Som ett litet trött tåg tuffar jag vidare i tillvaron. Hur jobbig resan är beror på hur många vagnar man väljer att släpa på. Jag försöker lätta bördan hela tiden och ibland går det alldeles lysande och då svischar man fram på spåret så lekande lätt. Men ibland blir vagnarna för många och för tunga och då är det motigt ett tag igen. Men man får inte släppa taget utan tuffa på i den takt som är för dagen.
Jag hittade i alla fall två yemenvästar i mina gömmor och dessa hade jag inte sytt ihop. Det har jag gjort nu. Sedan for de rätt ner i välgörenhetslådan. Denna låda är så full nu så locket vill inte riktigt gå ner. Dags att skicka iväg lite värme snart igen.
Jag har dock fortfarande inte kommit igång med stickning och virkning men jag försöker locka mig själv till att starta upp arbeten inför vinterns marknad. Jag köpte två nystan moa-garn som jag brukar tycka väldigt mycket om att sticka av. Det gäller dock att göra rätt från början för det är nedrans svårt att repa upp. Öglorna hakar i varandra och vill absolut inte släppa taget. Gör man rätt så blir det jättefint och ser nästan ut som fårskinn när det är stickat och klart.
Vi har haft målare här som målat om trävirket högst upp på huset. Jag har med skräckblandad förtjusning tittat när en av killarna jobbar. När han rör sig i korgen och när han lutar sig utåt så svajar korgen och jag måste skyndsamt skutta in igen för att inte få dåndimpen. Jag som är så jädrans rädd för höjder så jag har varit ute på balkongen två gånger sedan vi flyttade hit för 29 år sedan. Går f ö helst inte upp på en stol heller utan att hålla i mig för kung och fosterland. Den här killen är banne mig en hjälte. Skulle det inte finnas modiga människor utan höjdrädsla så skulle väl husen ramla samman över oss. Heja alla modiga!
Vardagslycka är när raraste grannen A-M kommer hem från landet och har med sig blommor till bordet. Omtanke och vänskap. Det är fint.
Till sist, världen är allt bra vacker ibland. Det känns storslaget och man blir förundrad över hur en mörk himmel på ett tjillevipp kan ändras till något fantastiskt vackert.
Jag hoppas ni alla har en bra början på veckan……..med eller utan grabbar i korgar.
Bibbis blandning 
Sep 12, 2016 @ 11:47:58
Tuffa på i olika takt får vi nog alla göra…jag har haft många tunga vagnar ett tag.
Vart brukar du skicka dina stickade saker?
Kram!
Sep 12, 2016 @ 18:31:46
Jag skickar en del till Slättmissionens Hjälpande Hand i Skara.
Sep 12, 2016 @ 18:04:05
Jag beundrar med alla som vågar ge sig upp på höga höjder. Min granne sprang omkring på taket och skrubbade bort mossa. Jag har övertygat Göran om att det är vackert med mossa på taket. Kram
Sep 12, 2016 @ 18:31:20
Mossa på taket är absolut det snyggaste man kan ha. Japp, så är det.
Sep 15, 2016 @ 10:21:54
Vilka fina västar och säkert ett välkommet bidrag från dig. Ja allt det andra också förstås. Du är så generös och duktig att sticka.
Höga höjder är läskigt. det är smart att man kan hyra liftkorgar. Känns bättre och tryggare. Hoppas dina tufftuffvagnar blandas upp med innehåll som är lite lättare framöver. Det måste få ta sin tid tror jag.
Stor kram till dig . Eva
Sep 25, 2016 @ 17:12:26
Oj, vilken fin solnedgång! Fint foto! Så fint att du har en sån snäll granne som kommer med blommor till dig, det blir man lite gladare av. 🙂
Ja, målare och fönsterputsare m.m. som vistas på höga höjder är hjältar. Jag vill helst inte heller befinna mig på höga höjder. Nöjer mig med att vara i markplan.
Och du är flitig som vanligt! Det garnet var fint tycker jag. Stickar inte så mycket nu förtiden, blir mest pyssel med mina armband. Kramiz! 🙂