Bibbis blandning

Efter en liten virkstund med ullgarnet så ser mina armveck ut så här

Då är det bara att lägga undan virkningen och försöka låta bli att klia ihjäl sig.  Tvätta med kallt vatten över armvecken, ansiktet och händerna. Försöka låta bli att klia igen. Det finns ju hjälp emot det här också givetvis men den hjälpen heter cortison och det vill jag inte ha. Så då får jag skylla mig själv lite faktiskt.

Men så finns det andra klierier som inte har med allergier att göra och det kan man ge sig själva fanken på att när dom sätter in så inte är det på ställen som man når lätt. Nä det kliar alltid på ryggen. Jag har ingen möjlighet att klia mig på ryggen med händerna. Kontorsarbete och maskinskrivning/datorarbete  i 43 år har gjort att jag är stelare än stel i axlar och nacke. Då är det jädrar i mig inte lätt när det kliar på ryggen. Då tar man till de verktyg man kommer över i ren desperation, gafflar, spagettihämtaren, trägafflar samt saxar. Jag når oftast inte i alla fall. Mannen brukar köra med det långa skohornet men det tycker jag är värdelöst som rivhjälp.

Nu är vi för alltid förskonade från att behöva använda köksredskapen för i julas var min vän C på besök från Japan. Med sig i bagaget hade hon den här

Det är en första klassens instrument. En ryggkliare i polerat trä. En livräddare när man tror man ska bli vansinnig. Så himla skön att ha. Den skulle bli en nyårsgåva till gubben men jag tror jag sliter lika mycket på den. Tänk att en så enkel sak kan göra sådan skillnad för ens välbefinnande. Jag är glad som en lax över just den här fina gåvan. Tack finaste C.

Jag hoppas att ingen läsare tog illa vid sig av den lite halvläbbiga bilden på eksemet på övre bilden. Ville bara visa varför jag har så svårt för att sticka eller virka i ull. Jag lovar att inte lägga ut bilder på när det blommar ut på fullaste allvar för då är det inte roligt att se. Eller att ha.

Jag hoppas ni haft en bra helg…………med eller utan japanska ryggkliare.