I morse hade de jag vanligtvis åker med till jobbet lite annat pyssel för sig så jag skulle ta bussen. Tio i sju slängde jag mig på plåtåsnan och gav mig av mot centrum. När jag kommit en bit så ser jag en liten liten igelkott som traskar på vägen. Jag saktade ner och pratade lite med kotten men då jädrars fick han bråttom må ni tro. Han försökte flera gånger ta sig upp på gräsmattan mot en skogsdunge men trottoarkanten var väldigt hög och det gick inte så bra för den lille tagghudingen. Jag stannade och ställde ifrån mig cykeln för att hjälpa den lille kotten upp på gräsmattan innan det kom bilar. Samtidigt plockade jag fram kameran ur väskan.
Men milda moses vilken fart det blev på den lille kotten när jag närmade mig. Han slängde sig upp på trottoarkanden och sparkade ett par vändor med bakbenen i luften innan han lyckades häva sig upp. Sen bar det av i gräset. Jag tog en bild i flygande fläng. Den blev suddig eftersom han hade så vansinnigt bråttom. Men här är han i alla fall min rara lilla godmorgonkotte. Det syns inte på bilden men han var inte mycket större än min hela hand.
Man skulle kunna tro att både kotten och jag var på dojan så suddigt som det blev. Men jag garanterar att både jag och kotten utan tvekan hade klarat en alkotest.
Bibbis blandning 
Sep 12, 2013 @ 16:50:50
Vilken tur den lilla kotten hade som stötte på dej.Någon annan hade säkert inte spenderat tid med att hjälpa en liten kotten.
Dom är så gulliga dom små liven.Han hade säkert hjärtat i halsgropen…
Kram.
Sep 12, 2013 @ 18:27:17
Jag tycker mycket om igelkottar. De är urdjur som vi ska vara rädda om. Jag tycker det blir färre och färre igelkottar här så man får värna om de som finns tycker jag.
Sep 13, 2013 @ 10:14:45
Vilken vardagshjälte som ville hjälpa kotten upp från vägen. En sann djurvän. Synd att han inte ville kela med dig 🙂
Kram Helén
Sep 13, 2013 @ 14:17:29
Ja det var lite tjurigt att han hade så bråttom.