Vi har ju som sagt stått på marknader i många herrans år. I förra inlägget visade jag upp de knäppa pippisarna som en karl hade gjort. Det tyckte jag var det galnaste jag sett på en marknad. Ända tills den här herrn dök upp. Jag har aldrig sett något liknande på en marknad.
En tjej kom ledandes med nassegrisen i sele. Han såg helt galen ut med en tand som pekade rakt ut i ena mungipan. Inte hade han någon knorr heller den lille rackaren. Svansen hängde rakt ner och med långa långa borst som vajade i vinden. Men han nöffade glatt och gick som en jädra dammsugare över marknadsplatsen för jisses så mycket godsaker marknadsbesökare kan tappa på marken. Grisen hette Rasmus och var en ovanligt trevlig bekantskap.
Jag passade på att språka lite med det lilla svinets matte (?).
– Följer han med dig dit du vill gå?
– Ja när han vill.
– Men när han inte vill då?
– Då slänger jag honom över axeln och går.
– Men han måste ju vara ganska tung.
– Ja han väger 26 kilo. Men det går fint.
Så jädra roligt. Nu fick jag ju inte se henne slänga upp grisen på axeln och traska iväg för han var pigg på att röra sig över marknadsområdet för fot. Det fanns ju så mycket att snaska på. Han grymtade och glufsade och tuggade så det knakade.
Ja jädrars. Just när man tror att man sett det mesta så dyker något sådant här roligt upp. Tack och lov att det aldrig tar slut med överraskningar.
Bibbis blandning 
Maj 30, 2014 @ 20:30:32
Emil och griseknoen är man ju som gammal smålänning bekant med men en gris som heter Rasmus och går på marknad det är väl ändå lite tokigt! Skulle gärna velat se hans husse slänga honom över axeln.
Svar: Log lite när jag läste att du såg oss i ett gammalt K märkt hus! Visst önskar jag mig en gammal prästgård med glasveranda, men det är ont om dem i Skåne.
Det här tegelhust är bygg 1912 och jag har mina idéer om att få fram den gamla stilen igen! Dessutom är det mindre än det vi har idag och tomten är inte ens hälften så stor, så städningen oroar jag mig inte så mycket för.
Värre är att återskapa trädgården till vad den har varit en gång!
Titta kostar ju inget och att bestämma sig för ett Nej är också ett steg framåt!
Kram M.E
Maj 30, 2014 @ 21:22:33
Det var minsann ingen husse som ledde griseknoen i selen. Det var en tjej i 25-årsåldern. Liten och späd. Jag hade också gärna velat se henne slänga upp den lilla knoen över axeln. Det hade varit en höjdare.
Maj 30, 2014 @ 20:58:19
Det är fler av mina bloggvänner som inte syns längre i min blogglista…vet inte vad det beror på. Jag har saknat dina inlägg, men inte lätt att veta när du uppdaterar när det inte syns 😦
Maj 30, 2014 @ 21:19:51
Knepigt. Jag ligger ju kvar på din bloggföljarlista men det syns inte att jag gör nya inlägg. Hoppas det rättar till sig.
Maj 30, 2014 @ 23:33:20
Jättekul!
Jag kommer ihåg när jag gjorde ett Stockholmsbesök en gång på 90-talet. Vid ett övergångsställe mötte vi en tjej med en liten svart minigris i koppel. Det gav mig lite stora ögon sådär inne i storstan. Sedan fick jag ju höra att det inte var helt ovanligt med minigrisar som husdjur, men kul var det att se den just där.
Såg en liten gris i koppel för bara något år sedan här hemma uppe i elljusspåret. Det kändes däremot inte lika konstigt … hehe
Jun 04, 2014 @ 20:31:36
Haha….han är riktigt gullig.Vilken syn det hade varit att se henne slänga upp grisen på axeln.
Jun 06, 2014 @ 01:53:06
haha, vilken lirare! 😀