Bibbis blandning

En dag när det förgrönade harskrället……..jag menar förstås den sällsynta sörmländska buskharen, hade varit försvunnen från buskarna i flera dagar så utspelade sig detta. Jag hade oroat mig för att harskrället hade råkat illa ut och farit ut och in så altandörren gick som en svängdörr under flera dagar. Jädra hare som inte kan hålla sig där han ska vara. D v s där jag tycker att han ska vara. Här i lugn och ro och trygghet alltså.

En eftermiddag när jag som vanligt for ut och spanade så såg jag mellan grenarna i spaljén att han låg där. Glädjestrålande skuttade jag in och hojtade åt mannen, som är måttligt intresserad av luggslitna harar,

– Nu har han kommit tillbaka, du måste komma och titta.

– Ja ja jag kommer

När mannen liiiiite motvilligt hasat ut på den kalla altanen så sa han:

– Brukar det vara två harar?

– Nä det har det aldrig varit.

– Nu är det det.

– Nä nu ser du i syne det är för f-n bara en och har varit så hela vintern.

– Ja ja säger du det så.

För att överbevisa mannen om att han sett i kors så skevade jag ut och gick alldeles intill spaljén och kikade ordentligt. Himmel och plättar.

Kors i jisses. Mannen hade helt rätt. Nog låg den vackra sällsynta sörmländska buskharen där i sällskap med en ljusare variant. Så himla fint.

Men nu börjar jag oroa mig för framtiden. Ni vet ju att jag haft bestyr med haren under vintern och oroat mig och även haft långa monologer till honom ute på altanen. Så nu funderar jag på om dessa två är kollegor eller om de har någon slags kärleksrelation. För då jädrars kan det ju bli hur många små harar som helst. Och hur ska jag klara av att ha ordning på alla dom. Mamma mia jag hoppas att dom bara är kompisar men det är väl inte att tänka sig.

Jag hoppas ni har en härlig söndag ………….med eller utan dubbelharar i buskarna.