Bibbis blandning

När den värsta värmen klingat av och det blev möjligt att vistas ute dagtid så blev jag bjuden till min kompis T i Arboga för att äta, prata och titta på F1. Vi hade ett sådant möte även förra sommaren och har kommit överens om att detta ska bli ett årligt inslag för att skapa nya traditioner.

Jag satte mig på tåget och en halvtimme senare var jag framme och T mötte på stationen för jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta hem till honom eftersom jag bara varit där en gång tidigare. Nu sa jag till honom att låta mig gå och inte säga något om jag nu inte började skala iväg åt helt fel håll. Till min stora glädje så hittade jag. Heja mig!

Först skulle den här killen ha mat

Stora fina Murre som länge glodde halvsurt på mig för att jag hade snott hans plats i paviljongsoffan. Sedan blev han lite glad igen och hoppade upp och lade sig bredvid mig men demonstrativt med ändan åt mig.

Det är ju helt fantastiskt att ha denna paviljong på tomten. Ena stunden sken solen och nästa så regnade det men det gjorde inte ett dugg för allt som behövdes fanns ju i paviljongen.  Man sitter ute fast man sitter inne.

Sedan var det dags för kocken själv att sätta fart på grillen. Grillad kyckling som han marinerat efter konstens alla regler.  Till det hemgjord potatissallad. Allt detta serverades lagom till starten av Belgiens GP i F1. Här är det Kimi Räikkönen som gjort ett snabbt pit stop.

Som ni ser så har vi ätit upp en massa redan. Jag kommer ju för farao aldrig ihåg att fota när det är nyupplagt och orört. Men jag kan garantera att det var gott. Jag backade sedan så jag var absolut proppmätt där jag hängde i soffan.  Att äta är nog min bästa gren faktiskt.

Som om det inte räckte med allt det goda. Det blev kaffe och egenfixad Baileysglass och även en skvätt Baileys bredvid.

Som sagt, proppmätt och nöjd med både lopp och mat satt jag någorlunda upprätt i soffan  och vi pratade om ditten och datten när TP frågade om jag visste vad klockan var. Det hade jag ju givetvis inte en aning om och då upplyste han mig lite uppjagat om att det bara var en kvart kvar innan mitt tåg skulle gå. Jag hade ju redan köpt en returbiljett som inte gick att omboka. Aldrig har jag kommit ur en soffa så fort.

Jag rafsade ihop mina grejer och tog på mig skorna men glömde mina blöta strumpor som hängde på TPs bilbackspegel utanför paviljongen. Jag hade tagit av mig skorna när jag hade fötterna uppe i soffan och gick ut i sockorna efter att det regnat.  Nåja, iväg kom jag med en väldig fart. Jag gick ensam för nu hittade jag ju. Men jag lovar er gott folk att det är ingen hit att ha skitbråttom till tåget och vara både proppmätt och kissnödig.  Jag som går som en snigel i vanliga fall lyckades trots de båda tidigare nämnda besvärligheterna hinna med tåget hemåt.  Nöjd och glad lutade jag mig tillbaka och andades ut. En härlig rolig vardagslyckedag tillsammans med en riktigt bra vän och kamrat.  Jag ser fram emot nästa års F1-sejour i Arbogapaviljongen.

Nu ska ni få se på något riktigt sött. När jag var ute och cyklade så fick jag span på en liten pyttekille med vidhängande tvåmeters jättekille. Varsågoda, möt hunden Bob

Han var så pytteliten där han traskade runt bland löven och så galet söt.  Jag stannade cykeln en bit ifrån och frågade väldigt snällt om jag inte kunde få komma och klappa den där lilla godingen. Då tog husse upp Bob och kom fram till mig och då må ni tro att det blev hälsa av.  Bob hund, förresten var inte det namnet på ett band tidigare, var en glad liten skit som det kliade i tandköttet på. Han gnagde lite och pussades lite och slickades lite och oj oj oj jag hade kunnat ta hem honom i handväskan.  Han var tolv veckor gammal och han var fullständigt bedårande. Vardagslycka är att få ”pussar” av en liten och glad pyttehund.

Jag hoppas att ni alla har fina dagar…………..med eller utan små pyttehundar