Bibbis blandning

Igår var det vår. I morse låg det åter ett vitt täcke över allt när jag vaknade och steg upp. Men det mesta har töat bort under dagen. Men det känns lite onödigt att det ens ramlade ner.  Man får dock inte glömma att det fortfarande bara är februari och att det brukar vara den kallaste månaden. Åtminstone var det så förr. Numera är det ju lite hipp som happ med väder och vind och att följa gamla bondepraktikan är ju rent omöjligt.

Men nog känns livet lättare när det drar mot vår. Man har mer lust att vara ute och ljuset återkommer så sakteliga.  Man känner sig mer fri och inte så instängd. Igår tog jag t ex fram plåtåsnan och hojade till affären. Det är en härlig känsla. Men fy farao så ont i ”sittbenen” man får efter första cykelturen. Men det är det värt.

När jag var ute och fågelskådade (rökte) så såg jag något så trevligt i grannens rabatt

Tulpanerna har krupit upp en decimeter och det ger hopp om en färgsprakande ögonfägnad framöver. Undra på att det spritter i benen och att själen känns fri. Våren kommer i år också. Yiiiihaaaaa!

Men va’ sjutton jag kan ju inte bara nöja mig med grannens tulpaner i vardande utan skenade ut på andra sidan huset och skådade i min egen s k rabatt. Jodå, det hade blivit lite vårlikt där också minsann.

Jag är ju en urusel trädgårdsmästare så att dessa fina snödroppar kommit upp och dessutom blommar för fullt beror nog mer på att jag låtit bli att ”trädgårdsmästa”.

Inne på grannens baksida bland buskarna brukar ju vår fina buskhare ligga.  Han var borta bra länge men det berodde på att snön tyngde ner busken så han hade ingen plats. Häromdagen när jag spejade och lockade på honom så såg jag att när snön smält så var det som en liten sjö under busken och då förstår man ju att han inte ville ligga där.  Men nu är han tillbaka igen så jag slipper oroa mig för var han håller hus. Dessvärre blev det inget kort på den sällsynt vackra sörmländska buskharen för han hade parkerat sig så långt inne i buskarna så man såg honom nästan inte. Men jag går ut några gånger per dag och pratar med honom.  Jag har långa monologer och om någon utomstående hörde mig skulle dom förmodligen tro att jag inte har alla indianer i kanoten.  Nåja det struntar jag i. Jag pratar på och buskharen vippar lite förstrött med öronen. Utom en gång. Då reste han sig och ruskade lite på sig. Tvättade sig och lade sig sedan med ändan åt mitt håll. Undrar om det var någon slags meddelande om att han var trött på mitt babblande.

Nu har mannen trollat ihop en potatisgratäng och jag ska värma kycklingköttbullar och sedan är det klart för söndagsmiddag. Jag är hungrig så det kurrar i magen så det ska bli så gott.

Tack för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg.  Nu ser vi bara framåt och siktar uppåt.

Hoppas ni alla har en vårlik söndag…………med eller utan smaskig potatisgratäng med mycket klet och vitlök.