Bibbis blandning

När jag för andra dagen tyckte att kaffet smakade skunk så började jag fundera på vad jag gjorde för fel. Nästa gång jag skulle brygga kaffe så tittade jag och kollade noga. Allt var rätt. När kaffet runnit klart slog jag upp en stor kopp och hällde i mjölk. Sedan tog jag koppen och gick och satte mig vid datorn för att läsa tidningarna.

Kaffet smakade någon slags korsning mellan skunk och råtta.

Då fick jag för mig att jag skulle kolla mjölken. Det borde jag ha gjort för fjorton dagar sedan. Mjölken var kvar sedan mannen var hemma för det var bara han som drack mjölk. Jag använder det bara i kaffet. Mjölken var alltså mer än utgången. Luktade urk men eftersom jag går i någon slags dimma fortfarande så hade jag inte märkt av lukten. Nu åkte det som var kvar i slasken och jag slängde på mig kläderna och tog på mig skorna, hämtade ut plåtåsnan och skulle raskt ge mig av och köpa ny mjölk.

Vänster fot i backen och höger fot på trampan och sedan trampa ner, ta fart och sedan sätta ner ändan på sadeln. Nu kom jag inte riktigt så långt utan jag hann bara till moment 3 för då halkade foten på trampan och jag gjorde någon slags vridning och vips låg jag på garageuppfartens asfalt. Med cykeln över mig. Jag svor så asfalten krullade sig. Det hjälpte inte ett dugg utan det var bara att försöka baxa bort cykeln och kravla mig upp. Utan någon som helst värdighet kvar kan man säga. Så eländigt knöligt att brottas med cykeln samtidigt som knäna och handflatorna sved som eld. Men upp kom jag och sedan var det bara att gå in och plåstra om ena knät.

Så om ni tittar noga på bilden så ser ni resultatet av att man inte lever som man lär. Jag har i alla tider predikat att man ska INTE cykla iklädd träskor. Det är lätt att hamna fel med foten och då kan man ramla. Det gjorde man. För jovisst……jag hade träskor på mig.

I med träskorna i cykelkorgen. Cykla iväg till Maxi. Av cykeln. På med skorna. In och hämta 1 liter fräsch och icke illaluktande mjölk samt ett par platta cykelskor.

Vad som räddade den eländiga dagen var vardagslyckan i form av den här söta buketten med gullvivor som min rara närmaste granne A-M lagt på min sittbänk.  Jag hade kvällen innan kastat de blommor som stod i en liten vas intill det tända ljuset på bordet så det var precis vad jag behövde. Nya vackra blomster. Obegagnade. Tycker ni det låter konstigt med obegagnade blommor så ska jag göra ett inlägg om det senare.

Sedan gjorde jag som jag gör hela tiden numera. Jag gick och lade mig och sov. Jag är så trött. Trött i själen liksom. Det tar nog sin tid innan man kommer igång på riktigt igen. Men jag jobbar på det hela tiden. Lyckligt lottad som jag är så har jag så många omkring mig som bryr sig och månar om. Det är fint. Och tryggt.

Nu hoppas jag ni har en fin kväll……..med eller utan skrapade knän.