Bibbis blandning

Dagarna är inte helt lätta att hantera. Men jag befinner mig oftare utanför bubblan. Det känns skönt men jag blir fortfarande jättetrött för just ingenting. Det är precis som om hjärnan stänger av när den inte orkar mer.

Nu har jag ordnat och styrt och ställt inför fredagen. Gjort allt vad jag kan för att allt ska bli bra och vackert. Det är det sista jag kan göra för den mest älskade.

Men livet består ju som tur är inte bara av sorg och saknad utan rätt som det är så dyker det upp vardagslyckor som blir som solstrålar in i mörkret. Jag är glad att jag fortfarande har förmågan att se och ta till mig det vackra och fina som ju finns runt omkring. Trots allt.

Nu har jag bestämt mig för att göra en etikett med Vardagslycka. Så att jag inte glömmer att den faktiskt finns och för att jag själv lättare ska hitta mina vardagslyckor om det är så att jag skulle vilja gå in och se tillbaka. De gamla vardagslyckorna hamnar ju inte där men jag tror att etiketten kommer att bli välfylld ändå.

Vardagslycka nummer ett får bli den otroligt stooooora apelsin min arbetskamrat T presentade mig med och sa att jag behövde vitaminer. Nu ser ju bananen som ligger bredvid lite trött och sleten ut men jag åt upp den straxt efter jag tagit bilden och oftast är det ju bara skalet som ser skunkigt ut. Men hade den här apelsinen varit bara liiiite större så hade den nog klassats som melon. Dra på trissor så stor den är. Jag fick säkert i mig vitaminer som räcker till nästa år.

Vardagslycka nummer två kommer i form av en härlig cykel som dottern och jag hittade i en trädgård på väg hem från lasarettet. Man blev jätteglad av att se den. Så fint och så mysigt gammaldags. Hoppas den får stå ifred för klåfingriga människor.

Vardagslycka nummer tre är födelsedagspresenten på sittbrädan. Ja vad ska man säga. Tusen tack för all omtanke och för alla vackra ljus jag fått. Nu har det ju gått åt ljus å det vådligaste eftersom jag har ljus tänt hela tiden då jag är hemma och inne. Och kortet är ju också så fint. Visst är det ju så att gamla vänner är som gamla skor. Bekväma att vara med. Man behöver inte göra sig till eller låtsas vara någon man inte är. Vännerna tycker om en ändå. Det är härligt och fantastiskt.

Den sista och inte minsta vardagslyckan är alla fina kommentarer jag får på min blogg. De gör mig glad och får lusten att fortsätta att blogga att växa. Ni som läser min blogg och kommenterar är verkligen guld värda. Om ingen läste det jag skrev så skulle jag ju må skrutt och lägga ner hela rasket per pronto. Men nu finns ju ni här hos mig och det gör mig så skuttande glad. Heja er!

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdag…………….med fullt av små små vardagslyckor.