Bibbis blandning

De här vackra gula tulpanerna stod och välkomnade mig när jag kom hem en dag. Jag trodde det var mannen som köpt dem åt mig för han vet att gula tulpaner är det absolut bästa jag vet i blomväg. Men icke sa nicke. Det var min granne B som hade kommit och ringt på och lämnat dem.

Det förhåller sig nämligen så att jag är stolt ägare till en nystmaskin. En dag i höstas kom min granne B, som stickar en herrans massa själv, förbi hos mig och såg alla vackra rullar med garn som barnbarnet hade nystat ihop åt mig. Hon blev mäkta imponerad och då tyckte jag att när hon hade härvor som behövde nystas så skulle hon raska över till mig så kunde vi använda min maskin och göra det tillsammans. Vi tycker mycket om att umgås med B och hennes man så det här var ett utmärkt sätt att lura hem dem till oss för en stunds trevlig samvaro utan större krusiduller.  Det funkade jättebra och vi har nystat lite då och då.

Till julen fick hennes man för sig att han skulle köpa en nystmaskin till sin hustru i julklapp. Men stopp och belägg så kan det inte få gå till så  det satte jag effektivt stopp för. Jag hävdade att det vore dumt för då skulle vi ju inte ses lika ofta och det var ju så mysigt med våra nystmöten.  Så vi kom överens om att vi skulle använda min nystmaskin tills den ger upp andan och därefter skulle han köpa en nystmaskin till sin hustru. Då skulle det bli min tur att komma knallande med garnhärvorna i en påse och se fram emot nystning och fika. Kanonidé. Det är spikat och klart.

Men nu åter till blommorna. Varför fick jag då dem. Ja den frågan ställer jag mig också faktiskt. För våra nystsessioner går oftast till så här. Mina grannar A och B kommer och plingar på. Min man sätter på kaffe och fixar fika. Men före fikat så ska det nystas.  Då monterar jag upp garnvindan och nystapparaten och B:s make hjälper till eftersom min garnvinda förmodligen är sedan tiden före Moses stentavlor. Urgammal och har en del egenheter för sig. När härvan väl är på plats och jag trixat dit garnet som ska nystas så är det B:s make som vevar apparaten.  Så själv utför jag egentligen inget som helst arbete annat än monterar upp grejerna. Ändå är det jag som får blommor.

Jag är i alla fall oerhört tacksam för att vi har så fina goa rara vänner. Det är värt guld att ha ”riktiga” människor i sitt liv. Både A och B är människor med stora varma hjärtan och empati.  Vi har alltid så trevligt när vi träffas. Vi skrattar mycket och man får så mycket goda energier.  Samtidigt vet jag att de finns för mig och mannen min när livet kör ihop sig med sjukdom och elände. Så de finns inte bara i medgång utan desto mer i motgång.  Sådana vänner måste man vara rädd om och det försöker jag vara.

Jag njuter av mina vackra gula tulpaner som för mig kommer med hopp om vår och värme igen. Samtidigt funderar jag på vad jag ska kunna överraska mina kära vänner med framledes.

Hoppas ni alla har en härlig söndag med eller utan gula tulpaner.