas fixa till ”pojknallar” också. Sticka brallor och en kort väst. Det är väl brallorna som ställer till bryderi i mitt huvud men rätt som det är kommer jag på det.
Jag har funderat lite runt det här med nallar och nallekläder. Jag tänker fortsätta sticka små kläder och lägga i en liten låda för jag har lite funderingar på om man inte kan göra sådana här och ge till polisen och ambulansen. Jag vet att någon organisation ibland har skänkt 50 stora ”riktiga” nallar till dem så det borde väl kunna funka med de här nallarna också. Det är väl fint att kunna ge en liten tröstis till någon barn som behöver någon att krama. Jag hade också en fundering om att man kunde göra i ordning ett gäng nallar och skänka till barn som är på lasarettet för behandling av cancer. När man öppnar den dörren till tänkande så finns det ju oändliga möjligheter att jobba på. Så nästa steg i projektet blir att köpa hem ett gäng nallar till från IKEA. Det får nog bli efter julhelgen i alla fall för nu är det fullt upp med annat.
För min del så har den här försiktigheten under pandemin resulterat i väldans många timmars stickning. Jag är otroligt tacksam för allt garn jag fått och för att jag har möjlighet att ägna mig åt det som ligger mig varmt om hjärtat. Det är jag tacksam för. Det är vardagslycka att ha möjlighet att göra något gott för någon annan.
Jag hoppas att ni alla har goda dagar……….med eller utan tröstnallar
Bibbis blandning 
Dec 14, 2020 @ 22:49:10
Symaskiner är ett otäckt släkte!😝 De är ihopsatta så att det ska bli trådråttbon på baksidan eller låta som ett tröskverk när man försöker sy…. Jag har stark symaskinsallergi och drabbas av grav huvudvärk så fort det ska göras något! Vilket är väääldigt sällan… Och tanken att kasta ut eländet genom fönstret brukar uppkomma rätt snart efter att jag börjat. De är otäckingar!
Bra att den fick åka tillbaka i skamvrån. Det finns säkert någon som är välsignad med ett rart exemplar och kan få det att göra som det är tänkt.
Så otroligt söta paket du gjort! Och så smart att sätta en bild på vad det är i så man kan plocka åt sig den som kommer bli ens bästa kompis❤️
Jättefint tänkt att göra fler sedan till blåljuspersonal och andra instanser. Många barn skulle behöva en nalle att krama…
Tack för att du finns Bibbi och gör så mycket gott i denna svåra tid! 🌹
Dec 16, 2020 @ 12:56:07
De som delar ut paketen vill att man ska ange om det är till pojke eller flicka och ungefärlig ålder. Det är ju svårt när det gäller vissa saker så jag satte bild utanpå istället. Jag tror det kommer att funka.
Önskar bara att man kunde skicka med ett gäng kramar i varje paket också.
Dec 17, 2020 @ 20:13:58
Alltså! Du är så flitig så man helst vill gå och gömma sig nånstans. Under trappan kanske? Tillsammans med den uppenbarligen hädangångna symaskinen. Fick den Corona? 😀 😀 😀
Dec 17, 2020 @ 22:48:10
Nä du N jag är inte särskilt flitig. Åtminstone inte med det jag borde göra utan bara med det jag tycker är roligt att göra.
Du är jätteduktig det har jag allt sett. Du stickar i en helt annan division än vad jag gör. Svåra grejer, så nix pix, du har inget under trappan att göra. Heja dig!
Den utmattade symaskinen får stå ensam under trappan tills den får ett nytt och mer fungerande hem.
Dec 17, 2020 @ 22:55:31
Haha! Tack Bibbi! Men vad hjälper det vad man kan göra, när man inte gör det! Just nu stickar jag en hel del och det är roligt – men å andra sidan skriver jag inte vilket också är roligt och som jag borde göra mera. Mer än ett och annat blogginlägg, alltså. På dom där manusen som bara ligger och … ligger…
Dec 22, 2020 @ 15:37:30
Hej Bibbi,
Ja symaskiner är ibland ett släkte för sig. Du är så påhittig och kreativ så du kommer finna lösning på kantandet av tygblöjorna.
Jag själv har svår allergi ”mot allt vad maskiner och tekniska prylar” heter. Så jag känner igen mig i din frustration. Min symaskin Husqvarna 2000 köpte jag när min äldste son föddes 1976. Den är lite använd så den är ”fortfarande en fining” att se på och nu har den blivit en riktig gammal veteranare med sina 44 år. Kråkbon på baksidan känner jag alltför väl igen. Jag brukar kalla mina vid namn, men symaskinen heter fortfarande den. Kanske därför den protesterar. För 12 år sedan lämnade jag den på service. Den började gå av sig själv och samtidigt började den ryka och osa. Någon säkring brann upp sa reparatören. Sen dess står den i tryggt förvar i garderoben allra längst in.
Dina nalleklänningar är bedårande och alla dina fina paket med bilder på vad som finns inuti.
Du kommer glädja alla barn som får dina paket. Du gör verkligen skillnad för dem.
Tänker som du att behovet är stort med tröstenallar ”där ute”. De kommer säkerligen tas emot med öppna famnen och stor tacksamhet.
Jag är ingen ”fixare” när det gäller stickning och virkning. Tycker det är jätteroligt, men att läsa mönster har jag svårt för. Min hjärna skriker ERROR väldigt fort. Mitt lilla barnbarn önskar sig kläder till sin Barbiedocka, undra om det går att virka något enkelt till den damen?
Tack kära Bibbi för alla härliga nyhetsbrev du delar med dig av. Det är en fröjd att få vara med dig.
Önskar dig en fridfull och mysig jul och allt det bästa inför det nya året. Julkramar i massor till dig.
Dec 22, 2020 @ 15:54:02
Jag är ju usel på att läsa mönster därför gör jag ju bara enkla saker för då slipper jag få dåndimpen stup i kvarten på mönster jag inte begriper.
Många varma julkramar tillbaka till dig. År 2021 blir nog ett symaskinsfritt år för både dig och mig.