Bibbis blandning

När jag går till bussen ungefär kvart över sex varje morgon så brukar jag vara helt ensam ute. En morgon när det snöat hela natten satt det dock en stor hare på garageuppfarten. Han såg lite bestört ut över all snö. Jag pratade lite med honom och han klippte förstående med öronen. Men sedan tyckte han att det var bäst att pulsa iväg när jag kom lite för nära.

Jag går över en stor skolgård för att nå min buss och där är det som att komma in i en annan värld. Oplogat och tyst.  Jag traskade i snön men så fick jag för mig att vända mig om och då såg det ut så här

I ensamt majestät banar jag väg för efterkommande. Det är ju alltid lättare att gå där någon annan har gått. Man får inte lika mycket snö i kängorna då.  Dessutom noterar jag att jag går utåt med högerfoten. Hmmm……

Nåja, haren och jag tog oss vidare mot dagens bestyr och nästa gång jag går över skolgården då är den full av barn. Snön för länge sedan nedtrampad och tystnaden spräckt av barnröster. Precis så som det ska vara.

Må gott så här på lördagen. Men se upp när ni går ut för det är halt.