Här i stan så har vi en liten butik som heter Kan & Vill. Den drivs av kommunen och de som producerar det som säljs där har alla någon form av funktionshinder. Detta hindrar då inte den stora arbetsglädje och fantasi som finns hos var och en och som liksom flödar över en när man öppnar dörren och stiger in.
Bakom butiken så ligger självaste tomteverkstaden om man så säger. Där händer det saker hela tiden. Där framställer duktiga medarbetare almanackor och funktionsbilder som används i olika gruppboenden och på andra ställen. Här får ni se ett litet exempel på vad de gör
Almanackorna är helt suveräna och jag gillar att det finns utrymme för ”hur mår jag idag”. Det finns dock vanliga almanackor utan de tre indelningarna.
Förut fanns det fullt med tjejer som satt och stickade, virkade och pysslade också men de har fått flytta till något annat ställe. Varför vet jag inte men så är det. En vävstol finns det i alla fall kvar.
Jag hade plockat i ordning massor av tyger som jag lämnade till min tidigare arbetskollega som är arbetsledare på Kan & Vill. Det var tjocka gardintyger och jeanstyg. Det behövdes mer tyg till att sy väskor av och jag hade ju massor av tyger bara liggande så det passade fint. Plockade även ihop lite pärlor, några stora snäckskal och några ulliga garnnystan.
Är ni i stan så ta och kila in och shoppa lite på Kan & Vill. Man hoppas ju att den lilla butiken får finnas kvar i evighet. Det måste ju för jisses finnas pengar till att synliggöra de allra tystaste också. De som finns där fast de inte hela tiden ropar högt om hur duktiga de är. De som är en tillgång och som man har så mycket att lära sig av. De som ibland ser på livet på ett annorlunda sätt än man gör själv. De som p g a handikapp kämpar hårt varje dag med sitt arbete. Våra medmänniskor. Jag hoppas butiken får finnas kvar. Länge.
Dagens vardagslycka är den rara buketten med blåbärsris som min goa granne A-M gav mig för ett bra tag sedan. Nu har den blommor och jag nästan väntar på att jag ska få skörda blåbär.
Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……med eller utan blåbärsris.
Bibbis blandning 
Mar 12, 2017 @ 17:52:51
Jag håller med dig Bibbi, hoppas den lilla butiken ‘kan och vill’ kommer att finnas till länge. Tänk så mycket fina saker de gör och de är verkligen duktiga.
Visst är det så att de inte själva höjer rösten med att ropa ‘kom och se vad vi kan’,
så gör man inte i vårat land Sverige, men jag vet att i andra länder vågar man det.
Alla måste vi ha något att göra, känna oss dugliga och behövda, i vårt land behöver de utsatta inte leta efter mat som de gör i andra länder, suck så sorgligt..
‘Kan och vill’ är ett väldigt bra namn på en liten butik en verkstad.
Blåbär blir det så småningom Bibbi, du får avvakta till sommaren, ‘fniss’ . . . .
I mitt blogginlägg var det de sista vinterbilderna för säsongen, vill inte se mer snö.
Nytt inlägg insatt som nu gläder oss mer, bländande gult.
Må väl flitiga Bibbi/ Eva
Mar 13, 2017 @ 10:45:16
Så härligt att det finns någonstans för de funktionshindrade att få samlas. Många duktiga förmågor hos dem. Så mycket fint de skapat.
Mar 16, 2017 @ 12:23:37
Härligt med en affär som visar att alla kan…..det är sååå viktigt…en form av livskvalité ♥
Kram.
Apr 15, 2017 @ 11:40:04
Glad Påsk Bibbi
önskar Eva
Apr 21, 2017 @ 22:16:47
Hej i stugan! Långt mellan gångerna blir det, men nu är jag är med några rader.
Det där stället verkar vara något i min smak. Dit skulle jag gärna gå om jag bodde i närheten.
Önskar dig en fin helg.
Kramen