Madre mia…….fredagen den 13:e

Idag har jag en semesterdag. Skönt. Men nog vaknar man samma tid i alla fall trots ledighet. Men det gör inget för efter att ha läst tidningen och tittat på fåglarna (rökt) så plumsar man tillbaka i den varma goa bingen en sväng igen och njuter av att slippa skala iväg till jobbet.  Inte förrän jag bläddrat några sidor i tidningen upptäckte jag att det var fredagen den 13:e.  Då högg det till i magen ordentligt.  Det är märkvärdigt det där med skrock. Man säger sig inte tro på skrock men ändå finns där en viss rädsla för att okända hemskheter ska drabba en just den dagen. Jag vet var min rädsla kommer ifrån.
Min mamma var otroligt skrockrull. Det handlade om stegar, svarta kattor, skor på bordet, nycklar på bordet o s v. Fredagen den 13:e var i hennes värld en förfärlig dag när man helst inte skulle gå utanför dörren utan helst sakta hasande bara ta sig fram inomhus. Eller helst inte stiga upp över huvud taget den dagen.
Jag tyckte det där var trams och larvigt och skulle minsann aldrig hemfalla åt att ta till mig sådana dumheter. Men hur blev det då? Jo jag går inte under stegar, lägger aldrig nycklar på bordet, ställer aldrig skor på bordet och fredagen den 13:e närmar jag mig med en viss i magen boende rädsla. Skulle en svart katt springa över vägen så fick jag förmodligen dåndimpen. Helknäppt.
Undrar hur det kommer sig att man kan säga sig inte tro på skrock men ändå aktar sig som ögat för vissa saker.

Men en sak är säker, idag ska jag minsann visa att jag är handlingskraftig och modig trots datumet. Tror till och med att jag ska drista mig till att skriva ytterligare ett inlägg i bloggen under dagen.

*sträcker på mig, morskar upp mig och ser till att ta kommandot över dagen* Men för säkerhets skull så spottar jag mig över axeln tre gånger *tvi tvi tvi*

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. bibbipson
    Sep 13, 2013 @ 16:01:49

    Haha, ja, det är nåt magiskt med fredagen den trettonde! 😉

    Svara

  2. Carol
    Sep 14, 2013 @ 19:30:33

    Antar att fredagen förlöpte OK eftersom du skrivit ytterligare ett inlägg! 🙂 Jag tänker så här: Ska det hända nåt så gör det – det oavsett om jag lagt nycklar på bordet eller ej.. Skrock är nog sånt man ärver; andra människors rädsla. Enda sättet är att kränga sig ur det lite i taget. Morska upp sig som du gör! 🙂 Och INTE ge det vidare till sina barn! Kram på lördagen den 14:e

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: