Bibbis blandning

Det här kan nog bli ett lite rörigt inlägg men jag tar en chans i alla fall.  Jag läste ett inlägg hos en bloggvän där hon drömt om att hon lagt i fel lappar i kuverten så hennes röster skulle inte räknas. Då erinrade jag mig en röstningsepisod som inträffade för sådär 25 år sedan. Men för att förstå varför jag reagerade så måste jag först berätta en annan liten historia. Den kommer här.

När jag var i 8-10 årsåldern så blev min mamma huggen av en polishund. Nä….hon var inte på något sätt kriminell. Däremot var hon väninna med en kvinna som var gift med en polis. De bodde i en villa i utkanten av en liten skog i närheten av oss. Polismannen jobbade med att träna polishundar. Han hade en ”bana” i skogen som han använde. En dag skulle min mamma besöka sin väninna och traskade glatt trottoaren fram. Hon kom fram till grinden och öppnade den. Men se det skulle hon inte gjort för hunden som polisen tränat i skogen var tillsammans med sin husse på väg hem. Okopplad. När han såg att mamma gick in på deras gård blev han vansinnig och drog som en avlöning iväg från den vilt gastande polisen. Han högg mamma i armen. Hans tänder rev sönder en tjock päls, en tröja och blusen under samt gav henne rejäla hugg och ryckmärken i överarmen. Han fick även omkull henne på marken.  Att den hunden inte blev polishund säger väl sig själv.

Så alltså. Vad jag fick lära mig som barn var att stora svarta hundar, typ schäfer och andra i den storleken är livsfarliga. Man ska gå undan och helst inte vara på samma trottoarsida ens. Den rädslan sitter kvar än och den ligger till grund för min röstningsvurpa för länge sedan.

Nu kommer själva historien om min hysteriska röstningsvurpa á la anno dazumal.

Familjen hade varit i skogen och plockat svamp och på hemvägen sa jag till mannen att då kan vi stanna till och rösta så slipper vi åka hem och sedan tillbaka till röstningslokalen. Ja men röstsedlarna då? Jo dom har jag med mig. Jamen inte f*n kan du väl gå in och rösta i skogskläderna och ett par tre nummer för stora herrgummistövlar. Johorå det kan jag visst. Röstningen blir inte sämre för det tyckte jag.  Mannen gav med sig men under viss protest för enligt honom ska man vara finklädd och välkammad, rak i ryggen och med stolthet traska in och göra sin plikt.

Jag har alltid vetat vad jag ska rösta på så det är inga problem. Men utanför brukar det stå diverse löst folk och dela ut lappar från sina partier. Av artighet brukar jag ta emot ifrån de flesta och sedan kasta dem som jag inte vill ha. Inget konstigt med det. Men det innebär att jag när jag går in har en försvarlig bunt partilappar i näven.

Så ock denna gång. Med hela fånget lappar i näven stegade jag in i mina enorma gummistövlar och fick mina kuvert. Ställde mig bakom en skärm och skulle i lugn och ro lägga rätta lapparna i kuverten. Då bröt hela helvetet löst (för min del) för in stormade en enorm stor svart hund och for runt som en jädra vilde i vallokalen. Jag höll på att sk*ta på mig, minst sagt. Här gällde det att komma ut fortare än kvickt. Jag pulade ner lapparna i kuvertet medan hundskrället gav sig fasen på att han hade all rätt att springa och lukta och putta på alla människor i lokalen. Jag var så rädd så jag höll på att dö.  Jag lämnade mitt bidrag och for iväg ut ur vallokalen som en oljad blixt. Hjärtat i halsgropen och skakig i hela kroppen.  Utanför staketet stannade jag och inväntade mannen och dottern som fortfarande var kvar i lokalen.

Mannen förstod att jag var skräckslagen och gjorde sitt bästa för att lugna ner mig. Det gick hyfsat. Ända tills vi satte oss i bilen. Då upptäckte jag att jag hade en hel drös partilappar i ena handen. När jag tittade igenom dem så insåg jag att det parti jag skulle rösta på hade jag definitivt inte röstat på för dessa lappar hade jag ju kvar i handen.  Så jag undrar än idag vad i himlens namn jag röstade på.  Nu tror jag inte min röstningsvurpa ändrade något i storpolitiken men jag har haft lite dåligt samvete för att jag bar mig åt som en idiot och inte kunde hålla styr på grejerna.

Så därför förhandsröstar jag. På biblioteket. I lugn och ro. Där får endast ledarhundar komma in och dom är ju inte kända för att vara särskilt våldsamma.

Vi har rätten att rösta. Andra slåss och krigar för att få den rätten. Vi har den ”gratis” och det är något vi ska vara tacksamma för. Så glöm inte att rösta i år.

Hoppas ni har en fin och solig fredagseftermiddag…………med eller utan vurpor.