Nu är det klart. Önskar som sagt bara att jag var bättre på att göra små ansikten. Men jag tycker det blev hyfsat. Någon liten blir i alla fall glad. Min mamma var väldigt duktig på att sy ansikten. Särskilt ögon. Hon gjorde en trasdocka åt mig som jag tyckte väldigt mycket om. Hon sydde klänningar åt den också. Jag önskar att jag hade det i mina händer det där med att kunna sy. Men eftersom jag inte har det så får jag pillra med annat istället och det går ju det också. Huvudsaken är att man pillrar och joxar och använder sin fantasi och glädje. Här kommer en bild på vad jag lyckades åstadkomma:
Snuttefiltarna är virkade som mormorsrutor i bara restgarner. Det går fort och är roligt och när det är så här mycket färger blir man glad i hela sig. Jag försökte sy dit morrhår på nosarna men det såg helt galet ut så jag struntade i det och lät det vara som det blev.
Nov 28, 2012 @ 19:06:30
Tadaa!! Härliga små kompisar. Jag får säga som gubben min: Precis som om jag skulle ha gjort dom själv. Då vet jag att det är bra! Nu vet du det med!
Nov 28, 2012 @ 19:16:11
Tack snälla Maria. Det gjorde mig glad *skuttar lite fjönsigt av glädje*