Bibbis blandning

Nytt år och nya möjligheter. Nya stickningar och nya virkningar. Tjolahopptjolahej, nu är vi igång.

Jag har tagit ett djupt tag i garnhögen från Lilla Tanten och det gula arbetet som ligger på rundsticka ska bli en barnfilt. Den kommer att bli gul och vit för jag har tagit restgarnerna till att börja med. Det gula garnet är något som heter maskingarn. Jag hade aldrig hört talas om sådant tidigare. Det är i alla fall ett tvåtrådigt garn som är väldigt lätt att sticka med. Lilla Tanten har enligt mannen någon gång under livets gång ägt en stickmaskin. Den är borta men två bärkassar maskingarn finns kvar i min ägo och det ska det bli filtar av.

Det gröna är Merino Soft, ett melerat garn som jag använder när jag ska göra överdrag till kvastskaft. Då slipper jag byta färg hela tiden utan det här randar sig själv liksom. Bekvämt och bra och det är ju lika bra att börja nu om man ska ha några kvastar klara till våren.

Det rödvita ska bli ett virkat barntäcke. Det är akrylgarn som jag fiskat upp ur garnlagret från Lilla Tanten. Jag tänkte virka långa remsor som jag sedan ska sy eller virka ihop. Tjockt och varmt blir det nog. Förmodligen hinner inte filtarna och täckena bli klara till denna vinter men det kommer ju fler vintrar.

Det rosa nystanet ska bli barnmössor. Det ska bli årets första busstickning. Det gäller ju att ha något litet och lätt när man ska ha det i handväskan för att kunna plocka fram på väg till och från jobbet.

Nu har jag råkat i lite dilemma om vart jag ska skicka saker och ting. Jag hade ett så bra ställe att skicka till men det stället har gått upp i Röda Korset och då förlorar det sin tjusning för min del. Jag gillar de här privata och mindre grupperna där alla jobbar ideellt. På Röda Korset sitter chefer med mångmiljonlöner och sedan ska folk jobba ideellt för att hålla skutan flytande. Det känns inte ok.  I min stad finns också en hierarki inom Röda Korset där det är ”finare” att göra vissa saker medan andra nästan inte räknas. Det gillar jag inte heller. Jag har alltid trott att alla som jobbar ideellt är av ett särskilt virke och vill dra åt samma håll och mål. Men så är det inte. En del ser det som status att sänka sig ner och arbeta utan lön.

Jag fick ett tips om några män som åker ner till Lesbos och hjälper flyktingar och de hade önskat mössor och filtar. Nu hann jag inte med att skicka något till dem men jag ska kolla upp om det går att skicka i efterhand om det blir fler resor för deras del.

Jag tycker om att vara en kugge i ett litet väl fungerande maskineri där ingen skor sig på någon annan utan där allt går till dem som behöver.  Jag fortsätter i alla fall att skicka till Slättmissionens hjälpande hand för den familjen tror jag på.

Har ni några tips om grupper som behöver mössor och annat så kan ni väl ge mig en vink om det i kommentarsfältet.

Hursomhaver, jag stickar glatt vidare och högen av mössor och annat växer sig stor och stark och redo för avfärd till något behövande ställe. För hur det än är så kommer det alltid att behövas extravärme för små frusna barn.

Ute är det -20 grader idag och jag tänker på alla som fryser. Som inte har trygghet och värme. Mitt hjärta klappar extra för alla barn. Barn är alltid oskyldiga och har inte förtjänat att frysa, svälta, vara otrygga och oälskade. Jag önskar att jag fick bestämma över världen en endaste dag. Då skulle det se annorlunda ut.

Nu blev det så allvarligt så jag känner att jag blir tvungen att avsluta det här inlägget med något varmt och gulligt. Häromsistens så låg den här gynnaren i grannens buske igen. Ni känner väl igen den. Det är ju den sällsynta sörmländska buskharen som enbart finns här.

Jag var givetvis ut ett par vändor och talade om för honom vilken fin pojke han var och vilka fina öron han har. Han var inte det minsta rädd och jag tror att han hört min röst och mina ramsor förut.  Men det är bra för då vet han att när den här tanten kommer utrantande på altanen så kan han lugnt ligga kvar. Låt tanten yra om fina öron och annat så blir hon nöjd tänker han nog och ligger lugnt och fint kvar och vippar på sina (fina) öron.

Jag hoppas ni har en riktigt bra torsdag i kylan…..med eller utan ulliga buskharar.