Bibbis blandning

Igår var det av nöden att jag rastade plåtåsnan en sväng igen. Det gick jättelätt att cykla……..åt ena hållet. Det blåste så man var på väg att fara rent åt pipsvängen faktiskt.  Men det var ljumma vindar så man frös åtminstone inte. Härligt att kunna cykla barbent i slutet av september.

Jag hade plockat ihop lite som jag lovat skicka till Knappmakerskans fjärrvärmeprojekt. Det var en skrälldus med knappar och så fick det följa med några små sockor av dem jag köpte hos Röda Korset tidigare. Det var nog åratal sedan jag tittade på de där knapparna och när jag väl började så var dom ju jättesöta. Precis passande små barnkläder.

Knappar i form av hjärtan, små möss, tåg och blommor. Jag hoppas att de kommer till användning hos Maria. Jag köpte dessa när en handarbetsaffär lade ner och sedan har de bara blivit liggandes. Precis som om de väntat på rätt tillfälle att dyka upp i mitt minne.

På vägen hem ifrån det lokala postkontoret på Hemköp så cyklar jag ju förbi loppisen. Fel av mig. Jag cyklar inte förbi utan jag stannar och parkerar hojen och skuttar in fylld av iver att fynda något som jag inte för liv och kniv kan klara mig utan. Jodå det blev några fynd den här dagen också

En alldeles ny duk i höstfärger som kommer att täcka hela vårt sargade köksbord. Den kostade 20:-. Sedan hittade jag en kanonfin bok om all världens whisky. Den gick på hela 15 riksdaler och den ska jag ge min arbetskamrat TP som är våldsamt förtjust i whisky. Han är med i någon förening som provar olika sorter ett par gånger om året. Så den boken kan han kanske ha glädje av.  Sista fyndet var en av böckerna i en serie skriven av en pensionerad kriminalare här i stan.  Den boken beskriver en rad brott som inträffat här och bl a mordet på en arbetskamrat till mig samt svindlerihärva i mångmiljonformat på min arbetsplats.

Det är rätt ruskigt när man upptäcker att vissa av de personer man jobbat ihop med inte varit ärliga utan rena skurkarna. Man känner sig lurad och sviken och man får en väldigt konstig känsla. Det är svårt att tro att dessa personer kunnat lura en så in i norden……men det har dom. Det är ännu mer läskigt att veta att man känt personerna i mer än 30 år och ändå låtit sig föras bakom ljuset.  Man blir både förbannat och ledsen på samma gång.

Nåja……vädret var ju bra i alla fall för på hemvägen lyckades vinden sno åt ett annat håll och det var väldigt lättcyklat. Sedan kunde man sitta ute i bara tunn sommarklänning med axelband, barbent och barfota och läsa en bok.

Men någon hade väl upptäckt mitt drönarliv och lagt en lapp i brevlådan för att göra mig uppmärksam på att jag ännu inte målat om verandan. Vi har en grupp människor från bostadsrättsföreningen som går runt på våren och tittar på vad de tycker ska göras. Jag skulle tvätta av undersidan av verandataket som sticker ut på sidorna och eventuellt måla på lite om det behövdes. Men jag når ju för tusan inte upp och jag vågar inte klättra på stege. Så det projektet har jag skjutit på så länge så jag nästan glömt det helt. Fy för hunnan nu får jag väl försöka hitta på något listigt sätt att fixa det.  Nåja, i värsta fall får det väl vänta till våren. Verandan håller ju inte precis på att packa ihop och jag antar att det inte är många som ställer sig tätt intill och tittar upp under den yttre delen.  Nä gruppmupparna får nog vänta på någon större insats ifrån min sida. Ibland tycker jag dom är lite väl tramsiga. Det mesta ser man ju själv och åtgärdar vart efter orken räcker. Och modet.

Idag är det söndag och dottern och barnbarnet skulle kommit hit på middag. Men dottern ringde och var dyngförkyld så det blir bara barnbarnet som kommer. Och det är ju inte bara. Det är ju världens bästa kille som kommer och förgyller mormor och morfars dag.

Jag hoppas ni alla har det lika soligt och fint som jag har här med eller utan påminnelselappar i brevlådan.