Bibbis blandning

I morse när jag flängde iväg så småregnade det så jag tog med paraplyet. Det var en evig tur för det har banne mig regnat hela dagen. Smått och elakt.  Jag köpte ett par skor häromsistens som jag tänkte ha nu när jag lagt av kängorna.  Dessvärre läckte båda skorna som såll. Det kippade i skorna av vatten och mina strumpor fick jag vrida ur när jag kom hem. I morgon hotar dom visst med snö men sk*t samma vad som ramlar ner från himlen, snö eller regn, kängorna åker på i morgon i vilket fall. Hujedamej för att komma hem med tår som svampar och illröda av kyla. Nääää……usch.

Jag kippade i alla fall in på Röda Korset en sväng medan jag ändå var ute och blöt. Där hittade jag två nystickade småsockor som jag lade rabarber på direkt. Men det är ruggigt så lite betalt de tar för handarbetet. 10:- för de pyttesmå och 15:- för de lite större. De ska få gå med i paketet till Knappmakerskan.

Det finns ju hur mycket grejer som helst på Röda Korset som jag hade kunnat tänka mig att släpa hem. Jag har miljoner idéer men ibland får jag lägga sordin på mig själv så att det inte går överstyr. Jag måste fixa till de grejer jag redan har köpt hem och som bara ligger och väntar på att bli uppsnyggade. Jisses ibland tänker jag att jag skulle kunna öppna en egen loppis med allt man köpt och som aldrig blivit av att fixa till.

När jag blöt och lite frusen kom hem så möttes jag av detta

Två toffelhjältar…..och då menar jag enbart vad gäller fotbeklädnaderna på bägge gubbsen…..som lirade bluegrass så hela lägenheten var fylld av glädje och sång. Jag blir så lycklig och varm i hjärtat. Jag är oerhört tacksam att mannen haft musiken genom hela livet. Numera spelar han ju inte professionellt längre utan bara för ro och skojs skull. Musiken har hjälpt honom genom de svåra åren och fått honom att se framåt och hänga med.  Dessa två gubbar tillsammans är speciellt.  De är spelmässigt som hand i handske.

Vips glömde jag blötan och kalla tår och var bara så oändligt lycklig.  Visst är det fantastiskt att lyckokänslan kan komma ur små  händelser men fylla hela ens varelse.