De här fina prästkragarna är till er som hälsar på här hos mig.
Det måste väl vara de sista prästkragarna för i år. De stod med sina korta skaft på vägen till sophuset och jag blev så himla glad när jag såg dem. Så starka och livskraftiga trots kyliga nätter. De står på allmänningens gräsmatta och det är en rackarns tur för just idag ska vi klippa vår gräsmatta. Det är dags att börja städa undan sommaren. Ställa in bevattningsattiraljer i boden och klippa ner växter. Lite sorgligt är det men vi får ju en sommar om ett år igen. Dessutom känner jag att jag faktiskt längtar efter vintern. Jag är mer vintermänniska än sommardito. Som tur är så är vi alla olika och det finns en årstid för alla. Jag tror faktiskt att det blir tidig höst i år. Varför vet jag inte utan det bara känns så.
Jag hoppas ni alla har en skön lördag…… med eller utan hösttankar.