Brist på handkraft och vackert gult

Jag är ju ganska kaxig och bredkäftad så där sitter väl mycket av mina muskler fast jag skulle behöva dem på helt andra ställen. Jag har i hela mitt vuxna liv varit stark i armar och händer men det har ändrat sig. Jag har artros i handleder och ingen av tummarna fungerar som den ska så jag har svårt att t ex skruva eller ta ett fast grepp om något.  Det gör mig vansinnig för jag är van att klara mig själv men nu måste jag ta hjälp när det ska fixas lite udda saker. T ex det här.

Jag har ju ett radhus på två våningar. Övre våningen har två sovrum och ett stort vardagsrum. Eftersom mannen var sjuk under många år och inte orkade upp för trapporna så fixade och donade vi så livet lätt kunde levas på nedervåningen. Ny säng och en ny fräsch stor platt-tv. Numera tillbringar jag fortfarande mina dagar och kvällar på nedervåningen och går bara upp när det är dags att sova.

På den något övergivna övervåningen har det då stått en tv. Inte vilken tv som helst utan en riktig tjocksmock-tv. Stoooooor och tung som själva voj voj. Jag ville göra lite fint i rummet och skulle ta ner kolossen till boden för vidare befordran tippen. Jag fick en chock när jag inte orkade bära tvn ens fram till trappen som är ungefär tio steg. Händerna höll inte för den tyngden och det sätt jag var tvungen att hålla den. Jag tog då en genväg genom att lyfta den till en stol och därifrån till ett tjockt badlakan och via det kunde jag dra den fram till trappan.

Väl där hade jag en idé om att jag skulle kunna gå baklänges ned och lyfta den trappsteg för trappsteg. Det gick inte. Någon natt senare vaknade jag av att jag tydligen bearbetat problemet under sömnen och jag hade kommit på en ny frisk idé.  Hör här bara:

Jag skulle gå ut i boden och hämta in en juniormadrass som vi haft som reserv ifall barnbarnet skulle ligga kvar. Den skulle jag binda om tvn  och sedan skulle jag sätta mig i trappan lite på sidan och ena skinkan. Därefter skulle jag kunna dra med mig tvn trappsteg för trappsteg medan jag mycket oelegant skulle åka på ändan ned och vara som ett stopp så inte den i madrassen inslagna tvn skulle komma ner alldeles för fort och alldeles fel.

Mina kompisar fick nästan spatt och spader när dom hörde om min idé och de tyckte inte att det var något jag borde genomföra i min ensamhet. Så just nu är läget som på bilden nedan och kommer att få vara så tills jag kan hyra in någon som är stark och trappsäker. Det lär väl dröja nu med coronaviruset som gör att man inte tar in någon om det inte är absolut katastrof och det är det ju inte.  Här står den i alla fall framme vid trappan och jäser och pöser och retar gallfeber på mig varenda gång jag går upp eller ner och ibland får jag lust att göra som någon sa….släng ut den genom fönstret. Eller också ska den stå där för att få mig att hantera mitt tillkortakommande på ett bättre sätt än att bli tjurig och förbannad. Erkänner att jag sparkar lite på den då jag går förbi.

DSCN0832

På nedervåningen är det roligare må ni tro. Jag har fått så fina blommor av mina närmaste grannar och en kompis. Gullvivor och påskliljor. Jag som älskar gula blommor njuter av mina vardagslyckor i fulla drag.

DSCN0890

DSCN0913

På min lilla veranda fick jag en liten kasse med följande innehåll: fullt med vardagslyckor. Tack goa T för kaffe och blommor.

DSCN0911

Så ni ser att inte går det någon nöd på mig trots att coronaviruset vill att man stannar hemma och inne mesta tiden. Största vardagslyckan var nog i lördags när dottern och barnbarnet kom hit och vi hade picnic på altanen med massor av olika mackor och fikabröd, drickchoklad och kaffe/te.  Förra gången satt vi inne i mitt kök och jag tror vi ska göra det nästa gång de kommer också för ingen av dem är ute ”i svängen” utan jobbar och går i skolan hemma.

Jag hoppas ni alla har fullt med vardagslyckor i livet och mindre av tjocka feta tvapparater som vägrar bli hanterade på ett vettigt sätt.

Må gott……….med eller utan vackra gula blommor

7 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Eva
    Maj 04, 2020 @ 17:31:22

    Du milde !! Det var väl tur att du stannade uppe med teven och inte drullade ner med den. det kunde gått illa. Vänta du tills någon dyker upp och hjälper dig.
    De där vardagslyckorna är riktiga guldkorn. Man blir så himla glad när man blir ihågkommen dessa tider. Blommor är aldrig fel. naturen har som tur är inte Covid-19 utan bjuder på all sin prakt som vanligt.
    Kram till dig från Eva

    Svara

    • bibbishantverk
      Maj 05, 2020 @ 21:06:05

      Ja det gäller att faktiskt komma ihåg att man har mycket att vara tacksam för.
      Tv-skrället får stå där den står men jag tror den lipar åt mig när jag går förbi.
      Det kännns så.

      Svara

  2. Kina Hellquist
    Maj 05, 2020 @ 20:47:31

    Ojojoj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Har också artros i händerna, och blir näst intill tokig när jag inte ens kan få upp locket på en burk! Och hur mycket möbler har jag inte dragit runt på mattor, i huset. Men det är ju inte lätt att göra i en trappa. Min tjock-TV slängde jag ut i höstas. Men den här gången dristade jag mig faktiskt till att be om hjälp. Man är som en barnunge! Kan själv!! Ha det bra!

    Svara

    • bibbishantverk
      Maj 05, 2020 @ 21:08:02

      Den väger ju bly den förgrönade tjockistvn. Man får inte tag någonstans ordentligt för den är för stor för mig.
      Ja har man klarat sig i så här många år och alltid varit den som varit stark och fixat och trixat åt allt och alla så är det ganska svårt att erkänna att man faktiskt behöver hjälp ibland. Men jag har blivit bättre på det. Men ”kan själv” sitter i ryggmärgen.

      Svara

  3. Siv
    Maj 06, 2020 @ 01:54:23

    Låter lite roligt det där och känns rätt bekant. Ibland får man bara ge sig vare sig man vill eller inte. Du får nog lov att vänta på någon gentleman i alla fall
    . Just nu sitter jag mitt i natten och är fly förbaskad att jag inte kunde sova. Min man brukade säga att vem kan sova när man är förbannad. Nej men jag var ju inte det innan. Ha det gott.

    Svara

    • Hantverkarglädje
      Maj 06, 2020 @ 01:56:10

      Hantverkarglädje ska det stå.

      Svara

    • bibbishantverk
      Maj 07, 2020 @ 09:21:54

      Hej hopp, du är välkommen in till mig i vilken skepnad du än vill för du är alltid välkommen.
      Jag fnissade när jag läste det du skrev om dig och mannen *S*. Men det är ju så att man blir så frustrerad när man inte kan sova så man blir arg och det var man ju liksom inte när man kröp ner under täcket från början. Anledningen till att du inte sov så bra den här natten kan ju vara att i morgon natt är det fullmåne och åtminstone jag känner av det i förväg.
      Hoppas du får sova bättre i natt

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: