…….men igår eftermiddag förde jag en mycket ojämn kamp emot den förgrönade vindskivan. Min snälla granne hade med kofoten lossat den så jag hade bara att knixa till lite med kofoten så var den loss. Jag hade ju dagen innan sågat till rätt längd av den tre meter långa bräda jag fått mig tilldelad av gårdskarlen. Inga problem så långt. Jag svingade…..nåja….jag stog på en stol faktiskt eftersom jag bara är 158 cm lång….upp den nysågade fina överliggaren på sin plats. Då är den jädra plankan/brädan/whatever skev i ena änden. Det gick inte att tvinga ner den i rätt läge. Inte nog med det. Den bräda jag ska spika i på baksidan visade sig vara rejält murken. Den måste bort men hur. Jag gjorde några lättare försök med kofoten men då brakade och knakade det oroväckande i den övriga delen av vindskivan. Så jag befarar att om jag tar i för kung och fosterland och bryter loss den murkna brädan……då kommer hela sk*ten att falla ihop som ett plockepinn.
Nä jag gav upp och plastade in överdelen på vindskivan. Nu väntar jag på att min två meter långa fantastiskt snälla granne av ren godhet ska dyka upp och hjälpa mig. Han har erbjudit sig att göra det från början men jag är ju envis som en röd gris och vill prova själv först. Den här gången gick det inte så bra som jag tänkt mig. Här får ni i alla fall en tjusig översiktsbild på min eleganta inplastning.
Bibbis blandning 