Kan man bli annat än glad när man ser dessa små minipåskliljor som så envist parkerat sig mitt i ingenting. En nedklippt häck som blivit överöst med grus och annat jox efter snöröjningen verkar inte vara någon direkt mysig plats att slå rot på. Men mitt i allt det grå och trista så stack dessa vackra blommor upp en dag. Stjälkarna är bara några centimeter långa så de är verkligen mini. Men starka och livskraftiga och förbannat envisa. Jag blir glad varenda gång jag kommer skenande/släpande runt husknuten och de hälsar mig med sin vackra gula färg.
Något som inte gör mig glad är det här:
Med jämna mellanrum så kommer det tiggare till vår stad. Jag får ont i magen och nästan ångest varje gång jag går förbi. Jag blir totalt ställd för jag vet inte hur och vad jag ska göra. Jag kan ju inte ge pengar till var och en varje dag när jag går förbi. Ändå får jag dåligt samvete för att jag har det så bra och andra har det så eländigt så de är tvungna att tigga. Dessutom är det svårt att bestämma sig för vem man ska ge en slant eftersom man inte kan ge till alla fem-sex som sitter spridda efter gågatan.
Och det finns ju även tvivel på om pengarna verkligen går till den som tigger eller om det finns någon slags ”ledare” bakom som skor sig på de utsatta. En sådan typ vill jag inte ge några pengar. Jag önskar att jag kunde vara tvärsäker på att min slant stannade hos den jag gav den till och kunde ge hjälp i nöden. Men några sådana garantier kan man givetvis inte få.
Min väninna som jobbar inom diakonin sa till en av tiggarna att hon ville inte skänka kontanter men erbjöd istället en kasse med mat. Men det ville den tiggande inte ha utan ”only money”. Då blir man ju också lite fundersam. För de behöver ju i alla fall äta medan de är här och tigger och då hade det väl varit bra med en extra kasse med mat.
Den här farbrorn som är på bilden är nog äldre än jag. Har långt grått skägg och sitter utanför en bank. En bit längre bort står en äldre kvinna på knä med böjt huvud och händerna knäppta som i bön. Det är så hemskt att gå förbi henne och jag känner mig eländig inuti. Det ska inte behöva vara så här. Milde tid vad ska man ta sig till för att hjälpa.
Bibbis blandning 
Mar 28, 2014 @ 19:24:27
Påskliljorna lyser verkligen upp.
Svårt det här med alla tiggare. Man vill så gärna hjälpa dem.
Trevlig Helg!
Mar 29, 2014 @ 18:01:21
Hörde en kvinna i TV prata om att hon ville att tiggeri ska förbjudas på gatorna och att de som ger ska bötfällas, så att länderna ska tvingas ta hand om de här människorna och ge dem en långsiktig lösning. Det låter grymt, men ändå ligger det något i det hon sa. Människor kommer till Sverige för att tigga ihop pengar för att ta med sig hem till sin familj i ett fattigt land och det löser inte deras livssituation på sikt, utan kränker bara deras människovärde. Jag mår så himla dåligt att gå förbi dem utan att ge och samtidigt vet jag att det inte är någon lösning på deras situation om de får en slant av mig.
Nog är det svårt alltid!
Kramisar M.E
Mar 29, 2014 @ 18:10:38
Jag tycker det är fel att bötfälla dem som ger. Men nog vore det bra om Rumänska politiker kunde ta tag i det här problemet för det är ju något som måste lösas
från det hållet. Något måste i alla fall göras. Rumänien tillhör ju EU sedan 2007 och jag tycker det är tveksamt om de ska få stanna kvar som medlemmar när de inte
tar itu med den sociala misär som finns inom landet.
Mar 29, 2014 @ 18:31:05
Vilka tjuriga kämpare, dina påskliljor,Ja nu är mina påskliljor äntligen också på väg. De är ju så himla vackra!
Ja detta med tiggare är eländigt! Vet inte alls hur man ska ta det, vi i Sverige är ju sådana att vi vill hjälpa andra människor. Men jag tror också att det är ”ligor” som tar hit folk och betalar deras biljetter hit och sen får de sitta och tigga och se olyckliga ut. Men man vill ju inte att det mesta ska gå till den ”ledare” som står bakom detta. Jättesvårt! 😦
Mar 30, 2014 @ 11:46:00
Man blir så glad i sinnet när blommor börjar visa sej lite här och där.Håller med dej om att det är svårt att gå förbi en tiggare.Vi är ju inte vana vid den synen.I vintras gav jag stickade barnkläder till en ung kvinna,tänkte att hon har säkert småbarn som behöver….men har aldrig gett pengar.Du ställde en fråga till mej i min blogg.Svaret kommer här.PurlBee mösse mönstret finns på svenska.Storlekar från baby till vuxen. Länk = http://kyrkkaffe.libris.se/?p=9050
Kramiz i vårsolen// Soili
Mar 30, 2014 @ 15:50:16
Usch ja! Det där med tiggeriet är svårt tycker jag. Jag kan inte hjälpa att jag blir tvivlande …
Precis som du säger, varför vill de inte ta emot mat? Och hur kommer det sig att det ökat så markant i våra trakter? Det där med ligor är lätt att tro på när en situation plötsligt ändras så radikalt. Stockholmare är ju relativt vana vid tiggare, men hos oss har det förändrats bara sedan i höstas.
Det senaste jag hörde var att det där med ligor är ett rykte och ingen sanning …
Vad man ska tro på är ju hopplöst att veta.
😦
Mar 30, 2014 @ 19:56:33
Å vad mycket fint du stickat av garnerna du fått, ha en fin kommande vårvecka Karin