Bibbis blandning

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.