Bibbis blandning

………..är jag inte på långa vägar. Men lite lättare ändå. I viktgruppen vi hade på avdelningen har vi varit 12 stycken som vägt in sig varje fredag morgon. Denna vecka var sista invägningen och nu gällde det att ha klarat sin målvikt för annars fick man vara med och bjuda dem som klarat sig på lunch.

Jag startade på 77,7 kg och min målvikt var 72 kg. Eftersom det var ledig dag på fredagen så vägde vi in oss igår. För min del stannade vågen på 71,4 och jag hoppade som en guttaperkaboll av pur glädje.  Jag hade i snitt gått ner 4 hg per vecka.

Eftersom jag inte ätit en enda chokladbit, inte en bulle eller kaka och inte en enda glass under alla dessa veckor så hade jag bestämt att om jag klarade sista invägningen så skulle jag ha fest. I form av Baileysglass som är det bästa jag vet.

På ondagskvällen packade jag ner en sked i väskan. Ni tror väl ändå inte att jag skulle köpa glassen, ta mig hem och sedan äta den sittande i en skön stol. Nä nu jädrars var det bråttom. Det är ju det enda jag längtat efter i alla dessa veckor. Min glass.

Så jag berättade för mina kollegor hur mitt firande skulle gå till. Om det regnade så skulle jag äta glassen sittande i Gallerian utanför Hemköp. Om det inte regnade så skulle jag sitta ute på ena torgsidan. Det regnade inte. Men molnen var så gråa och så tunga så man hade dom nästan som en mössa på huvudet. Det blåste. Det var 9 grader varmt.

In på Hemköp. Rafsa åt sig glassen. Skena iväg ut mot torget. Upp med skeden. Öppna glassburken. Paraplyet nära till hands. Men jösses så gott det var.För 50:- hade jag en burk himmelrike i min hand. Oj vad man uppskattar något som man längtat efter så länge. Jag satt en god stund och mumsade glass medan folk som gick förbi tittade storögt på galningen som satt och skedade glass när det blåste iskalla vindar. Jag glufsade inte i mig hela burken utan efter att ha ätit ungefär hälften så slickade jag av skeden och packade ner härligheten i väskan och tog bussen hem.  På kvällen åt jag upp resten av glassen och nu får det gå lång tid innan jag ger mig på glassäteriet igen. Jag tänker fortsätta med att försöka ta bort så mycket onödigt ätande som möjligt. Men jag tänker unna mig något smarrigt mellan varven. Men inte för ofta och inte för mycket. Heja mig så duktig jag varit. Nu gäller det bara att inte vika ner sig och återgå till gamla dåliga vanor. Och det är jädrar i min lilla låda inte det enklaste. Men jag ska åtminstone försöka.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin Midsommarafton…………………med eller utan underbar Baileysglass.