Bibbis blandning

För en tid sedan så läste jag det här inlägget på Kyrkkaffebloggen. Jag tyckte det var en bra ide men blev trots allt lite förundrad över Röda Korset. De drar igång ett projekt och får frivilliga att ställa upp och lära invandrarkvinnorna  på flyktingmottagningarna att sticka och virka. Det är ju en kanonide att hjälpa kvinnorna att få en meningsfull vardag  där de kan tillverka något med sina händer. Det blir nog mycket oro och väntan när man är placerad som de är så att ha något för händer är nog bra.

Det märkliga i det hela tycker jag är att Röda Korset inte håller med material utan de frivilliga får ragga efter garn, stickor och virknålar själva. Det känns konstigt eftersom jag vet att det finns hur mycket stickor och virknålar som helst hos Röda Korsbutikerna och garn får de ju skänkt hela tiden.

Men eftersom det är som det är så samlade jag ihop en kasse garn, ett par virknålar, ett par stickor (övriga jag inte använder har jag skänkt till just Röda Korset tidigare) och en påse knappar. Jag hoppas att Ann får nytta av grejerna och jag hoppas hon får in mycket garn så hon kan fortsätta. Människor som Ann som ger av sin egen tid och energi är värda all uppbackning som finns tycker jag.

Men inte nog med detta. Den fantastiska Knappmakerskan har dragit igång ytterligare ett projekt kring barn. Till höger på bilden ligger början på en liten halsduk som ska skickas över vattnet.  Det känns så lätt att sätta fart på stickorna efter sjukuppehållet när man vet att det man gör går till barn som på det viset slipper frysa.  Barn är barn och de är alltid oskyldiga och har inte förtjänat något annat än att få vara trygga, älskade och varma. Så jag ska fixa till några mössor och halsdukar och man vet aldrig om det inte kan slinka med ett par spiralsockor också.

Jag är så glad att det finns kvinnor som Ann och Knappmakerskan som tar tag i saker och ting och drar igång projekt som gör skillnad.  Tack för att ni finns. Jag hoppas ni får ha orken och glädjen kvar i alla era dagar.