Bibbis blandning

I boken Värma Liten finns en beskrivning på babysockor utan häl. De stickas som spiraler och ser väldigt trevliga ut. Jag som är usel på att läsa mönster och som inte stickat med strumpstickor på säkert tio år nappar  på beskrivningar som säger sig vara lätta. Här hade en kvinna skrivit i boken ”de är väldigt lätta att sticka………”. Jepp tänkte jag, lätt, då fixar det sig.

Det gjorde det inte.

Jag hade köpt Tildagarn som det stod angivet i bloggen mest virkats instruktioner. När jag kom hem hade jag inte rätt stickstorlek hemma. Jag tog en storlek större och började på mössan.  Tilda var ett väldigt ”halkigt” garn att sticka i med stålstickor. Men mössan blev ok.  Det var när jag började med de lätta spiralsockarna som svårigheterna hopade sig rejält. Jag stickade en socka och fick den nästan att se ut som den i boken. I alla fall på en del ställen. Nåja med friskt mod började jag på nästa. Den blev helt olik den första och jag fattade ingenting. Men skam den som ger sig. Jag började sticka på en tredje socka.
När sockan var klar och jag fäst trådarna och hämtade den andra sockan så visade det sig att den i o f sig var hyfsat lik nummer två men en centimeter kortare. Tilläggas bör att den var totalt olik socka nummer 1. Det gick alltså inte att para ihop ett par sockor av de tre jag under jämmer och stön tillverkat.

I måndags lunch efter jobbet tog jag bussen ut till min eminenta garnaffär Avig och Rät. När personalen hade hämtat sig från min sockchock så köpte jag ett nytt nystan Tildagarn den här gången ett rött. Istället för stålstickor så köpte jag ett par bambustickor som inte är lika tunga och som inte gliiiiiiiiider ur maskorna.  Nu jädrars var det bråttom att hinna få till ett par riktiga sockor för att klara tidsgränsen.

Jag fick hjälp av J att komma igång med det hela. Det visade sig vara ganska enkelt bara man tänkte rätt. I det fallet hade det helt låst sig för mig. Kände mig lite som Nalle Puh när han säger ”jag är inte dum jag har bara otur när jag tänker”.

När jag äntligen kom igång så var det ju ingen match. Så idag fem i sex lämnade jag in mitt lilla bidrag till kungliga postverket så nu är det deras tur att se till så att de röda sockorna och den ljusgula mössan kommer fram i tid.

Pass upp för här kommer en bild på de första tre märkliga mojängerna. Får väl som konstnärerna göra kalla det för en installation. Då kommer man undan med det mesta. De ligger i den ordning jag stickade dem från vänster till höger.

Om någon undrar hur i jisses jag har burit mig åt för att åstadkomma detta märkliga så sluta undra för själv har jag inte en susning om hur det kunde bli så här. Det ser helt galet ut *S*.

När jag nu äntligen lyckats sno ihop ett par finfina sockar så var jag givetvis tvungen att kapa lite av tådelen på ena sockan då jag tog bilden. Ja någon mästerfotograf blir jag nog inte heller precis lika lite som jag blir någon mästerstickare av rang. Här kommer dock bilden. Se på den med andakt för om ni visste så jag slitit för att få till de här.

Det är tur att man har förmågan att skratta åt sig själv och sina knasigheter. Ur det här har i alla fall utkristalliserats en idé som jag tänker testa. Så har jag bara att repa upp de tre udda sockorna och börja testa på min idé istället. Tjosan hejsan man ska aldrig ge upp. Och de små som får dessa (röda) sockor och den lilla mössan bryr sig definitivt inte om ifall varje maska ligger rätt och riktigt. Huvudsaken är ju att det värmer en liten.