Bibbis blandning

Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga  i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt.  Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen

Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.

Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.

Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.

Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad  till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.

När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.

Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint.  Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon