Bibbis blandning

Jag har velat att den här bloggen ska vara en feelgood-blogg. Där man kan komma in och tycka att det är mysigt och eventuellt bli lite inspirerad. Men nu måste jag nog skriva ett inlägg som är blandat med många känslor. Inte bara glädje. Men heller inte bara sorg och vanmakt. Mer som en känslomässig bergochdalbana. Det är många som undrat varför mina inlägg har blivit färre och färre på senare tid därför ger jag en förklaring nu. En liten lagom förklaring.

Mannen i mitt liv sedan 34 år tillbaka har ju varit svårt hjärtsjuk i många år. Det har vi vant oss vid och inrättat vårt liv efter det. Vi lever ett lugnt och stilla liv numera. Ett bra liv.

Men för en månad sedan fick mannen en ny diagnos. En diagnos från helvetet rent ut sagt. En diagnos man inte önskar sin värsta fiende.  Livet frös till is och man var som förstenad.  Sen kom ångesten och efter det vanmakten och ilskan.

Nu har vi pratat mycket om det och bestämt att det här inte ska få förstöra resten av våra liv. Vi ska fortsätta leva som vi gjort tidigare. Dag för dag. Inte ta ut något i förskott. Mannen har en fantastiskt positiv livssyn och har alltid haft det och jag är envis som en röd gris. Vi tror det räcker bra långt.

Vi har varit ett par gånger till Karolinska i Huddinge där också hans operation kommer att äga rum. Våra fantastiska underbara grannar A och B har funnits för oss hela tiden. De gör vårt liv betydligt mycket lättare.

Efter resa 1 till Huddinge så bjöds vi på detta när vi kom hem

Ett helt långt brödfat fullt med räkmackor med ägg och några kalkonmackor. Det smakade så gott må ni tro. Den långa träbrickan hade frun i huset tillverkat i slöjden och passade alldeles utmärkt att ha till smörgåsfat.

Resa 2 till Huddinge var lite jobbig. Det tog sex timmar och vår vän satt och väntade på oss hela tiden för att köra oss hem efter alla träffar med olika slags läkare och sköterskor.  När vi kom hem hade hans hustru gjort en fiskgratäng åt mig och mannen och en åt dom själva. Vi fick äta var för sig eftersom hustrun var gruvligt förkyld och mannen bör undvika all smitta. Men nu var det ju som vanligt med mig att jag slafsade i mig fiskgratängen så det bara visslade om det efter att mannen tagit sin portion. Så den gratängen får ni försöka tänka er för någon bild blev det ju inte.  Lax, potatismos och en god sås var det i alla fall.

Istället för bild på fiskgratängen så får ni se en bild på de vackra tulpaner vi fick av A och B

Nu kommer jag inte att skriva mer om det här utan det är något som får lov att finna sin form i våra liv. Men vi är så innerligt glada över att vi har så goda vänner som A och B. Människor som alltid finns för en när livet tjorvar till sig. Som finns där och gör livet lite lättare och mer uthärdligt när det är svårt.  Jag gråter när jag skriver det här för jag är så innerligt tacksam och rörd över att det faktiskt finns människor som är helt fantastiska i sitt sätt att vara, i sin omtanke, i sin kärlek till medmänniskan.  Något bra måste jag ha gjort eftersom jag fått dessa människor in i mitt liv.

Nästa inlägg kommer att handla om våren, mössor och buskharen.